tisdag 27 juli 2010

Hur prövar man en andlig tjänst?

Nu går debatten om Benny Hinn vidare. Det är riktigt spännande att följa alla inlägg. Det är märkligt att man kan uppleva samma möten så olika. Här är några av de mest intressanta kommentarerna: Ulf Ekman, Stefan Swärd, Emanuel Karlsten, Charlotte Thérèse Björnström, Berndt Isaksson, Josef Bengtsson. Dagen rapporterar om helgen med ett långt reportage och även här och här. Aletheia har ett uppseendeväckande avslöjande.

Det är en viktig andlig funktion att pröva ledare. Det är faktiskt en kristen plikt att pröva det man hör och läser. Bibeln säger nämligen att det finns falska apostlar (Upp 2:2, 2 Kor 11:13), falska profeter (Matt 7:15, 1 Joh 4:1) och falska lärare (2 Pet 2:1). Därför måste vi se upp och vara på vår vakt. Alla som uppträder som apostlar, profeter, lärare eller ledare måste prövas, och måste tåla att prövas. Det gäller givetvis även Benny Hinn. En Herrens tjänare välkomnar och tål granskning, både när det gäller teologi och livsstil. Hur ska det då gå till? Hur prövar man en andlig tjänst?

Jag vill ta utgångspunkt i Paulus instruktioner för hur man prövar ledare i en lokalförsamling. De har mycket att säga även när det gäller att pröva andra andliga ledare och tjänster. Paulus listor över kvalifikationer för ledarskap finns i 1 Tim 3:1-7 och Tit 1:5-9. När man läser igenom dem ser man att det är många saker som är viktiga. Jag vill peka på några saker.

1. En ledare ska hålla sig till den sunda läran. "Han skall hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna" (Tit 1:9). Alla som predikar och undervisar andra måste stå till svars för sin undervisning. Läran ska prövas mot Bibeln som är Guds ord, och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Det kan naturligtvis finnas olika uppfattningar i många frågor, men i de centrala frågorna är det speciellt viktigt att ha klarhet i läran. Läran är viktig och påverkar livet. Därför ska lärare dömas strängare än andra. Jakob skriver: "Mina bröder, bli inte lärare allesammans, ni vet att vi får en strängare dom" (Jak 3:1) och Paulus uppmanar Timotheos: "Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, som en arbetare som inte har något att skämmas för, en som rätt utlägger sanningens ord" (2 Tim 2:15).

2. En ledare ska vara ett föredöme. Därför måste också hans/hennes karaktär prövas. Texterna lägger faktiskt mer betoning på karaktären än på läran och gåvorna. Församlingsledaren ska vara "höjd över allt klander" (1 Tim 3:2) och "måste ju vara oförvitlig" (Tit 1:7). Det betyder inte att han måste vara perfekt eller felfri (ingen är som bekant syndfri), utan att det inte får finnas allvarliga brister i karaktären och livsstilen. De tre största hoten för en andlig ledare är pengar, sex och makt och Paulus tar upp alla tre områdena. En ledare ska vara "en enda kvinnas man". Det betyder att det ska vara ordning på det sexuella området. Han ska också vara fri från penningbegär och får inte vara sniken, utan gästfri, godhjärtad och sträng mot sig själv. Det betyder att han ska vara generös och inte samla pengar åt sig själv eller leva i lyx. Ledaren ska inte heller vara hårdhänt eller häftig, utan försynt (ödmjuk) och fridsam. Det betyder att han inte missbrukar makt och är auktoritär, utan är en god och tjänande ledare. Paulus tar även upp andra saker som gäller karaktären.

3. Det är också viktigt att se på hur ledaren fungerar i relationerna till de närmaste (familjen) och hur han/hon fungerar i samhället. Han/hon ska "ha gott rykte bland de utomstående" (1 Tim 3:7). En ledare måste också ha förtroende i den gemenskap han/hon ska fungera. Därför är det viktigt att se på hur relationerna där fungerar och hur han/hon behandlar människor.

