tisdag 29 november 2011

Nätverket Anabaptist - kärnvärderingar

Nu har vi tagit fram en svensk översättning av de kärnvärderingar som ligger till grund för Nätverket Anabaptist. Det engelska originalet från The Anabaptist Network finns här. Om du vill veta mer om nätverket finns det information här.

Kärnvärderingarna är inte en trosbekännelse, utan en sammanfattning av det arv som vi vill föra vidare. Vi tycker att kärnvärderingarna på ett utmärkt sätt definierar vad anabaptism är i vår tid. Vi vill använda dem som en språngbräda och som en definition att utgå ifrån.

1. Jesus är vår förebild, lärare, vän, frälsare och Herre. Han är källan till vårt liv och den centrala referenspunkten för vår tro och vår livsstil. Han är också utgångspunkten för vår förståelse av församlingen och vårt engagemang i samhället. Vi är fast beslutna att både följa Jesus och att tillbe honom.
2. Jesus är centrum i Guds uppenbarelse. Vi tror på ett Jesuscentrerat förhållningssätt till Bibeln och den kristna gemenskapen som det primära sammanhanget för att läsa Bibeln och urskilja och tillämpa dess budskap för lärjungaskap.
3. Den västerländska kulturen håller sakta på att lämna kristendomens era, i vilken kyrkan och staten tillsammans styrde över ett samhälle där så gott som alla antogs vara kristna. Detta arrangemang hade möjligen vissa positiva effekter för värderingar och institutioner, men kristendoms-eran förvanskade evangeliet och marginaliserade Jesus. Som ett resultat av detta är den västerländska kyrkan idag dåligt rustad för mission i en efterkristen kultur. När vi reflekterar över detta vill vi lära av erfarenheter och perspektiv från rörelser som anabaptismen, som förkastade ”kristendomssystemets” värderingar och strävade efter alternativa sätt att tänka och handla.
4. Kyrkan har ofta sammankopplats med status, överflöd och makt. För efterföljare till Jesus är detta olyckligt och det skadar vårt vittnesbörd. Vi vill istället vara sårbara och utforska nya sätt att vara goda nyheter för de fattiga, maktlösa och förföljda. Vi är medvetna om att sådant lärjungaskap väcker motstånd som kan leda till lidande och ibland även till martyrskap.
5. Församlingar är kallade att vara överlåtna gemenskaper för lärjungaskap och mission. De ska vara platser där man bygger vänskap, är ansvariga inför varandra och där många stämmor hörs. När vi äter tillsammans och delar brödet och vinet, upprätthåller vi hoppet och söker Guds rike tillsammans. Vi är överlåtna till att forma och utveckla sådana församlingar där både unga och gamla värdesätts, ledarskapet är konsultativt, uppgifter är relaterade till gåvor snarare än till kön och dopet är för troende.
6. Andlighet och ekonomi hänger ihop. I en individualistisk och konsumtionsinriktad kultur och i en värld där ekonomisk orättvisa är rådande, strävar vi efter att leva enkelt, dela med oss generöst, visa omsorg om skapelsen och arbeta för rättvisa.
7. Fred hör till evangeliets kärna. Som efterföljare till Jesus i en splittrad och våldsam värld är vi inriktade på att finna ickevåldsalternativ och på att lära oss skapa fred mellan människor, mellan och inom församlingar, i samhället och mellan nationer.

söndag 13 november 2011

Konsert med AnnaMaria


foto: Otto Rimås

Den här helgen är det återträff på Mariannelunds folkhögskola. På lördagsförmiddagen var det konsert i folkhögskolans aula. AnnaMaria Bergqvist sjöng sina egna sånger och talade till nuvarande och tidigare kursdeltagare.

AnnaMaria vikarierar som bibellärare i Mariannelund den här terminen. Och det är verkligen lärare hon är. När hon sjunger är det inte för att underhålla, utan för att undervisa. Hon har ett budskap och hon kan kommunicera. Det var helt enkelt en fantastiskt bra konsert. Med hjälp av duktiga musiker och sångare framfördes sånger från AnnaMarias debutalbum Landa i din kärlek. AnnaMaria tog oss med på en resa genom sitt liv och berättade om sina egna erfarenheter av motgångar, svårigheter och Guds ledning och hjälp genom livet. Budskapet handlade om att hålla fast vid tron på Gud genom allt och följa den längtan han har lagt i ditt hjärta. AnnaMarias enkla och tydliga texter går rakt in i hjärtat och det märks att publiken blir berörd. Jag gillar särskilt titelspåret Landa i din kärlek med många guldkorn i texten. Andra härliga låtar är den ösiga Han kallar dig idag, stillsamma balladen Jag vill dig bara väl och lovsången I mitt hjärta som sätter fokus på Jesus död och uppståndelse.

