fredag 9 september 2016

BibelVinter - en bibelskola i fyra veckor

Jag var bibellärare på Mariannelunds folkhögskola i 20 år. Det var en fantastisk tid och ett jobb jag verkligen älskade. Nu har jag lämnat skolvärlden och jobbar i församlingsvärlden istället. Jag tycker fortfarande om att jobba med utbildning och får göra det en del. Jag leder till exempel en distanskurs i församlingsplantering som heter Paulusprogrammet och i vinter ska jag vara med i en spännande nysatsning. Jag är med i lärarteamet i den nya bibelkursen BibelVinter på Mullsjö folkhögskola. Det är en fyra veckors bibelskola (16 januari - 10 februari 2017) och den är öppen för alla intresserade, ung som gammal.



BibelVinter är för den som vill växa i sin tro och kan göra ett avbrott mitt i vintern för att satsa fyra veckor på att lära sig mer om Bibeln och det kristna livet. Den här kursen är för den som vill växa som kristen. Under den första veckan läser vi Gamla testamentet och talar om livet i gemenskap med Gud. Under den andra veckan läser vi ett par av evangelierna och fokuserar på vad det betyder att följa Jesus. Den tredje veckan handlar om Apostlagärningarna och uppdraget att sprida budskapet vidare. Den fjärde veckan fokuserar vi på några av Nya testamentets brev och talar om Guds tanke med församlingen.

Kursen har ett team av duktiga lärare.


I anslutning till kursen finns möjlighet att följa med på en resa till Israel den 11-19 februari och själv uppleva platserna där Bibelns händelser utspelade sig. Mer information om resan finns här. Den kan man anmäla sig till även om man inte går kursen. 

BibelVinter kanske passar för dig just nu eller någon du känner. Sprid gärna informationen vidare. Själv ser jag fram emot att få jobba i klassrummet igen. Det är verkligen en arbetsplats där jag trivs. 

Mer information och länk till anmälan finns här.

onsdag 7 september 2016

Neil Cole kommer till Sverige

Det är en stor glädje att meddela att Neil Cole kommer till Sverige i november. Han ska tala på den allkristna pionjärkonferensen RE:BOOT i Södertörnkyrkan i Huddinge den 4-6 november 2016.

Här är en hälsning från Neil inför konferensen:




Neil Cole är född och uppväxt i Los Angeles, Kalifornien. När han studerade på universitetet hörde han de goda nyheterna om Jesus Kristus och gav sitt liv till Honom för att aldrig mer vända tillbaka. Hans resa i Guds rike tog honom till en tjänst i en megakyrka, senare en lokal stadsdelsförsamling och numera snabbt multiplicerande organiska församlingar som träffas i hem, universitet och affärssammanhang.


måndag 29 augusti 2016

Bokpresentation: Guds Ord räcker av Anders Gerdmar

På sommarens OAS-möte i Jönköping hade Anders Gerdmar ett seminarium om bibelsyn. Jag var där och lyssnade. Då passade jag också på att köpa hans nya bok Guds ord räcker - evangelisk tro kontra romersk-katolsk och fick den signerad av honom.

Anders Gerdmar är docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola.

I seminariet talade Gerdmar om att Bibeln angrips på två olika sätt i vår tid. Det ena kallar han för Bibel Minus och det syftar på liberalteologin som tar bort från Bibeln. Det andra kallar han för Bibel Plus och det syftar bland annat på den Katolska kyrkan som lägger Traditionen (med stort T) till Bibeln. I seminariet talade Gerdmar om båda sakerna, men den här boken handlar bara om det senare: Bibel Plus. Bokens budskap är tydligt. Det behövs inget mer än Bibeln, Guds ord räcker.

Baksidestexten presenterar boken så här:

"Måste jag bli katolik för att vara en riktig kristen?" Den frågan från en syster i tron fick Anders Gerdmar att skriva den här boken. Det själavårdande svaret genomsyrar den: Nej, Bibelns tro räcker. På ett personligt sätt berättar han om mötet med trossyskon inom romersk-katolska kyrkan och varför han själv inte valt att konvertera, trots att flera i hans närhet gått den vägen. 