4. En ledare måste också prövas i relation till kallelse och gåva. Har Gud gett den här personer gåvor och förmåga för den här uppgiften. När det gäller församlingsledarna i den lokala församlingen som texterna handlar om frågas det efter förmågan att undervisa (1 Tim 3:2, Tit 1:9) och förmågan att leda (1 Tim 3:4-5). När det gäller andra tjänster som tex apostlar, profeter och evangelister får man titta efter andra gåvor som behövs i de tjänsterna. Men man kan inte strunta i de tre första områdena bara för att det finns en gåva. Det är om man gör det det kan bli riktigt farligt. Om någon har mycket Andlig kraft och många gåvor, men saknar god karaktär och har en osund lära, blir de skadliga konsekvenserna mycket större. Det är minsann som Paulus skriver i 1 Kor 13:2 "Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting."

Detta kan du tänka på när du funderar på hur du ska förhålla dig till Benny Hinn, Ulf Ekman, Stefan Swärd, Jonas Melin och andra som gör anspråk på att undervisa Guds ord.

söndag 25 juli 2010

Dagens Jesusord 6, ett rent hjärta

Det har varit mycket om Benny Hinn och Livets ord de senaste dagarna. Det är lätt att känna sig trött och förvirrad. Vad ska man tro egentligen? Vem ska man lita på?

Det finns en vila i att gå tillbaka till det Jesus har sagt. Det är ju han som är grunden (1 Kor 3:11) och klippan (1 Kor 10:4). Saligprisningarna i början av Matteusevangeliets femte kapitel (Matt 5:3-12) ger oss en bild av vad han tycker är viktigt i våra liv. De hjälper oss också att bedöma andliga rörelser och predikanter. Det är denna ödmjuka och praktiska andlighet som kännetecknar Jesu sanna lärjungar.

I min serie om Jesusord har jag nu kommit fram till den sjätte i ordningen av saligprisningarna. Jesus säger: "Saliga de renhjärtade, de skall se Gud" (Matt 5:8).

Jesus sätter fokus på insidan. Hjärtat handlar om människans inre: vilja, motiv, tankar, drömmar. Det här handlar om äkthet och integritet, att vara likadan på insidan som på utsidan. Jesus tål inte hycklare som är "heliga" på utsidan, men orena på insidan. Det var detta han kritiserade de religiösa ledarna för. Lyssna på hans skarpa ord:

"Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren. Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet." (Matt 23:25-28)

Gör först insidan ren säger Jesus. Utsidan är också viktig. Jesus fäster mycket stor vikt vid vad vi säger och gör och hur vi handlar. Men vi får inte glömma insidan. Det är den som kommer först. Den som har ett rent hjärta kommer att se Gud och lära känna honom. Att bevara hjärtat rent är därför oerhört viktigt för varje kristen och speciellt för andliga ledare. Annars blir vi hycklare och kommer under Guds dom. Men hur får man då ett rent hjärta?

Det är endast Gud som kan rena våra hjärtan. Jesus dog för våra synder och när vi kommer till honom och bekänner våra synder blir vi renade från allt som smutsat ner oss på insidan (se Ps 51:11-12, 1 Joh 1:7-9, Heb 10:19-22). Då får vi den helige Ande i våra hjärtan (Rom 5:5) och kan sen med Andens hjälp leva i kärlek och bevara hjärtat rent (1 Tim 1:5, 2 Tim 2:22).

Så håll koll på ditt hjärta! Det är faktiskt viktigare än allt annat om man ska tro Salomos ordspråk: "Mer än allt annat - vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv" (Ords 4:23). Det är inte så konstigt att Jesus säger: "Saliga de renhjärtade, de skall se Gud."

Det är också den frågan du måste ställa dig ibland när du konfronteras med andliga ledare och andra människor med höga anspråk. Är detta en hycklare eller är det en människa med ett rent hjärta? Det är inte alltid så lätt att se, men till slut blir allt avslöjat. Herren är den som ser till hjärtat och genomskådar allt.

