fredag 13 augusti 2010

Fördraget Nåd och sanning

I samband med bönekampamjen för muslimvärlden under fastemånaden Ramadan har det antagits ett fördrag om relationerna mellan kristna och muslimer. Fördraget heter Nåd och sanning och jag presenterar här en förkortad svensk version. Texten finns i sin helhet på engelska här.


Strävan efter Kristuslika relationer med muslimer


1. Att vara trogna Guds sanning − hela sanningen

Vi vill inte förminska muslimer, utan förhålla oss till dem på ett sätt som vilar på den kristna trons centrala övertygelser. Att möta muslimer med respekt, förståelse och kärlek innebär också att vara trogen evangeliets kärna. Jesus är Herre, och förlåtelse, frälsning och evigt liv är fria gåvor som vi fått av nåd och som finns tillgängliga för alla människor genom omvändelse och tro på Jesu död och uppståndelse. Vi vill lyda Guds fullkomliga vilja, vilket får konsekvenser för alla områden i våra liv här på jorden (Matt 22:37, 39, 28:20; Mika 6:8).


2. Att ha Jesus i centrum när vi umgås med muslimer

Vårt fokus ligger på Jesus, evangeliets kärna (1 Kor 2:2), och när vi möter muslimer vill vi ha honom i centrum eftersom han är evangeliets verkliga skatt. Då riskerar inte evangeliet att sammanblandas med falsk kristendom, med patriotism eller västerländsk civilisation och livsstil. Jesus är vår förebild och vi vill förkroppsliga honom i allt det vi säger och gör.


3. Att vara trovärdiga och barmhärtiga i ord och handling

Vi strävar efter att vara korrekta när vi talar om muslimer och deras tro. Överdrifter och ord tagna ur sina sammanhang ska inte finnas hos dem som följer Jesus (Matt 12:36, 2 Mos 20:16, Matt 7:12, Matt 22:39). Vi hävdar att det är viktigare att förkunna evangeliet än att försvara vår egen kultur.


4. Att vara vis i ord och vittnesbörd

Guds ord manar oss att vara visa när vi delar vår tro. “Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden” (Kol 4:5, Jak 3: 17-18). Vi bör präglas av en opartisk och uppriktig attityd, varken släta över viktiga sanningar eller undanhålla delar av sanningen.


5. Att vara respektfulla och frimodiga när vi vittnar

I lydnad till Guds ord strävar vi efter att visa respekt och frimodighet när vi vittnar, och vill i Fridsfurstens anda presentera evangeliet på ett positivt sätt. Vi attackerar inte den andre men undviker för den skull inte sanningen (1 Pet 3:15). Går vi till bibeln finner vi där flera exempel som utmanar oss att ta efter de första kristnas frimodighet i att dela evangeliet (t ex Apg 4:31; 9:27–28; 13:46; 17:30–31; 19:8).


6. Att vara förståndiga i en ”googlande” värld

Tidigare när en ledare för en religiös grupp delade sitt budskap nådde det oftast bara det egna sammanhanget Idag kan det spridas runt hela världen. När vi då försöker förklara vilka vi är, vad vi tror på, vad vi gör och varför, riskerar våra ord att nå långt bortom vår tilltänkta lyssnarskara. Visst kan man försöka korrigera kontroversiella uttalanden i efterhand. Men skadan är redan skedd. Här behövs mycket vishet (Ords 17:27).


7. Att ihärdigt ropa efter religionsfrihet

Vi står bakom rätten till religionsfrihet för alla personer och alla samhällen, och försvarar muslimers rätt till att på ett respektfullt sätt få uttrycka sin tro bland kristna, såväl som kristnas rätt till att uttrycka sin tro med respekt bland muslimer. Vi står dessutom bakom både kristnas och muslimers rätt att ändra sin religiösa övertygelse, sina seder och bruk eller religiösa tillhörighet efter sitt eget samvete (2 Kor 4:2). Vi är alltså emot alla former av religiös förföljelse mot såväl muslimer, kristna som mot övriga troende.


8. Att föra en fredlig dialog utan att för den skull kompromissa

Dialog mellan muslimer och kristna skapar möjlighet till ökad förståelse för muslimer. Det ger oss möjlighet att bygga relationer, dela vår tro, och vara delaktiga i att skapa fred. Precis som Paulus i Apostlagärningarna samtalade med människor (Apg 17:2, 17) vill även vi vara frimodiga och respektfullt dela evangeliet utan kompromisser.


9. Visa alla kärlek

Muslimerna utöver världen är våra grannar, för att använda Jesu egna ord (Luk 10:29–37). Guds uppmaning till sitt folk att ”älska sin nästa som sig själv” (3 Mos 19:28, Luk 10:27b) står fast i alla tider, och både de som stiftar fred och de som älskar sina fiender beskrivs i bibeln som ”Guds söner (eller döttrar)” (Matt 5:9, 44, Luk 6:35). De kallas Guds barn eftersom de följer i fotspåren av sin Far – fridens Gud (Fil 4:9; 1 Tess 5:23). Och de som vänder andra kinden till och svarar sina fiender med självutgivande kärlek, manifesterar enligt bibeln evangeliet (Rom 5:10; Kol 1:21).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar