lördag 31 december 2011

Gott nytt år!

Det är nyårsaftons kväll. Jag har just ätit en god nyårsmiddag med min fru. För andra året i rad firar vi nyår för oss själva. Det passar bra eftersom vi just har haft huset fullt av barn och barnbarn och dessutom varit rejält förkylda.

Jag älskar verkligen nyårsafton. Jag älskar att ta det lugnt på nyårsafton. Det är en bra dag för reflektion och eftertanke. Jag brukar inte ge några nyårslöften, men jag brukar alltid sätta upp några mål för det kommande året. Idag har jag utvärderat de mål jag satte upp förra året och formulerat några nya. Jag tror att vi regelbundet behöver utvärdera våra liv och ta ut riktningen på nytt. Nyårshelgen är ett utmärkt tillfälle att göra det. 

Jag tänker inte publicera mina personliga mål här på bloggen, men jag kan säga så mycket som att det handlar om mitt personliga liv och min vandring med Gud, om mina nära relationer i familj och församling, om min tjänst för Guds rike och om mitt arbete. Jag ser fram emot det kommande året och förväntar mig många roliga och spännande saker. Jag har förstås en del som ligger i planeringen, men det är endast Gud som vet hur det blir. Om Han vill så blir det som jag hoppas. Sen händer det säkert mycket som jag inte har planerat, både roliga överraskningar och jobbiga prövningar. Men när prövningarna kommer ska jag räkna det som glädje, även om det känns jobbigt och tänka på att man alltid kan lära sig något när man hamnar i problem (se Jak 1:2-4). 

När jag ser tillbaka på 2011 är det några händelser som sticker ut lite extra. Det har också avspeglat sig här på bloggen och här bjuder jag på några tillbakablickar: 

Året började med en fantastisk och lärorik pionjärkonferens med Michael Frost som talare. Man kan fortfarande lyssna till hans undervisning här

I juni var jag en vecka i Armeniens huvudstad Jerevan och undervisade på en missionsbibelskola. Det var en ny erfarenhet och både inspirerande och lärorikt. Det kan du läsa om här.

I juli fick jag och Kerstin äntligen göra vår resa till London. Vi skulle egentligen åkt sommaren 2005, men blev hindrade av att Kerstin fick diskbråck. Hon har fortfarande besvär med ryggen, men nu kunde vi i alla fall åka. När vi var där passade vi på att besöka All Souls Church. Det skrev jag om här.

En annan sak som hände under 2011 var att jag gick över till LCHF-kost. Det berättade jag om i en text om en revolution, eller två. Jag fortsätter med LCHF även 2012. 

Dagen har utsett församlingsplantering till årets trend inom svensk kristenhet 2011. Det tycker jag är ett bra val. Jag kanske har bidragit lite grann till det. Förutom att vara med och arrangera pionjärkonferensen med Michael Frost har jag varit med och bildat pionjärorganisationen Urban Expression Sverige. Dessutom deltog jag i det Pionjärforum som ägde rum i oktober. Och så har jag ju ordnat flera kurser om församlingsplantering. Det blir fler nästa år, kolla här

Dagen har också utsett Marcus Birro till den viktigaste kristna profilen i Sverige 2011. Det är ett intressant val och det motiveras underförstått av Carl-Henrik Jaktlund här. Med sådana krönikor som den Marcus Birro skrev i november i Expressen kan man verkligen förstå Dagens resonemang. Läs Birros krönika här. Jag uppfattar den som ett väckelserop. Dagen har också listor om årets händelser i svensk kristenhet och internationellt

Nu får vi lägga 2011 bakom oss och se fram emot vad Gud ska göra under 2012. Med dessa ord vill jag önska alla Barnabasbloggens läsare ett riktigt gott nytt år med mycket av Guds välsignelser.