Vill du följa den fortsatta diskussionen om Benny Hinn kan du läsa Dagen och Europakonferensloggen med Jaktlund och Björnström.

torsdag 22 juli 2010

Sund och osund karismatik

Den kontroversielle predikanten Benny Hinn är på besök i Sverige. Dagen granskar hans verksamhet i en omfattande artikel idag. Den är mycket läsvärd. Har du inte stött på Benny Hinn tidigare får du här en rejäl introduktion till vem han är och varför han är så kontroversiell. Wilgot Fritzon tog upp en annan viktig kritik mot Benny Hinn i en debattartikel för några dagar sedan. Jag är själv mycket tveksam till Benny Hinn och har svårt att förstå att han blir inbjuden till Livets Ords konferens. Flera bloggare har kommenterat artiklarna i Dagen. Jag rekommenderar särskilt det som Kolportören, Aletheia och AdamD skrivit. Jag har inte mycket att tillägga.

Jag tror på en karismatisk kristendom, en kristendom där det finns mycket utrymme för Andens gåvor. Tyvärr blir karismatisk kristendom ibland osund och obiblisk. Det sker när det blir mer fokus på under och tecken än på karaktär och lärjungaskap. Vi behöver både karisma och karaktär, både Andens gåvor och Andens frukt. Men det är frukten som är viktigast. Det är på frukten man känner trädet. Det är på frukten man ska känna igen de falska profeterna, säger Jesus (se Matt 7:15-23). När man ska utse ledare i en församling är det karaktären som är viktigast och inte de andliga gåvorna (se 1 Tim 3:1-7, Tit 1:5-9). Det är här som det ofta blir fel i karismatiska församlingar. Man ställer karisma före karaktär och har överseende med dåligt uppträdande, maktfullkomlighet och själviskhet med motiveringen att ledaren i fråga har "smörjelse" och är "mäktigt använd av Gud". Jag håller med om det som J Lee Grady säger i Dagens artikel. Han har varit redaktör för Charisma Magazine i elva år och gör en bra analys:

"Jag är väldigt ledsen och ber om ursäkt för vad USA:s kyrkor har exporterat till omvärlden. I USA är den karismatiska rörelsen som vi känner den avslutad. Det kommer något nytt. Det handlar allt mer om karaktär, om Guds ord, om ödmjukhet, om äkthet och integritet. Allt fler tar avstånd från det förflutnas betonande av hyper-framgång. De är trötta på kändiskristendom. Det är inte vad Bibeln handlar om."

Det är Jesus som är måttstocken för en sund karismatik. Det handlar om att leva efter Jesus undervisning (till exempel i bergspredikan). "Den som säger: 'Jag känner honom' men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom" (1 Joh 2:4). "Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde" (1 Joh 2:6). Det gäller oss alla, även karismatiska predikanter.

Läs även om den karismatiska Oasrörelsens konferens i Borås (här och här)
Uppdatering 23/7: Artiklar om Oasrörelsen, helandegudstjänster och bönesvar.

tisdag 20 juli 2010

En karismatisk kyrkohistoria

Jag gillar att läsa kyrkohistoria. Jag läser gärna böcker med lite annorlunda perspektiv. Jag är mest intresserad av förnyelserörelser och väckelserörelser som funnits i marginalen. Här är först mina tre favoritböcker som alla berättar kyrkohistorien ur ett underifrånperspektiv. Sen presenterar jag två nya böcker.

1. The Pilgrim Church av E. H. Broadbent. En fantastisk klassiker från 1931 (senaste tryckningen 1999). Berättar historien från 30-1930 e.Kr. på ett överraskande och fascinerande sätt. Det var denna bok som väckte mitt intresse för kyrkohistoria för mer än 30 år sedan.

2. The Believer's Church - The History and Character of Radical Protestantism av Donald F. Durnbaugh från 1968 (andra upplagan 1985, tredje 2003). Den tar upp frikyrkorörelser från medeltiden fram till 1900-talet och analyserar dem även teologiskt.