Det är en korrekt beskrivning av boken. Den har en personlig och själavårdande utgångspunkt och är samtidigt en grundlig och systematisk genomgång av skillnaden mellan evangelisk och romersk-katolsk tro. Det här är framför allt en teologisk lärobok och Anders Gerdmar är förmodligen en av dem i Sverige som är bäst skickade att skriva en sån här bok. I bokens första kapitel berättar han sin egen historia. Han är, liksom jag, prästson och uppvuxen i högkyrkliga kretsar inom Svenska kyrkan, där närheten till den katolska kyrkan ofta var påtaglig. Flera av hans närstående har konverterat till den romersk-katolska kyrkan och han har själv brottats med frågan. (Han är fem år äldre än jag, men faktum är att vi som ungdomar vid några tillfällen deltog på samma kyrkliga läger och möten, sen blev jag baptist och han gick till Livets Ord.) Som medlem och teolog inom Livets Ord har han på senare år upplevt förändringarna som ledde fram till att Ulf Ekman konverterade och blev katolik. Den här boken är resultatet av många års studier och reflektion och jag tror att den kommer i alldeles rätt tid.

söndag 21 augusti 2016

Att sjunga om gemenskap

I fredagskväll var jag på en bönesamling med en grupp internationella missionärer och församlingsplanterare i Sverige. Vi bad för missionsarbetet i olika länder. Plötsligt började någon sjunga en gammal sång från 70-talet.

Genom allt Guds folk går ett band av kärlek,
och det håller oss tätt intill varandra.
Det bevarar oss vid vår faders hjärta,
slutna i Jesu famn. 

Några av de äldre missionärerna tog varandras händer och snart var ringen sluten och alla höll varandra i händerna. När vi sjungit färdigt skrattade jag lite och sa att nu har 70-talet kommit tillbaka. De yngre fattade ingenting och några av dem hade aldrig hört sången. Men de äldre kände igen sig och förstod precis vad jag menade. På 70-talet sjöng vi mycket om gemenskap och den här enkla kören med okänd författare sjöngs väldigt ofta, och det hörde liksom till att man skulle hålla varandras händer. Det var en härlig känsla att sjunga den igen och jag började fundera på varför vi inte sjunger några sånger om gemenskap på 2000-talet.

På lördagskvällen var samma gäng samlade till bön igen. Nu skulle vi be för våra pionjärer i Sverige. Mitt i samlingen tog någon (samma person som på fredagen) upp en annan gammal sång från 70-talet.

Vi ska älska varann, vi ska tjäna varann,
glädja, trösta och förlåta varann. 
Och vi ska ha gemenskap så att världen kan se 
att Jesus lever än. 

De äldre kände igen den och sjöng med. De yngre missionärerna och pionjärerna däremot hade aldrig hört den, men de tyckte om den och vi sjöng den många gånger under kvällen, så att alla skulle lära sig den. Det måste vara mer än 30 år sedan jag sjöng den senast och det slog mig att vi måste börja sjunga om gemenskap igen. Sånger skapar kultur och undervisar i teologi. Båda dessa sånger innehåller god och biblisk undervisning om gemenskap och relationer. Plötsligt kom sångtexter som jag inte sjungit på många år tillbaka i mina tankar.

Vad sägs om den här fina sången från 1973 av Lars Mörlid och Peter Sandwall.

söndag 7 augusti 2016

Kristi regel i Matt 18:15-20

I mitt förra inlägg presenterade jag boken Reconcile, som handlar om konflikthantering och bland annat tar upp det Jesus säger i Matt 18:15-20. Idag tänker jag se lite närmare på den texten.

 I Matt 18 håller Jesus ett fantastiskt tal om barn, omvändelse, ödmjukhet, förförelser, förlorade får, synd, tillrättavisning och förlåtelse. Mitt i talet talar han om hur vi ska göra när en broder (eller syster) gör orätt mot oss och han ger tre konkreta steg. Jag brukar kalla den här texten för Jesusmodellen för konflikthantering. Anabaptisterna på 1500-talet kallade den för Kristi regel och den var helt avgörande för deras syn på församlingen. Det här är nämligen en av de endast två gånger som Jesus nämner ordet församling i evangelierna (ordet är ekklesia på grekiska och den andra gången det nämns är i Matt 16:18). Den här texten handlar om vad det är att vara församling och de första anabaptisterna var övertygade om att en kristen församling måste tillämpa Kristi regel (se den äldsta församlingsordningen från 1527, punkt 4). Så här lyder texten i Matt 18:15-20:

Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgörasOm han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