Uppdatering 4/1: Idag gör Dagen en fin och personlig intervju med Marcus Birro om hans liv och väg till Gud; Nytt liv med Gud och familj och utan bakfylla för Marcus Birro. Spännande läsning!

torsdag 29 december 2011

En evangelikal bibelsyn

Förra veckans debattartikel om bibelsynen på Örebro Teologiska Högskola (ÖTH) har nu blivit besvarad i Dagen. Det är fem av ÖTH:s lärare som tillsammans skrivit en artikel med rubriken Vi har en evangelikal bibelsyn. Eftersom jag kommenterade artikeln i ett inlägg den 22 dec är det naturligt att jag följer upp med att också kommentera dagens artikel. Bibelsynen är en viktig fråga både i församlingslivet och i den teologiska utbildningen och därför är samtalet oerhört viktigt. Här kommer mitt bidrag.

Först vill jag uttrycka min glädje över att lärarna på ÖTH bekänner sig till en evangelikal bibelsyn och att de vill arbeta med en historisk-grammatisk metod och hålla fast vid Bibelns auktoritet för tro och liv. Så långt är allt väl. Begreppet "evangelikal bibelsyn" är dock lite oklart och därför vill jag ge några synpunkter och ställa några frågor. 

I artikeln hänvisar man till den amerikanska teologen George E. Ladd och hans formulering: "Bibeln är Guds ord genom människors ord i historien." Det är en bra formulering och jag instämmer i den. Jag brukar själv uttrycka det genom att säga att Bibeln är 100% Guds ord och 100% människors ord. Problemet med Ladds formulering är dock att den inte är så tydlig. En klassisk definition av evangelikal bibelsyn har vi i Lausannedeklarationen från 1974. I den står det bl.a: "Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv." Det var denna mer innehållsrika formulering som citerades av författarna till den första artikeln, men ÖTH-lärarna kommenterar inte den definitionen och skriver ingenting om hur de ser på Lausannedeklarationen. Jag tycker att det hade varit önskvärt för tydlighetens skull. Hela Lausannedeklarationen kan läsas på svenska här och på engelska här

Den kontroversiella frågan inom evangelikala kretsar är den som handlar om Bibelns ofelbarhet. En del menar att Bibeln är ofelbar endast när den talar om tro och liv. Andra menar att Bibeln är ofelbar även när den talar om historiska händelser och naturliga fenomen. Det sägs inte rakt ut i artikeln, men mitt intryck är att ÖTH-lärarna hör hemma i den första gruppen (vilket även Ladd gjorde), medan författarna till den första artikeln förmodligen hör hemma i den andra. Jag anser att begreppet evangelikal kan gälla för båda grupperna, så länge man håller fast vid att hela Bibeln är Guds ord och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Vi bör ha respekt för varandra när vi diskuterar och samtalar om detta. 

Själv hör jag hemma i den andra gruppen. Jag tror att Bibeln är sann även när den talar om historiska händelser och andra fakta. Det är förstås under förutsättning att man har tillgång till den ursprungliga texten (och att den är korrekt översatt och tolkad). Det finns många saker man kan tillägga för att det ska bli tydligt vad detta betyder och vad det inte betyder. Tron på Bibelns ofelbarhet blir ofta missförstådd och ibland förlöjligad. Ett försök att förklara vad tron på Bibelns ofelbarhet innebär finns i Chicago Statement on Biblical Inerrancy från 1978. Min syn ligger mycket nära formuleringarna i det dokumentet. Läs det om du är intresserad.

En sak som gör mig lite förvånad är att ÖTH-lärarna gör en skillnad mellan evangelikal och fundamentalistisk bibelsyn. Som jag ser det är det inte bibelsynen som är skillnaden mellan evangelikalism och fundamentalism.   Bibelsynen är i stort sett densamma och skillnaderna ligger på andra plan. Det har jag förklarat och argumenterat för i ett inlägg som finns här. En fråga till ÖTH-lärarna: Formulerades verkligen den evangelikala bibelsynen på ÖTH som en markering mot fundamentalismen? Kan man läsa den historien någonstans? (svaret på min fråga finns i uppdateringen nedan)

Om man tror att hela Bibeln är Guds ord och "utan fel i allt som det påstår", är även frågor om datum och författarskap viktiga. Uppgifter i bibelböckerna om författarskap och datum måste tas på allvar och gälla som trovärdiga. Om jag ska läsa Moses lag, Davids psalmer eller Jesajas profetior som Guds ord är det viktigt vem som skrev ner dem och när. Detsamma gäller för Paulus och Petrus brev. Författarens och textens auktoritet hänger samman. Frågor om datum och författarskap är förstås inte frälsningsavgörande eller centrala för den kristna trons innehåll, men de har ändå en stor betydelse för förtroendet för Bibeln som Guds ord genom människors ord i historien. Om vi inte vet (i stort sett) vilka människor det var som skrev, eller när i historien de gjorde det, hur ska vi då kunna lita på att det verkligen är Guds ord? 