3. Radical Faith - An Alternative History of the Christian Church av John Driver från 1999. Tar upp ett tjugotal olika rörelser från hela den kristna historien. Den är mycket välinformerad och välskriven och bjuder på härliga citat från många olika personer och tider.

4. Nu har jag hittat en ny bok i samma stil, men med lite annorlunda infallsvinkel. Den berättar nämligen kyrkohistorien ur ett karismatiskt perspektiv. Den heter 2000 Years of Charismatic Christianity - A 21st Century Look at Church History from a Pentecostal/Charismatic Perspective och är skriven av Eddie L. Hyatt.

Pingstteologen Eddie Hyatt vill visa att de andliga (karismatiska) gåvorna funnits med i hela kyrkohistorien. Fokus ligger på under och tecken, helande, tungotal och uttydning, profetia och liknande (se 1 Kor 12:7-11). Boken bygger på grundlig efterforskning och han presenterar resultatet på ett enkelt och tydligt sätt. Man får möta kyrkofäder, klosterrörelser, förnyelserörelser och frikyrkorörelser. Boken är på 200 sidor och har 29 korta kapitel. Det enda som tas upp är förhållandet till de karismatiska gåvorna och man får inte veta så mycket mer om de olika rörelserna. Det är ingen fördjupning precis, men ändå mycket läsvärt. Jag lärde mig en hel del nytt. Jag blev överraskad av att det finns så många exempel på tungotal i kyrkans historia. När boken närmar sig modern tid handlar det mer och mer om Nordamerika (Vilket i och för sig inte är så konstigt). Presentationen av pingstväckelsens genombrottstid gav mig faktiskt några överraskande lärdomar och bilden av Charles Parham fick korrigeras något. Den här boken rekommenderar jag varmt.

5. Tyvärr nämner Eddie Hyatt inte alls den Keltiska kyrkan. Han verkar inte ens känna till den, vilket är lite förvånande. Den var ju både karismatisk och missionerande. Det har kommit en ny bok på svenska om detta: Vindarna från väster - lärdomar från den Keltiska kyrkan av Per-Eive Berndtsson. Boken handlar om hur lärdomar från den Keltiska kyrkan kan hjälpa oss att vara kyrka i en postmodern tid. Den är mycket bra!

Två artiklar i Dagen handlar om vikten av karismatisk förnyelse i vår tid. Historien visar att en levande kyrka bör vara öppen för den karismatiska dimensionen.

lördag 17 juli 2010

Var ska vi samlas?

I tidningen Dagen görs en intressant beskrivning av olika sätt att förhålla sig till kyrkobyggnad och gudstjänst. Vi får i olika artiklar höra hur man tänker i Hillsong, Malmö huskyrka, Pingst i Sunne, Katolska kyrkan i Östersund, Linköpings domkyrkoförsamling och Immanuelskyrkan i Stockholm. Det är sannerligen en blandning av olika sätt att tänka. Man får en intressant inblick i hur församlingslivet kan se ut på olika platser i Sverige och fördelar och nackdelar redovisas på ett relevant sätt.

Tre av de omskrivna församlingarna äger en kyrkobyggnad. Tre av dem gör det inte. Per Beskow kallar dem som inte äger en kyrka för avvikare och det är de kanske om man ser till hur det ser ut i kristenheten idag, men inte om man ser till hur det såg ut på Bibelns tid.

Jag tror att det först och främst är viktigt att betona att församlingen är en gemenskap av lärjungar, och att Gud bor i gemenskapen och inte i en speciell byggnad.

För det andra tror jag att det är viktigt att betona att församlingslivet sker i vardagen, i hemmen och överallt där gemenskapen lever tillsammans. Därför gillar jag betoningen på att vi är kyrkan tillsammans som kommer fram i några av exemplen.

För det tredje tror jag att församlingar i Sverige mår bra av att ha samlingar i offentliga lokaler (hyrda eller ägda). Man går inte gärna hem till någon man inte känner. Det är lättare för nya människor att komma till öppna och offentliga samlingar än till husförsamlingar. Det är i alla fall vår erfarenhet på Råslätt.

