torsdag 23 juni 2011

Anabaptismen har mycket att ge


Idag uppmärksammar tidningen Dagen att det finns många olika strömningar i den svenska kristenheten. I artikeln Svensk frikyrklighet växer åt många olika håll... intervjuar Carl-Henrik Jaktlund representanter för fyra olika tendenser; den reformerta, den anabaptistiska, den folkkyrkliga i frikyrkotappning (egendomligt namn) och den liturgiska. Det är en mycket intressant och välskriven artikel med många goda tankar. Det finns viktiga bidrag från alla fyra strömningarna. Men jag har svårt med den kalvinistiska tolkningen av Guds suveränitet. När det gäller den frågan är jag en helgjuten arminian. Det har jag skrivit om här och här.

När det gäller anabaptismen är det jag som har blivit intervjuad i Dagens artikel. Det är väl ingen överraskning för den här bloggens läsare att jag är övertygad om att anabaptismen har mycket att bidra med till kyrkan i vår tid. Jag motiverar det lite kortfattat i intervjun. Anabaptismen har varit ett av mina stora intressen i mer än 30 år och jag brinner verkligen för att den ska bli mer känd. Därför var det extra uppmuntrande att få vara med i Dagen och tala om detta. Tack Carl-Henrik!

Om någon av er blir lite nyfiken på anabaptismen finns det mycket att läsa här. Jag har skrivit en hel del både om anabaptismens teologi och dess historia på 1500-talet. Börja gärna med att läsa mitt inlägg om The Anabaptist Vision och följ länkarna till historiska personer. Det håller på att växa fram ett skandinaviskt nätverk med personer som är intresserade av anabaptismen och tror att den har något att bidra med till kyrkan i vår tid. Här kan du läsa mer om Nätverket Anabaptist.

Dagen låter dessutom teologen Ulrik Josefsson kommentera de fyra strömningarna. Han ser styrkor och svagheter i alla fyra och kommer med en del intressanta synpunkter. Jag håller med honom om att vi behöver hämta impulser från olika traditioner, och även jag vet att det kan finnas vissa svagheter i anabaptismen. Men det ändrar inte min grundinställning. Anabaptismen har något mycket viktigt att bidra med till kyrkan i vår tid! Och vi bör inte ignorera det budskapet. Håller du med?

8 kommentarer:

  1. Det skulle vara intressant att se Calvinismens "Tulip" mot motsvarande Arminianismens 5 punkter med bibelord som stöd. Det känns som om det finns bibelord som stöder båda lärorna.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig Jonas till ganska stor del. Jag tror att anabaptismen, det lilla jag vet om den, ändå har mycket att berika den kristna kyrkan i Sverige med. Särkilt vad det gäller att utmana oss vad det gäller användandet av pengar och hjälpa socialt utsatta. Pacifismen har jag problem med, lika som jag har problem med att använda våld. Väldigt kluven.

    Vad det gäller reformert teologi håller jag verkligen med dig. Helt rakt på sak så finner jag den inte Biblisk, det finns för mig flera brister och det är ett ordentligt dansande kring vissa Bibelord om att Gud önskar att alla ska bli frälsta, att Jesus dog för alla människor och liknande.

    Jag tycker det är lite "tråkigt" att reformert teologi på något vis har lyckats kidnappa Guds storhet och makt. Som att andra "teologiska system" inte utgår från Guds storhet och makt. Det menas ibland att Arminianer sätter fri vilja i centrum men jag håller inte alls med, centrum i Arminiansk teologi är Gud och hans kärlek.

    Wemanuel. Det intressanta med din idé är att många av Bibelorden skulle vara exakt desamma. Arminianism och Calvinism ligger närmre varandra än vad som oftast hävdas. Till exempel så har John Wesley ibland kallats för förvirrad Calvinist och det trots att han drev en tidning som hette The Arminian. Nuförtiden finns det ju dessutom fyra punkts Calvinister.

    SvaraRadera
  3. Andreas: Lite det jag är inne på. Samtidigt som man nog skulle finna många bibelord för att stödja båda påståenden. Så för mig handlar det om att ta influenser från båda inriktningarna och inte se dem som motspänningar utan som kompletteringar av varandra.
    T ex frågan om vi kommer direkt till himlen när vi dör eller insomnar och vaknar på domen är samma sak. Det finns stöd för båda i Bibeln.

    Så jag kan med gott samvete säga att jag tar influenser både från reformert teologi och anabaptistisk teologi utan att för den skull se mig som "reformert" eller "anabaptistisk".

