fredag 5 december 2008

Att gå i tro

Om man vill tjäna Gud behöver man ofta gå i tro. Med det menar jag att ta steg ut i det osäkra och riskfyllda i förtröstan på att Gud ska förse med det vi behöver. Det kan handla om pengar, men också andra saker som människor, vishet, kraft eller nådegåvor.


I veckan har jag besökt den nya UMU-basen i Linköping. Ett team har precis flyttat in i gamla kontorslokaler i cenrala Linköping och börjat bygga en gemenskap som ska bli en bas för evangelisation och lärjungaträning. UMU-basen förenar två saker som jag verkligen uppskattar; att leva i kommunitet och att leva i tro. Men så stora ekonomiska trossteg som de tar nu har jag aldrig tagit.

1958 startades Operation Mission (OM) och 1960 startades Ungdom med Uppgift (UMU). Båda dessa internationella missionsrörelser betonar vikten av att leva i tro. OM är den av organisationerna jag själv varit med i och det är från min tid i OM som jag har några av mina mest konkreta erfarenheter av bönesvar och ekonomiska under. Det var i OM jag lärde mig att gå i tro. Det är jag oerhört tacksam för.

Nuförtiden lever jag ett ganska tryggt liv, med fast jobb och stabil ekonomi. Jag hoppas att jag inte fastnar i tryggheten, utan att jag kan fortsätta att lyssna till Gud och våga gå i tro och ta risker i tjänst för honom. Ibland behöver vi gå ut ur vår bekvämlighetszon! Förra veckan skrev John van Dinther på sin blogg om att svenska kristnas behov av ekonomisk trygghet och brist på entrepenöranda är ett stort hinder för pionjärarbete och församlingsplantering (läs inlägget här). Jag tror att John har helt rätt. Vi behöver bli mer djärva och gå i tro när Gud kallar. Utan offer kan man inte uträtta något i Guds rike. Därför är jag glad att jag har fått lära känna UMU-teamet i Linköping. Jag hoppas att många blir inspirerade och utmanade av deras djärvhet och frimodiga tro!

När William Carey utmanade till mission i sin predikan 1792 sa han de berömda orden "Vänta stora ting från Gud, våga stora ting för Gud". Det är ett motto värt att leva på. Jag undrar vad det kommer att betyda i mitt liv framöver?

5 kommentarer:

  1. Utmanande! Vi behöver varandra tillsammans med Herren!

    SvaraRadera
  2. Jo sådant här är verkligen utmanande

    SvaraRadera
  3. i sanning utmanande och viktigt!
    samtidigt gäller det här (som allt annat) att ha fötterna på jorden (nåja, hyfsat) samtidigt. annars kan det gå åt skogen som med karisma tex, där man "gick i tro" och fick miljonskulder.

    svårt det dära.

    SvaraRadera
  4. Helt rätt Anton! Det behövs både vishet och balans när man går i tro. Problemet med Karisma var väl inte att de gick i tro, utan att de inte betalade sina räkningar och inte drog i bromsen när de tappade kontrollen över ekonomin. Men gränsen kan vara hårfin mellan djärv tro och osund övertro.

    SvaraRadera
  5. Att gå i tro är ett ganska vanligt förekommande begrepp inom kristenheten som är osund. Om vi i alla avseenden alltid ska gå i tro på att Gud ska ingripa när vi vill genomföra ett uppdrag, som i sig självt kan vara lovvärt och riktigt, då gör vi Gud till tjänare och placerar oss före Gud. Vi kan bara gå i tro på det som Gud har sagt. Då kommer självklart frågan; har Gud sagt något och vad har han i så fall sagt? Endast då kan man gå i tro, aldrig annars. Låt oss inte bedra oss själva och tro att Gud ska ingripa bara för att vi vill det, för då kan man ganska säkert konstatera att Gud inte kommer att ingripa. Gud ger inte sin ära till någon. Endast Gud och ingen annan kan avgöra vad som är Guds vilja i varje enskild situation. En ung man gick in i en affärsuppgörelse med en annan man. Han visste hur han skulle göra, så han tog mod till sig och gick in i affärsuppgörelsen i tro på Guds ingripande. Det slutade med att han gick i personlig konkurs. Det han gjorde var inte att gå i tro utan han hoppades att Gud skulle vara med honom. Gud hade inte sagt till honom att gå in i affärsuppgörelsen, men han gjorde det i alla fall. Han hoppades att hans beslut skulle löna sig och det blev ett bakslag istället. Han hoppades. Om vi ska gå i tro kan vi bara gå i tro på Guds tilltal till oss. Om vi inte gör det, så gör vi Gud till vår tjänare och inte till vår Herre.

    SvaraRadera