För det fjärde tror jag att det är viktigt att församlingen samlas regelbundet för bön, sång, lovprisning, delgivning, Andens gåvor, undervisning och Herrens måltid. Däremot tror jag inte att detta behöver ha den traditionella formen av "gudstjänst". Jag är ärligt talat lite trött på "gudstjänster", men vill gärna samlas med bröder och systrar och dela livet och tron. Jag vill att många röster ska höras när vi samlas (1 Kor 14:26 ger en bra modell).

För det femte tror jag att vi har glädje av både stora samlingar och små grupper. Det är inte antingen eller, utan både och. Jag tror på en "tvåvingad" församling, men jag tror också att betoningen bör vara på den lilla gruppen. Det är framför allt där man kan dela livet, bygga relationer och växa.

Det är några av mina tankar om kyrkobyggnader och gudstjänster. Hur tänker du?

Dagens Jesusord 5, om barmhärtighet

Efter ett litet uppehåll fortsätter jag nu med mina funderingar kring vad Jesus har sagt. Den femte av saligprisningarna lyder så här: "Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet" (Matt 5:7).

Det här handlar om vilken attityd man har till andra människor, speciellt när de har misslyckats på något sätt. Är jag hård, kritisk och dömande eller är jag barmhärtig? Jesus var barmhärtig när han mötte människor och därför trivdes även de misslyckade och trasiga när de var tillsammans med honom. De kunde slappna av och vara sig själva, även om de hade syndat och trasslat till livet på olika sätt. Jesus släppte in dem i gemenskapen, gav dem en ny chans och utmanade dem till att börja om på nytt.

Jesus utmanar även oss att vara barmhärtiga mot människor vi möter. Det är lätt att den som har höga ideal och principer blir hård och dömande. Man kan bli som en farisé. Därför behöver vi bli påminda om barmhärtigheten. I Matt 23:23 säger Jesus till fariseerna: "Ve er, ni skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra."

Det är faktiskt så här: Om du är barmhärtig mot andra, kommer Gud att vara barmhärtig mot dig. Men om du är hård och krävande mot andra kommer Gud att vara hård och krävande mot dig. "Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er", säger Jesus i Matt 7:1-2. Jakob lyfter fram samma sak i sitt brev: "Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen" (Jak 2:13). Så det är bäst för mig själv att jag är barmhärtig. Samma sak gäller för dig! Det är verkligen sant som Jesus sa:

"Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet."

tisdag 6 juli 2010

Dagens Jesusord 4, saliga de som hungrar...

"Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade" (Matt 5:6).

Rättfärdighet är ett begrepp med många olika aspekter och därför är det lite svårt att avgöra exakt vad Jesus menar här. Ordet dyker upp flera gånger i bergspredikan (Matt 5:10, 20, 45, 6:33).

Rättfärdighet handlar dels om rätt och rättvisa. Det kan handla om att hungra efter ett rättvist samhälle, med rättvisa för de förtryckta och fattiga. Texter som visar på den här aspekten är bl.a. Jes 58:6-12, Amos 5:24, Matt 23:23.

Rättfärdighet handlar också om att och bli förlåten ha ett rätt förhållande till Gud. Det handlar om att bekänna sin synd och ta emot rättfärdigheten som en gåva. Att hungra efter rättfärdigheten kan också syfta på att längta efter att få förlåtelse, precis som tullindrivaren i templet (Luk 18:9-14). Han gick hem rättfärdig, säger Jesus.

Rättfärdigheten kan också handla om ett sätt att leva. Jesus kallar sina efterföljare att leva ut rättfärdigheten i vardagslivet; inte som en prestation, utan som en gåva av nåd. Bergspredikan i Matt 5-7 är ett uttryck för det nya sättet att leva, och att hungra och törsta efter rättfärdigheten kan helt enkelt syfta på en ödmjuk längtan att göra Guds vilja och leva ut rättfärdigheten. Det finns mycket i texten som talar för att denna aspekt måste vara med i det Jesus talar om (Matt 5:13-20, 6:33, 7:21). Om detta talar också Jesu lärjunge Johannes när han skriver: "var och en som lever rättfärdigt är född av honom" (1 Joh 2:29) och "den som handlar orättfärdigt tillhör inte Gud" (1 Joh 3:10).