Det handlar alltså om hur man ska handla när en broder eller syster syndar (sammanhanget visar att det i första hand gäller en som är medlem i samma församling eller kristna gemenskap). "Om din broder har syndat", översätter folkbibeln, en del översättningar har "syndat mot dig", som i Bibel 2000 ovan: "Om din broder har gjort dig någon orätt". Skillnaden beror på att en del handskrifter har tillägget "mot dig" medan några av de äldsta saknar detta tillägg. De flesta tycks mena originalet troligen saknade tillägget och att Jesus helt enkelt sa: "Om din broder har syndat." Jag tror att man kan använda den här modellen både när min broder har gjort orätt mot mig personligen och när jag ser min broder synda på annat sätt, Inte i alla småsaker förstås, men när det gäller lite allvarligare saker. Det här är en praktisk process som kan användas i olika typer av konflikter. Nu ska vi se närmare på de olika stegen. 

onsdag 3 augusti 2016

Ett boktips om konflikthantering: Reconcile

Semestern är en bra tid för läsning. De sista dagarna har jag läst en bok som jag nu vill presentera. Det är bara ett par veckor sedan jag hörde talas om den för första gången och nu har jag läst den. Boken heter Reconcile - Conflict Transformation for Ordinary Christians och är skriven av John Paul Lederach.

Bill och Lynne Hybels har skrivit förordet och rekommenderar boken varmt oavsett vilken typ av konfliktsituation man befinner sig i. De skriver:

"Extended family dispute? Read Reconcile. Neighborhodd conflict? Read Reconcile. Church split? Read Reconcile. Countries at war? Honestly, if there were a way to lock up world leaders until they read Reconcile, the world would be a different place."

Jag håller med. Det här är en bra och användbar bok.

John Paul Lederach har över trettio års erfarenhet av internationellt fredsarbete. Han är professor i International Peacebuilding vid University of Notre Dame och grundare och ledare för the Center for Justice and Peacebuilding vid Eastern Mennonite University, Harrisonburg, Virginia. Han har skrivit över tjugo böcker om fredsarbete och konflikthantering. Det här är en av hans senaste.

måndag 18 juli 2016

Anders Wiberg - prästen som blev baptistpionjär


Igår var det 200 år sedan Anders Wiberg föddes. Det är värt att uppmärksamma. Han föddes den 17 juli 1816, i byn Wi, utanför Hudiksvall och han blev en av de mest betydelsefulla ledarna inom den svenska baptismen. Här berättar jag kortfattat om hans livshistoria. 

När Anders var sju år dog hans far efter ett fylleslagsmål och därefter skötte hans mor ensam gården. Hon lät sin son studera och vid 19 års ålder skrevs han in vid Uppsala universitet för att studera teologi och bli präst. Han hade under uppväxtåren lyssnat till många väckelsepredikanter och varit andligt sökande, men under studierna i Uppsala svalnade det andliga intresset. 1839 avbröt han studierna och flyttade till Stockholm. 

I Stockholm lärde han känna den engelske metodistpredikanten George Scott och lyssnade mycket till honom. Här upplevde han ett andligt uppvaknande och blev Scotts medarbetare. En annan av Scotts unga medarbetare var C.O. Rosenius, som senare kom att bli ledare för EFS. 1842 blev George Scott utvisad från Sverige på grund av sim missionsverksamhet och då lämnade även Wiberg Stockholm och återupptog sina präststudier i Uppsala. 

Anders Wiberg prästvigdes i juni 1843 och fick sin första prästtjänst i hemtrakterna utanför Hudiksvall. Där var han en verklig väckelsepräst som arbetade flitigt och förde många till en levande tro på Kristus. Han hade olika prästtjänster fram till 1849 då han bad om tjänstledighet. Hans samvete förbjöd honom nämligen att dela ut nattvarden till människor som inte levde i tron på Kristus. Under sin tjänstledighet var han verksam som predikant bland de norrländska separatisterna. Han blev alltmer tveksam till statskyrkan och tog avsked från prästämbetet på våren 1851.

Under en vistelse i Stockholm stötte Wiberg för första gången på baptistiska åsikter, men han var övertygad i sin tro på barndopet. Han började studera dopfrågan för att ge ut en bok som försvarade barndopet, men då hände något som ändrade hela hans livsinriktning. Wiberg fick följa med en god vän till Hamburg som tolk. Där besökte de baptistförsamlingen och samtalade med pastorerna Oncken och Köbner. De diskuterade bl.a. dopet och Wiberg försvarade ivrigt barndopet. Han blev dock mycket tilltalad av församlingens liv och ansåg sig för första gången ha mött en församling som levde efter Nya testamentets mönster. På hemresan studerade han några dopskrifter han fått i Hamburg. Här fann han några nya synpunkter som rubbade hans övertygelse och han började studera dopfrågan med ny iver och kom så småningom fram till en baptistisk övertygelse. Så här berättar han själv i ett brev: