fredag 16 februari 2024

Blomstra: Alpha, DBS och en missionell gemenskap

I lördags lanserades Blomstra i Sverige. Blomstra är en strategi för nya pionjära initiativ och församlingsplantering, som vuxit fram i Nederländerna på senare år. Grundtanken är att man använder de välkända och etablerade verktygen Alphakurs och Discovery Bible Study (DBS) för att starta en ny missionell gemenskap, som kan bli en ny församling. Det är två personer som varit drivande i att ta Blomstra till Sverige: Marie-Louise Nilsson som är nationell ledare för Alpha Sverige och Johannes Stenberg, som är pionjärpastor i Linköping och samordnare för församlingsgrundande inom EFK. 

Det var Marie-Louise och Johannes som var huvudtalare i Citykyrkan i Stockholm, när Blomstra presenterades för ett 70-tal tillresta deltagare. Vi kom från många olika städer och flera olika samfund. Theo Visser, som utvecklat konceptet i Nederländerna var också med. 


                     

Blomstra handlar om att nå nya människor med evangeliet om Jesus Kristus. I korthet ser konceptet ut så här: 

Steg 1. När vi som kristna lever missionellt och bygger relationer får vi kontakt med andliga sökare och andra som kan vara nyfikna på kristen tro. Dessa kan vi bjuda in till en Alphakurs. 

Steg 2. Det behövs bara fyra överlåtna kristna (bärare) för att starta en Alphakurs, förslagsvis i någons hem. Fyra bärare och fyra till åtta sökare är den ideala gruppen, enligt Theo Visser. Eftersom Alphakursen numera har allt sitt innehåll på video är det mycket enkelt att leda den. Det viktiga är att vara en bra samtalsledare. 

Steg 3. Flera av deltagarna vill förmodligen fortsätta att träffas efter att Alphakursen är slut och då startar man en Upptäckargrupp med upptäckande bibelsamtal (DBS). Detta är en enkel och livsnära metod för bibelsamtal, som leder till praktisk tillämpning och lärjungaskap. 

Steg 4. Om och när deltagarna kommer till tro på Jesus och själva börjar följa honom formas en missionell gemenskap, som börjar fungera som ett embryo till en ny församling. Utifrån denna gemenskap kan man starta en ny Alphakurs och när det finns flera missionella gemenskaper (typ husförsamlingar) kan en ny församling så småningom växa fram. 

Theo Visser, Johannes Stenberg och Marie-Louise Nilsson svarar på deltagarnas
 frågor i ett intressant panelsamtal, (foto: Emma Bergkvist)


Blomstra är alltså en strategi för pionjära initiativ och församlingsplantering, men det presenteras också som en metod som etablerade församlingar kan använda för att bli mer utåtriktade och bättre på att följa upp de kontakter man får genom sitt Alpha-arbete. Kombinationen av Alphakurs och DBS kan visa sig fruktbärande i många sammanhang. Vi hoppas helt enkelt att det ska BLOMSTRA både i det som är nytt och det som funnits länge! 

Under våren och hösten kommer det att bli fler träningsdagar i Blomstra-konceptet och snart kommer även en liten bok att tryckas om metoden. Redan nu kan du ladda ner boken gratis som PDF på Alpha Sveriges hemsida. Håll utkik på EFK:s och Alpha Sveriges webbsidor om du vill vara uppdaterad om vad som händer. Även EFS, SAM och Equmeniakyrkan är med i arbetet med Blomstra. 

torsdag 15 februari 2024

Växten och spaljén

Idag vill jag dela med mig av en bild som blivit viktig för mig under det senaste halvåret. I september 2023 hörde jag OM:aren Daniel Norén undervisa om lärjungaträning. I förbifarten nämnde han böckerna The Trellis and the Vine och The Vine Project av Colin Marshall och Tony Payne och sa något om växten och spaljén. Bilden talade till mig och jag kände direkt att det här var något viktigt. Mina pastorskollegor från SAM, som också var där, kände samma sak. Vi upplevde att bilden var ett profetiskt tilltal till oss. 


Spaljéer är viktiga för många växter. Många växter behöver något att klättra på, något som ger stadga. Detta gäller i högsta grad för vinrankan på bilden. Om vinodlaren ska få mycket frukt så behövs det en ändamålsenlig spaljé. Både växten och spaljén är viktiga, men vilken av dem är viktigast?