Det mest troliga är kanske att alla tre aspekterna finns med när Jesus säger: "Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade."

Vad tänker du om det?

fredag 2 juli 2010

Dagens Jesusord 3, Saliga de ödmjuka

"Saliga de ödmjuka, de ska ärva landet" (Matt 5:5).

Detta är den tredje av de åtta saligprisningarna. Här blir Jesus lite mer konkret och talar om att vara ödmjuk. För honom är det en positiv och viktig egenskap. Ja, han säger till och med att de ödmjuka är saliga. Han betonar det gång på gång. Det gäller i relation till Gud (Luk 18:9-14) och i relation till människor (Luk 14:7-11). I båda dessa sammanhang säger Jesus: "Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd." Det verkar vara en grundprincip som alltid gäller. Jesus använder denna princip också när han talar om ledarskap i Guds rike (Matt 23:8-12).

Den som är ödmjuk är salig, därför att Gud ska upphöja honom/henne och ge honom/henne ansvar och inflytande. De ödmjuka ska ärva landet! Men vad är det då att vara ödmjuk?

Det handlar inte om att se ner på sig själv och ha dålig självkänsla eller dåligt självförtroende. En ödmjuk människa är trygg i sig själv och vet vem han är. Han behöver inte hävda sig och vara i centrum. Den som är ödmjuk är mild och omtänksam, kan lyssna på andra och visar respekt för alla. Jesus är en förebild när det gäller ödmjukhet. Han "har ett milt och ödmjukt hjärta" (Matt 11:9) och i Fil 2:3-5 skriver Paulus: "Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus." Att vara ödmjuk är att sätta andra högre än sig själv och tänka på andras bästa. Kort och gott; att vara en tjänare, precis som Jesus.

Motsatsen till ödmjukhet är högmod; att vara uppblåst, framhäva sig själv, skryta, vilja vara i centrum, döma, trycka ner andra etc. Om detta säger Bibeln att "högmod går före fall".

"Övermod följs av nederlag, högmod går före fall." (Ords 16:18)
"Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet är vägen till ära." (Ords 18:12)

Men om Anden får fylla och leda oss så blir vi ödmjuka, för ödmjukhet är Andens frukt (Gal 5:23). Så se upp med högmodet och släpp fram ödmjukheten och tänk på att Jesus sa: "Saliga de ödmjuka, de ska ärva landet."

torsdag 1 juli 2010

Nätverket Anabaptist

Så här mitt på sommaren är det dags för en liten presentation av ett nytt nätverk som håller på att växa fram.


Nätverket Anabaptist är ett kristet ekumeniskt nätverk i Skandinavien för personer som är intresserade av den historiska anabaptismen och tror att den har något att bidra med i vår tid. Nätverket är inspirerat av The Anabaptist Network i Storbritannien och ser sig som ett litet skott på denna gren.


Vi har börjat bygga ett nätverk av relationer. Som ett verktyg för detta har vi skapat en maillista som administreras av mig. Vi samlas kring ett gemensamt intresse för anabaptismen, men det är inte så många av oss som känner varandra personligt. Därför prioriterar att bygga relationer. Vi ska inte skynda fram en organisation, utan istället låta nätverket växa fram i takt med att relationer byggs. Hör av dig till mig om du vill vara med i nätverket.


Kärnvärderingar

Core Convictions (se nedan) från The Anabaptist Network fungerar som utgångspunkt och grund för nätverket. Vi vill jobba utifrån dessa övertygelser. Detta visar också på vårt beroende av det brittiska nätverket. Core Convictions är inte en trosbekännelse, utan en sammanfattning av det arv som vi vill föra vidare. Vi tycker att Core Convictions på ett utmärkt sätt definierar vad anabaptism är i vår tid. Vi vill använda Core Convictions som en språngbräda och som en definition att utgå ifrån.