I konserten vävs tal och sång samman så att det blir ett tilltal från Gud. Under eftermiddagen är det många som vittnar om att budskapet gått fram och berört. Konserten bärs av integritet och äkthet. Eller som någon sa: " Det märks att hon tror på det hon sjunger".

Det var en bra start på en härlig helg. Tack AnnaMaria!

fredag 11 november 2011

Helade från reumatism!

Dagen presenterar idag två fina berättelser om att Jesus botar sjuka i Sverige idag. De handlar om Torsten Franc, Stockholm och Elisabeth Källner, Eksjö. Båda har blivit helade från reumatism. Det är uppmuntrande att Dagen lyfter fram berättelser om vad Gud gör i vårt land. Vi behöver mer sånt!

söndag 6 november 2011

Hopp om livet

Det är söndagskväll. Jag har just kommit hem från dagens gudstjänst. Idag handlade det naturligtvis om det kristna hoppet, hoppet om evigt liv. Håkan Karlsson predikade och frågade sig vad som händer när man dör. Svaret handlade om himlen, uppståndelsen och det eviga livet. Jesus sa: "Den som tror på mig skall leva om han än dör" (Joh 11:25b). Det är ett budskap som behöver spridas, men hur ska man få människor att tro på det. Det är förstås den helige Ande som övertygar människor, men som hans medarbetare har vi också ett ansvar.

Tidigare i veckan var jag i Skåne på styrelsemöte med Pionjärmissionen. Det var jag och ett gäng pastorer och vi hade ett knappt dygn tillsammans med gemenskap, bön och samtal. Från flera håll fick vi höra uppmuntrande berättelser om människor som kommit till tro på Jesus. Ofta i samband med att det också skett under och tecken. Precis som på Bibelns tid kan under och tecken hjälpa människor att tro.

Vi konstaterade också att även när det sker under och tecken i större skala finns det ingen garanti för att många kommer till tro. Precis som på Bibelns tid kan även de som får se ett under med sina egna ögon hålla fast vid sin otro. Tänk på vad som hände när Jesus hade uppväckt Lasaros från de döda. Många av judarna kom till tro, men andra gick och rapporterade det som hänt till fariseerna (Joh 11:45-46). Översteprästerna och fariseerna bestämde sig för att döda Jesus (Joh 11:53) och även Lasaros (Joh 12:10-11). Under och tecken är viktiga. De är en god hjälp för att människor ska komma till tro, men de är ingen garanti för att det blir väckelse. Jag tror att det finns två saker som är ännu viktigare.

Det ena är att budskapet om Jesus och Guds rike predikas och förklaras klart och tydligt. Evangeliet är en Guds kraft till räddning för var och en som tror. Det är kraft i själva budskapet om Jesus, hans död och uppståndelse, hans kraft att förlåta och befria här och nu och hans eviga rike. Det är viktigt att vi presenterar budskapet på ett sätt så att vår tids människor kan förstå det och relatera det till sina problem och sina behov.

Det andra är kärleken. Kärleken i den kristna gemenskapen är egentligen det allra viktigaste och det som kommer att övertyga människor om att vi har med Gud att göra. Utan kärlek kommer vi inte långt även om vi har både under och tecken och ett klart budskap. Låt mig påminna om vad Jesus sa: "Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek" (Joh 13:34-35). Kärleken är alltså det avgörande beviset! En kärleksfull gemenskap gör att Gud blir synlig (se 1 Joh 4:12). Paulus betonar också att kärleken är det absolut viktigaste i en kristen församling och i den kristnes liv. Han skriver: "Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting" (1 Kor 13:2).

Jag tror att det finns hopp för Sverige. Det finns hopp för att många människor ska komma till tro på Jesus och få ett evigt liv. Men om det ska ske behöver vi som tror på honom ta vårt ansvar och för det första leva i en kärleksfull gemenskap med varandra och älska varandra och alla andra. För det andra behöver vi presentera evangeliet klart och tydligt så att människor kan förstå det. För det tredje behöver vi få se Guds kraft verksam genom under och tecken. Om detta sker finns det hopp för Sverige. Låt oss be och arbeta för detta!

Det finns hopp om livet!

Läs gärna Dagens artiklar om himmel och helvete här och här.

lördag 5 november 2011

Uppförandekod för samhällsengagerade

Kristen tro får sociala och politiska konsekvenser. Så har det alltid varit och så bör det vara. Vi är kallade att vara salt och ljus i världen och det betyder att vi bör ta ansvar för det samhälle vi lever i. Men hur ska vi göra det? Det viktigaste är att leva ut Guds rikes livstil som en alternativ gemenskap i en mörk värld. Att vara "en stad uppe på ett berg", som Jesus uttryckte det (Matt 5:14). Men det kan också handla om opinionsbildning, aktioner, partipolitiskt arbete och mycket annat.