    SvaraRadera
  4. Tack Andreas och Wemanuel för era synpunkter. Det gläder mig att ni vill ta emot impulser från anabaptismen. När det gäller skillnader och likheter mellan arminiansk och kalvinistisk teologi rekommenderar jag verkligen boken Arminian Theology av Roger Olson (presenterad här på bloggen tidigare).
    Det är helt klart att båda synsätten grundar sig på Bibeln, men de tolkar texterna olika. Båda kan inte vara sanna samtidigt, så man måste ju ändå välja vad man tror på (vad man tror Bibeln lär om det).
    Alla anabaptismens ledande teologer/pastorer (t.ex. Balthasar Hubmaier och Menno Simons) hade en arminiansk syn på utkorelse, förutbestämmelse och fri vilja (även om de förstås levde före Arminius).

    En av myterna som Roger Olson tar itu med i boken är just att kalvinism och arminianism skulle vara varandras motsatser.
    Men det finns ändå tydliga skillnader. Av kalvinismens fem huvudpunkter: 1. total depravity, 2. unconditional election, 3. limited atonement, 4. irrestistable grace, 5. perseverance of the saints) förkastar alla arminianer åtminstone tre (2-4). Sanna arminaner (enligt Olson) håller med om total depravity, några håller med om perseverance of the saints, men ingen håller med om unconditional election, limited atonement eller irresistable grace. Så det finns en avgörande och viktig skillnad. Visst är tron en gåva, men människan kan vägra ta emot den. Man kan stå emot Guds nåd.

    SvaraRadera
  5. Tack Jonas för din blogg! Intressant att läsa!
    Emellertid är det ju så med arminianismen att det är det levande i all svensk frikyrklighet. Man kan säga att den bygger på det. Eftersom svensk frikyrklighet i huvudsak är importerad från USA där just arminianismen fick det avgörande utrymmet, så blev det just så. Arminius hade ju problem med Calvins predestinationslära och löste problemet med att hävda den fri viljan och människans egen avgörelse. För Arminius blev det förklaringen till utkorelsen, att människan med sin fria vilja avgjorde sig och bestämde sig för att vara kristen. Detta är ju grundläggande för all frikyrklighet i dag, men väldigt få teologer har insikt om att det är arminianismen som är gällande. Det kan man se i olika böcker.
    Själv är jag gnesiolutheran och har en annan uppfattning att människan bara genom genom att Guds Ord träffar henne i hjärtat kan bli omvänd och komma till tro. Med lagens ord som avslöjar och gör oss till intet, och sedan evangeliets ord som väcker oss upp till liv och tro. Med Luthers ord: "Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro..."
    /arne

    SvaraRadera
  6. Tack Arne för din kommentar. Vad är en gnesiolutheran? Det begreppet har jag aldrig hört tidigare.
    Det är viktigt att förstå att Arminius och klassiska arminianer som John Wesley inte lär att människan kan tro på Gud av egen fri vilja. Guds nåd är alltid först och det är Gud som först söker och drar i människan. Guds kärlek är det centrala i arminiansk teologi. Däremot lär Arminius och Wesley att människan kan stå emot Guds nåd. Genom Guds nåd befrias människans vilja så att hon kan ta emot gåvan, men hon kan också säga nej. Så presenterar Roger E. Olson arminiansk teologi i boken Arminian Theology. Den är läsvärd.

    SvaraRadera
  7. Intressant att höra din kommentar Jonas! Och att Guds nåd står främst, för så måste det vara.
    Jo gnesiolutheran, betyder ju "äktlutheran" av ordet "gnesios" som betyder "äkta". Det var ju vad man kallade dem som opponerade mot Melanchthon efter Luthers död 1546 och ville hålla fast vid den mera ursprungliga lutherdomen. Varför jag använder det beror på att jag är pastor i en evangelisk-luthersk frikyrka, utbildad i Lund, nära förtrogen med H Odeberg och hans undervisning.
    Men visst är det så att just uppmaningen till avgörelse är en typisk arminiansk uppfattning. Det är i varje fall inte Calvins uppfattning. Att människan kan stå emot sanningen, det är också hos mig en sanning. Jag ska försöka skaffa den bok du rekommenderade och ta del därav.
    /arne

    SvaraRadera
  8. Arne. Du kanske har sett att jag presenterat boken tidigare. Det inlägget finner du här: http://barnabasbloggen.blogspot.com/2011/05/bokpresentation-arminian-theology.html

    SvaraRadera