Vi utmanas också av formuleringarna i Core Convictions och inser att vi måste ha fokus på det praktiska livet. Nätverket får inte bara hålla på med texter och teorier, utan det viktigaste är att vi kan utmana varandra till praktiskt lärjungaskap och konkret handling. Nätverket Anabaptist syftar till att följa Jesus.


The Naked Anabaptist

Den nyutkomna boken The Naked Anabaptist av Stuart Murray presenterar anabaptismen och Core Convictions på ett mycket bra sätt. Den lämpar sig mycket väl som studiebok för den som är intresserad av radikal Jesusefterföljelse i vår tid. Vi hoppas att det ska startas studiegrupper kring boken runtom i Skandinavien och på nätet, och uppmanar er att ta initiativ till detta. Boken kostar ca 120 kr och finns att köpa via adlibris. Kontakta mig om du vill bjuda in till eller få information om studiegrupper.


Framtida träffar och andra aktiviteter

Nätverket kommer att arrangera träffar ca en gång per termin med teman från Core Convictions. Nästa träff är en samtalsdag om fred och ickevåld i Örebro den 2/10.


Vi är inte så många i nätverket och vi är utspridda över ett stort geografiskt område. Därför vill vi uppmuntra till regionala samlingar kring olika teman. Lokalt och regionalt kan man också ordna studiegrupper och andra aktiviteter för att väcka intresse för anabaptismen.


Nätverket ordnar i nuläget inga andra aktiviteter eller projekt. Däremot vill vi uppmuntra till enskilda initiativ. Vi hoppas att personer och grupper i nätverket tar initiativ att ordna aktiviteter, bloggar och hemsidor, skriver eller översätter böcker och artiklar, startar studiegrupper eller studiecirklar, ordnar konferenser och föreläsningar. Information om dessa aktiviteter och projekt kan spridas på bloggar och via epost. Kontakta mig om du hittar på något som har med anabaptismen att göra. Jag hjälper till att sprida informationen till alla i nätverket.


Kontakt

Jonas Melin, tel: 070-6929818, jonas@mariannelund.nu


Anabaptist Network Core Convictions


1. Jesus is our example, teacher, friend, redeemer and Lord. He is the source of our life, the central reference point for our faith and lifestyle, for our understanding of church and our engagement with society. We are committed to following Jesus as well as worshipping him.


2. Jesus is the focal point of God’s revelation. We are committed to a Jesus-centred approach to the Bible, and to the community of faith as the primary context in which we read the Bible and discern and apply its implications for discipleship.


3. Western culture is slowly emerging from the Christendom era when church and state jointly presided over a society in which almost all were assumed to be Christian. Whatever its positive contributions on values and institutions, Christendom seriously distorted the gospel, marginalised Jesus and has left the churches ill-equipped for mission in a post-Christendom culture. As we reflect on this, we are committed to learning from the experience and perspectives of movements such as Anabaptism that rejected standard Christendom assumptions and pursued alternative ways of thinking and behaving.


4. The frequent association of the church with status, wealth and force is inappropriate for followers of Jesus and damages our witness. We are committed to vulnerability and to exploring ways of being good news to the poor, powerless and persecuted, aware that such discipleship may attract opposition, resulting in suffering and sometimes ultimately martyrdom.


5. Churches are called to be committed communities of discipleship and mission, places of friendship, mutual accountability and multi-voiced worship. As we eat together, sharing bread and wine, we sustain hope as we seek God’s kingdom together. We are committed to nurturing and developing such churches, in which young and old are valued, leadership is consultative, roles are related to gifts rather than gender and baptism is for believers.


6. Spirituality and economics are inter-connected. In an individualist and consumerist culture and in a world where economic injustice is rife, we are committed to finding ways of living simply, sharing generously, caring for creation and working for justice.


7. Peace is at the heart of the gospel. As followers of Jesus in a divided and violent world, we are committed to finding non-violent alternatives and to learning how to make peace between individuals, within and among churches, in society and between nations.