Så tänker i alla fall jag. Hur tänker du?


Uppdatering 30/12: 
Idag svarar även EFK:s ledning på kritiken: Därför har vi en evangelikal bibelsyn
Något om hur den evangelikala bibelsynen på ÖTH formulerades finns i Lennart Thörns bidrag i denna pdf: Finns det en "evangelikal" exegetik? Tack till Tommy Wasserman för länken!


Uppdatering 12/1 2012: Roger Gustavsson och Anders Robertsson, som startade debatten om bibelsynen svarar idag i Dagen. De pekar på att ÖTH-lärarna inte svarar på hur de förhåller sig till Lausannedeklarationen. Samtalet går vidare! 


Uppdatering 18/1: Idag kom ÖTH-lärarnas slutreplik. Den 20/1 kom ett inlägg av Nils-Olov Nilsson


Mission till och från Sverige

Igår började den stora missionskonferensen Mission-Net Congress 2011 i Erfurt, Tyskland. Dagen uppmärksammar detta med flera artiklar om mission. En handlar om att antalet svenskar som reser ut som missionärer i andra länder har minskat drastiskt. En annan handlar om att det nu är dags för oss i Sverige att ta emot missionärer från andra länder.

Detta kompletteras med flera svenskars berättelser om sina missionserfarenheter. Det är korta och fina vittnesbörd från Kjell Bonerfäldt, Oskar Lindén, Birgitta Green, Agne Nordlander, Anna Jakobsson och Ingemar Holmquist. Det är många svenskar som gjort stora insatser på olika missionsfält runtom i världen. Men hur blir det i framtiden? I en intressant intervju får vi möta Josef Nsumbu, som är missionär i Sverige, utsänd från Kongo och arbetar som pastor i Missionskyrkan i Borås. Han har många kloka synpunkter. En annan som ger lite framtidsperspektiv är Martin Ström, som är en av få svenska deltagare på Mission-Net. Martin Ström är missionsledare i OM Sverige och dessutom en av församlingsledarna i Råslätts församlingsgemenskap (det är förresten jag också). Martin är bekymrad över det minskande intresset för mission i Sverige, men är ändå positiv inför framtiden och tror på ett nytt starkt svenskt missionsengagemang om än i nya former. 

Med anledning av Dagens artiklar vill jag komma med några egna funderingar.

1. Jag tror först och främst att det minskande missionsengagemanget i hänger ihop med den allmänna tillbakagången och det svaga andliga livet i svensk kristenhet. Levande församlingar och församlingsrörelser är av naturen missionerande. När övertygelsen, passionen och glöden avtar, minskar också offervilligheten och engagemanget. Det avspeglar sig både i det lokala församlingslivet och i missionen. Vi har drabbats av en inre sekularisering. 

2. Ett annat problem, som även nämns i artiklarna, är att vi i viss utsträckning förlitat oss på ekonomiska bidrag från SIDA och därför styrt om mycket av missionsarbetet till bistånd och katastrofhjälp. Det har troligen gjort det svårare att fokusera på och samla in pengar till evangelisation, lärjungaträning och församlingsplantering. Det har ibland också lett till att man har skilt på socialt och andligt arbete på ett för missionen olyckligt sätt. Missionen mår bättre när den är holistisk och bryr sig om hela människan, med både  andliga, själsliga och kroppsliga behov. 