Svaret på den frågan är ganska självklart. Det är förstås växten! Det är ju den som är själva grejen. I ovan nämnda böcker tillämpas bilden på församlingen och det har vi nu också börjat göra inom SAM. 

måndag 25 september 2023

Filmen Jesus Revolution och Jesusfolket - ett personligt perspektiv

Igår firade vi att det var 40 år sedan Råslätts församlingsgemenskap bildades som en egen församling. Församlingen bildades alltså 1983, men det hela startade egentligen redan 1979 då ett litet gäng på sex personer flyttade till Råslätt med visionen att starta en kristen vardagsgemenskap, som levde ut evangeliet på Råslätt. Det fanns en direkt koppling mellan den gemenskap som växte fram på Råslätt och den Jesusrörelse som var så stark på 1970-talet. Vi sex unga vuxna i 20-årsåldern som flyttade till Råslätt 1979 hade alla anknytning till kretsen runt metodistpastorn Wiggo Carlsson i Huskvarna och de Jesuskonferenser  och den lärjungaskola han arrangerade i sin kyrka. 

Förra veckan såg jag den omtalade filmen Jesus Revolution, som handlar om Jesusfolket i Kalifornien på 1970-talet. Filmen berörde mig på djupet och jag blev helt golvad av att kastas tillbaka till min egen tonårstid och en rörelse som i stor utsträckning har format mitt liv sen dess och även påverkat den gemenskap jag fortfarande lever i. Det som sticker ut i filmen är den atmosfär och kultur som präglade mycket av Jesusrörelsen. Jag tänker på passionen för Jesus, hängivenheten, enkelheten, glädjen, värmen och gemenskapen. Det är framför allt detta som berör mig när jag ser filmen, och det är inte utan att jag längtar tillbaka till den tiden. Lite nostalgi kan man ju unna sig och jag tror att filmen kan vara en viktig källa till förnyelse för oss som var med då. Vi kanske behöver komma tillbaka till den första kärleken. 

Det var inte bara Jesusrörelsen som påverkade Råslättsgemenskapen. Andra rörelser på 70-talet som formade oss var den karismatiska väckelsen, kommunitetsrörelsen, Lausannerörelsen och missionsorganisationen OM. Vår församling är fortfarande starkt präglad av dessa rörelser och det är kanske inte så konstigt att teologen och pastorn Hans Johansson kallade oss för "den sista resten av 70-talet" när han besökte oss någon gång på 90-talet. 

Men vi ska förstås inte fastna i nostalgin, utan lära av historien och se framåt. Jag hoppas på en ny Jesusväckelse i vårt land där många får möta Jesus och blir förvandlade av honom. Jag hoppas att det växer fram nya församlingar och gemenskaper som präglas av Jesusrevolutionens hängivenhet och enkelhet. I den här texten tänker jag reflektera en del omkring filmen, Jesusfolket och min egen relation till denna rörelse. 

onsdag 30 augusti 2023

Multiplicering enligt Apostlagärningarna

Denna text är ett utdrag från mitt kapitel om sändande moderförsamlingar i boken Nya vägar för världens skull - Förändringsarbete i frikyrkliga församlingar. Detta är en fortsättning på det tidigare utdraget Vi behöver församlingar som är som jordgubbsplantor

Multiplicering - Lärdomar från Apostlagärningarna

Ett nyckelbegrepp i församlingsplantering är multiplicering. På svenska är multiplikation inte mycket mer än ett räknesätt och därför uppfattar många det som alltför tekniskt att använda ordet om tillväxt i den kristna rörelsen. I engelskan är ordet lite mjukare och det är därifrån vi tagit in det i vårt språkbruk. I engelska bibelöversättningar används ofta begreppet multiply om tillväxt. Jag ger tre exempel från English Standard Version (ESV)

“And the word of God continued to increase, and the number of the disciples multiplied greatly in Jerusalem”. (Apg 6:7)

“But the word of God increased and multiplied” (Apg 12:24)

“So the church throughout all Judea and Galilee and Samaria had peace and was being built up. And walking in the fear of the Lord and in the comfort of the Holy Spirit, it multiplied”. (Apg 9:31) 

I dessa exempel ser vi att det är tre saker som multipliceras i Apostlagärningarna: Guds ord, lärjungar och församlingar. I Bibel 2000 översätts ovanstående texter så här:

”Guds ord vann spridning, och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt”. (Apg 6:7)

”Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa”. (Apg 12:24)

”Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga andens tröst och stöd”. (Apg 9:31)

Notera även några rader i Apostlagärningarnas sextonde kapitel där SFB15 översätter ordagrant och visar att det även är antalet församlingar som växer. ”Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag” (Apg 16:5).