Detta tas upp i en debattartikel i Dagen idag. Det är en mycket välskriven artikel där författarna bland annat skriver att vi kristna är kallade att "både ge radikal kritik av vårt omgivande samhälle och vara konstruktiva medborgare... Speciellt ska vi visa omsorg om marginaliserade människor och utmana orättvisor och förtryck." Artikeln ger också flera historiska exempel på hur kristna påverkat samhällsutvecklingen i en positiv riktning.

Artikelförfattarna (bland dem Stefan Gustavsson) kommer från den Europeiska Evangeliska Alliansen, som har tagit fram en uppförandekod för kristet samhällsengagemang och en sociopolitisk arbetsmetod för att vägleda kristna i det sociala och politiska arbetet. Båda dokumenten är mycket läsvärda. De ger bra och konkret vägledning inom ett mycket svårt område. Jag rekommenderar dem varmt och tror att många kommer att få god hjälp för sitt engagemang i olika samhällsfrågor. Du hittar dokumenten här.

onsdag 2 november 2011

Bokpresentation: Against Calvinism

Den teologiska diskussionen mellan kalvinism och arminianism är ständigt aktuell. Den handlar om hur man ska förstå förhållandet mellan Guds suveränitet och människans frihet, eller förhållandet mellan förutbestämmelse och fri vilja om man så vill. Jag har tidigare beskrivit konflikten här.

Idag vill jag presentera en nyutkommen bok i ämnet. Det har titeln Against Calvinism och är skriven av den amerikanske teologen Roger E. Olson. Han har tidigare skrivit Arminian Theology - Myths and Realities i samma ämne. Den har jag presenterat här.

Roger E. Olson är en ledande företrädare för arminianismen. I den tidigare boken har han förklarat och försvarat arminiansk teologi på ett förträffligt sätt. Nu följer han upp detta med att skriva en hel bok på 200 sidor för att argumentera mot kalvinismen. Är det verkligen nödvändigt? Ja, svarar Olson, och pekar på att det finns en stark och växande kalvinistisk strömning bland evangelikaler i USA. Det är till dessa unga radikala kalvinister han vänder sig i den här boken. I Sverige har vi inte riktigt samma situation. Kalvinismen är ganska svag i vårt land, men debatten är ändå relevant och intressant även för svenska läsare.

Boken diskuterar fyra av kalvinismens huvudteser. Det är de fyra punkter där konflikten med arminianismen syns tydligast. De fyra punkterna är 1) Guds suveränitet innebär att han har fullständig kontroll på allt som sker. Allt är förutbestämt av Gud. Inget kan ske som inte han har planerat och bestämt. 2) Gud har villkorslöst utvalt vilka som ska bli frälsta. Gud har utvalt en del till frälsning, och han låter andra gå evigt förlorade. Det är ingenting hos människan som avgör detta, utan endast Guds beslut. 3) Jesus dog inte för alla människor utan endast för de utvalda och genom sin död vann han deras frälsning för evigt. 4) Guds nåd är effektiv och oemotståndlig. Gud räddar av nåd och människan kan inte säga nej eller förkasta Guds nåd. Dem som Gud ger sin nåd blir frälsta.

Olson analyserar de fyra punkterna i fyra olika kaptiel. Kapitelrubrikerna ger en fingervisning om vad han kommer fram till:

Yes to God's Sovereignty, No to Divine Determinism

Yes to Election, No to Double Predestination

Yes to Atonement, No to Limited Atonement/Particular Redemption

Yes to Grace, No to Irresistable Grace/Monergism

Naturligtvis diskuterar författaren relevanta bibeltexter, men det här är inte en exegetisk bok i första hand. Olsons specialområde är historisk teologi och det är inom det området boken har sin styrka. Författaren går igenom hur ledande kalvinistiska teologer och pastorer har tolkat bibeltexter och förklarat de olika huvudpunkterna i kalvinistisk teologi. De som får den mest ingående granskningen är Jean Calvin (1509-1564), Jonathan Edwards (1703-1758), Loraine Boettner (1901-1990), R.C. Sproul (född 1939) och John Piper (född 1946). Det är en mycket grundlig metod, men det gör också att många saker upprepas flera gånger. Boken kunde gjorts kortare och mer koncentrerad.