När vi läser berättelsen i Apostlagärningarna ser vi också hur antalet medarbetare och ledare multipliceras. Paulus har en medveten strategi att hela tiden träna nya ledare och han uppmanar sin medarbetare Timotheos att göra samma sak: ”Det du har hört av mig i många vittnens närvaro, det skall du anförtro åt pålitliga människor som kan lära ut det i sin tur” (2 Tim 2:2).

Den här texten är en nyckelvers när det gäller multiplikation. I den finns fyra generationer. Paulus har undervisat Timotheos – Timotheos ska undervisa pålitliga människor – dessa ska i sin tur undervisa andra. När man har kommit upp i fyra generationer kan man börja tala om att multiplikationen verkligen har kommit igång.

måndag 28 augusti 2023

Vi behöver församlingar som är som jordgubbsplantor

Det här är ett utdrag ur mitt kapitel om sändande moderförsamlingar i boken "Nya vägar för världens skull - förändringsarbete i frikyrkliga församlingar", som kom ut på Libris i våras. 

I min ungdom kom jag i kontakt med församlingsplantering i Frankrike och lärde känna den franska missionsorganisationen France-Mission. Deras vision var att bygga församlingar som multiplicerar sig. Bakgrunden till visionen var en församling i Paris som på 1960-talet satte upp ett mål om att plantera församlingar som planterar församlingar. Med den visionen planterade man 1967 församlingen Paris-Nation, och denna församling blev verkligen en sändande moderförsamling som fick se multiplikation. När Paris-Nation firade 20-årsjubileum 1987 hade den nio dotterförsamlingar och tre dotter-dotterförsamlingar[1]

Några av dotterförsamlingarna kopplades till France-Mission vilket ledde till att hela missionsorganisationen 1984 antog visionen att bygga församlingar som multiplicerar sig. France-Mission har grundat ett 90-tal församlingar i Frankrike under sin 60-åriga historia.[2] Det har inte gått fort, men man har visat att församlingsplantering och tillväxt är möjligt också i ett sekulariserat land i Västeuropa.

 

Två modeller för församlingsplantering

Nya församlingar kan planteras på många olika sätt. Om man generaliserar kan man säga att det finns två olika huvudkategorier.

Den första modellen är det apostoliska teamet. Den innebär att en pionjär (ofta en person med evangelistens eller apostelns gåva) flyttar med ett team till en ny plats och grundar en ny församling utan en moderförsamling i den omedelbara närheten. Inom France-Mission använder man bilden av en fallskärmstrupp för den här modellen. Man sänder ett team in på fiendeland för att upprätta en ny bas på fientligt område.

Den andra modellen är moder-dotter. Den innebär att en församling knoppar av sig och sänder ut några medlemmar till en plats i närheten för att plantera en ny församling. Här kommer drivet och visionen inte i första hand från en pionjär, utan från moderförsamlingen som har det i sitt DNA att reproducera sig och få barn. Inom France-Mission talar man om församlingar som är som jordgubbsplantor, som sprider sig genom att skicka ut sticklingar som blir nya plantor i närheten av moderplantan. Bilden av församlingar som är som jordgubbsplantor ligger till grund för France-Missions vision av församlingar som multiplicerar sig.

torsdag 29 juni 2023

Judas brev, del 1: Kämpa för tron

Judas brev är en av Nya testamentets kortaste böcker, men det har ett aktuellt budskap. För ett antal år sedan hade jag en predikoserie över Judas brev. Det blev tre predikningar och rubrikerna var "Kämpa för tron", "Tappa inte tron" och "Bygg på tron". Det här texten bygger på den första av dessa predikningar, där jag gick igenom de fyra första verserna.  

Från Judas, Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror, till de kallade som är älskade av Gud fadern och bevarade åt Jesus Kristus. 

Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. 

Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga. 

Bland er har det nämligen nästlat sig in några människor som för länge sedan blev förutbestämda för domen. De är gudlösa och missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende härskare och herre, Jesus Kristus.


"Kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga", skriver Judas (vers 3). Den kristna tron är hotad även i vår tid och det finns all anledning att även idag lyssna till Judas uppmaning att kämpa för tron.

Judas är med all sannolikhet en av Jesus bröder (se Matt 13:55). Han presenterar sig som Jakobs bror (vers 1)  och det kan inte syfta på någon annan än Jesus bror Jakob som var ledare i församlingen i Jerusalem och författare till Jakobs brev. Judas brev varnar för villolärare som kommit in bland de kristna och hotar församlingen inifrån och han skriver om att Guds dom kommer att drabba dem som överger Gud och hans väg. Det är ett brev med en ganska mörk ton.

Brevet handlar mycket om Guds dom, men det börjar med en påminnelse om Guds kärlek. Judas vill ge oss det rätta perspektivet och inledningen fäster uppmärksamheten på några nyckelbegrepp. De troende är kallade, älskade och bevarade (vers 1). Därefter önskar han att de ska växa till i sin erfarenhet av barmhärtighet, frid och kärlek (vers 2). Vart och ett av dessa uttryck är värt ett eget studium, men Judas bara nämner dem i förbifarten för att påminna de kristna om vad som är den kristna trons grund. Det är inga utläggningar, utan nyckelord som påminner läsaren om det viktiga och hjälper oss att inte tappa fokus när han börjar skriva om brevets ämne – villolärarna som hotar tron och församlingen. Ta gärna en stund och reflektera över dessa ord innan du läser vidare: kallade och älskade av Gud fadern och bevarade åt Jesus Kristus; barmhärtighet, frid och kärlek i allt rikare mått. 

Judas hade tydligen planerat att skriva ett undervisande brev om ”vår gemensamma frälsning” (vers 3), men han fick ändra sina planer eftersom han kände sig tvungen att skicka iväg en uppmaning att kämpa för tron. Situationen hade blivit akut. Det är just därför som den här lilla boken fick vara med i Bibeln. Det är Judas bidrag till den kristna församlingen. Vi vet inte om Judas fick skriva sitt planerade brev om frälsningen, men det fick i alla fall inte vara med i Nya testamentet. Brevet om den gemensamma frälsningen har vi istället  fått genom Paulus och hans brev till de kristna i Rom. Judas bidrag är maningen att kämpa för den kristna tron. Den kristna tron är nämligen alltid hotad av felaktig och falsk undervisning. Så var det då och så är det nu. Därför behöver vi läsa Judas brev. 

torsdag 22 juni 2023

Bokpresentation: Nya vägar för världens skull

Idag vill jag tipsa om en nyutkommen antologi, som jag tror kan bli till stor välsignelse för många kristna församlingar och kyrkor i Sverige. Boken heter Nya vägar för världens skull - Förändringsarbete i frikyrkliga församlingar, och jag är en av de 18 skribenter som bidragit. Som titeln anger ligger fokus på frikyrkoförsamlingar, men anslaget är brett och boken kommer förhoppningsvis att läsas även i andra sammanhang. 

I förordet konstaterar bokens tre redaktörer, Carl-Henrik Jaktlund, Mattias Neve och Emma Rudäng, att det saknats ett samlat material om församlingsutveckling och förändringsarbete i frikyrkliga församlingar och att det är detta tomrum som den här antologin ska bidra till att fylla. I 18 kapitel på 330 sidor tar den upp en rad olika ämnen och blir något av en handbok, som man kan återkomma till i församlingsledningen när man jobbar med olika frågor. I den här texten ger jag en kortfattad översikt över bokens innehåll och några personliga kommentarer. 

I bokens första kapitel samtalar Carl-Henrik Jaktlund med tre samfundsledare om att förändring ligger i frikyrkans DNA. Därefter är boken indelad i fyra avdelningar: framåt, uppåt, inåt och utåt.. 

Del 1- Framåt: Vägen vidare 

I den första delens fyra kapitel introduceras ämnet församlingsutveckling. Carl-Henrik Jaktlund samtalar med fyra pastorer om deras erfarenheter. Klas Eriksson skriver om erfarenheter och lärdomar från arbetet med NFU (Naturlig församlingsutveckling). Åsa Molin skriver om sund och osund iver i församlingslivet och Mattias Neve behandlar vikten av att det finns utrymme för innovation och kreativitet i församlingen, och vad som kan stå i vägen för detta.

Del 2 - Uppåt: Andliga strömmar

På ett förtjänstfullt sätt använder boken bilden av en församling som en gemenskap med tre riktningar: uppåt, inåt och utåt, ofta illustrerad med en triangel.  

Även del två innehåller fyra kapitel. Ida-Maria Brengesjö skriver om den helige Andes betydelse för församlingens liv. Emma Boije skriver om bönens betydelse för församlingens utveckling utifrån erfarenheterna från 24-7 rörelsen. Ett kapitel som sticker ut är Emma Rudängs och Ulrik Josefssons text om kontemplativa rörelser i frikyrkligheten. På ett mycket intressant sätt visar de att den kontemplativa andligheten har djupa rötter i frikyrkans historia och hur den har breddats och fördjupats på senare tid både genom modern lovsång och tysta retreater. Sångens om musikens plats i församlingsutvecklingen får ett eget kapitel skrivet av Mattias Martinsson. Det är verkligen positivt att det andliga livet får ett så stort utrymme i en bok om förändringsarbete. Det är så lätt att tappa den biten annars.