Olson vill visa att kalvinistisk teologi inte förstår bibeltexterna på rätt sätt. Han vill också visa att en konsekvent kalvinism gör Gud ytterst ansvarig för synd och ondska, och att på så sätt Guds kärlek och godhet kan ifrågasättas. Han argumenterar grundligt och övertygande. Det här är en bok att brottas med för både kalvinister och arminianer. Det är en debattbok av högsta klass. En styrka hos Olson är att han verkligen anstränger sig för att vara rättvis i sin beskrivning av sin meningsmotståndare. Något han också får beröm för i bokens förord, som är skrivet av kalvinisten Michael Horton. Michael Horton har skrivit boken For Calvinism. I den är det Roger E. Olson som skrivit förordet. De två böckerna hänger ihop. Debatten lär fortsätta.

Det här är en bok jag rekommenderar till pastorer och andra teologiskt intresserade.

Relaterade ämnen: Dagen presenterar den 3/11 en enkät som frågat svenska pastorer om deras syn på helvetet och kommenterar den på ledarplats.

tisdag 1 november 2011

Margret Hottinger från Zollikon

Den första anabaptistiska församlingen bildades i den lilla byn Zollikon några kilometer utanför Zürich. Redan dagarna efter att det första dopet ägde rum inne i Zürich den 21 januari 1525 grundades församlingen i Zollikon av George Blaurock och några till som var med i Zürich. I Zollikon fanns det ett stort andligt intresse bland bönder och hantverkare. De hade nära kontakt med den radikala gruppen runt Conrad Grebel i Zürich och följde intresserat utvecklingen. Direkt efter det första dopet var det naturligt för ledarna där att bege sig till den lilla byn. Redan under den första veckan döptes runt trettio personer. En av dem var bonden Jakob Hottinger, som också blev en av den nya församlingens ledare.

Hottinger var en stor släkt i Zollikon och många av dem blev engagerade i den nya rörelsen. 31 olika personer med namnet Hottinger förekommer i protokoll från rättegångar och förhör med anabaptister. En av dem var Jakobs dotter Margret. Hon döptes några veckor efter Jakob och fick en framträdande roll i den anabaptistiska rörelsen. Många kvinnor var flitiga evangelister, som spred budskapet från hem till hem, när de arbetade tillsammans med andra kvinnor. Margret fick vittne om sig att vara frimodig och oförfärad, och verkar dessutom ha fungerat i en profetisk gåva. Församlingen i Zollikon sattes under hårt tryck direkt och upplöstes ganska fort, men Margret fortsatte att vittna om sin tro så mycket det gick. I november 1525 arresterades hon tillsammans med flera andra anabaptistiska ledare, bland dem Conrad Grebel, Felix Mantz och Michael Sattler.

Margret vägrade att förneka sin tro. Hon vill inte ändra sin syn på dopet om hon inte blev överbevisad från Skriften. Efter några månader sattes hon tillsammans med de andra i fängelsetornet i Zürich, utan möjlighet att ta emot besök och med endast vatten och bröd som föda. De skulle sitta kvar där tills de hade dött. Efter att ha suttit fängslad i ett halvår gav Margret upp och gick med på att erkänna barndopet och hon släpptes. Hon verkar dock inte ha varit helt färdig med anabaptismen utan tog snart upp verksamheten igen. Redan efter ett par månader hade hon begett sig till grannstaden St Gallen och blivit en framträdande person ibland anabaptisterna där. Hon fick vittnesbördet om sig att hon levde ett disciplinerat liv och hade med Gud att göra. Det var många som tog intryck av henne och följde hennes ledarskap.

Vi vet inte riktigt var Margret Hottinger befann sig 1527-1530 och inte heller vad hon sysslade med. Den anabaptistiska rörelsen fanns kvar i Schweiz, men hade tvingats under jorden. 1530 dyker hon dock upp i rättegångsprotokollen igen. Tillsammans med sin far Jakob, sin bror Felix och några andra hade Margret bestämt sig för att lämna Schweiz och fly till Mähren (ett landskap i nuvarande Tjeckien), där det var större frihet för anabaptisterna. Tyvärr blev de arresterade på vägen dit. Margret blev avrättad tillsammans med sin far i Ravensburg (i det nutida Österrike). Jakob blev halshöggen och Margret dränktes. Mitt under avrättningen blev hon uppdragen och erbjuden att bli räddad genom att avsäga sig sin tro. Margret svarade: "Aldrig i livet. Varför drog ni upp mig? Köttet var nästan besegrat." Då fullbordades avrättningen och Margret Hottinger blev martyr. Efter fem år av kampfylld och uppoffrande tjänst fick hon förenas med sin älskade Herre. Hon var en av de många okända kvinnliga evangelister som verkade i den anabaptistiska rörelsen.

Källor:



Man kan också läsa om Jakob och Margret Hottinger här.