3. Vi behöver hjälp utifrån. Josef Nsumbu är en av de missionärer som kommit till Sverige och det kommer många fler. Vi känner av en ny missionsrörelse till Sverige. I vårt lilla sammanhang på Råslätt har vi genom OM nu missionsarbetare från Taiwan, Sydafrika, Indonesien, Sydkorea, Australien, Tyskland och Västindien. De får sitt första möte med Sverige hos oss, men flera av dem kommer att gå vidare till andra sammanhang i Sverige. OM som missionsrörelse tänker fortsätta att sända svenskar ut i världen, men förbereder  sig också för att ta emot missionärer från hela världen, som ska arbeta i Sverige. Vi behöver den hjälpen. 

4. Till sist tror jag att det är viktigt att vi håller intresset för världsmissionen levande i våra församlingar. Även om Sverige är ett missionsfält med stora behov och även om många länder i världen har betydligt större och starkare kyrkor än vi har i Sverige, så har vi ett bidrag att ge. Dels som pionjärmissionärer i de delar av världen där antalet kristna är mycket lågt (t.ex. 10/40 fönstret och muslimvärlden) och dels som konsulter och rådgivare (inom t.ex teologi och ledarskap) till våra systerkyrkor i olika delar av världen. Det är viktigt att vi inte bara ser till våra egna behov, utan också till andras. Det handlar om att be, ge och gå. 

Ett av höghusen på Råslätt i Jönköping. 
Råslätt är både ett missionsfält och en bas för mission i hela världen.

Här följer några praktiska tips:

Be regelbundet för andra länder och missionsarbetet i olika samlingar och gudstjänster; be för era missionärer, alla människor, de kristna, regeringar och be för särskilda behov. Håll er informerade om vad som händer.

Ge regelbundet och mycket till missionsarbetet. I vår församling har vi bestämt att minst 25% av det vi samlar in ska gå till mission på andra platser. Det hjälper oss att hålla bra prioriteringar.

Gå ut i hela världen. Uppmuntra medlemmar att åka ut på kortare eller längre tid. Be för dem som åker och stötta dem ekonomiskt. Det kommer att ge mycket tillbaka. Vår lilla församling har sänt medlemmar till såväl Mellanöstern, Centralasien, Afrika och Stockholm. Vi missionerar på Råslätt och i hela världen. Det ska vi fortsätta med. 

Jag hoppas att även din församling vill vara en missionerande församling både lokalt och globalt.

Uppdatering 30/12: Lars-Evert Jonsson, pastor i pingstförsamlingen i Värnamo, gör idag en mycket intressant analys av det minskande missionsintresset i svensk kristenhet: Nytt missionstänk nödvändigt.


torsdag 22 december 2011

Några tankar om bibelsyn, statistik och julfirande

Två dagar före julafton tar jag en liten paus i julförberedelserna och tipsar om några intressanta artiklar i Dagen. 

Jag börjar med en intressant insändare om bibelsynen i frikyrkan. Anders Robertsson och Roger Gustavsson ifrågasätter om de församlingsrörelser som ställt sig bakom Lausannedeklarationen (EFK, SAM, Pingst, FA, LO), verkligen i praktiken håller fast vid den evangelikala bibelsynen på sina utbildningar och förlag. Fokus i artikeln ligger på Örebro Missionsskola och förlaget Libris. Tyvärr är artikeln lite otydlig eftersom det verkar som en boktitel fallit bort i inledningen. Men den är läsvärd ändå och artikelförfattarna ställer intressanta och viktiga frågor om bibelsynen inom den teologiska utbildningen. Jag känner samma oro som dem över tendensen att frikyrkliga teologer överger den traditionella synen på Bibeln som Guds sanna ord. Det blir intressant att se om det kommer något svar från Örebro Missionsskola eller EFK:s ledning. Jag förstår att teologisk utbildning i vår tid måste relatera till den historisk-kritiska metoden, men man kan ändå hålla fast vid traditionella synsätt med bevarad intellektuell integritet. Det tror i alla fall jag som är kreationist, tror på endast en Jesaja och att Daniels bok skrevs på 500-talet f.Kr. Jag tror även på att Paulus skrev pastoralbreven och Petrus det andra petrusbrevet. För mig är bibelsynen viktig. Vad tycker du? Se även Är hela Bibeln Guds ord?

Uppdatering: Roger Gustavsson ger följande info i en kommentar på Dagens hemsida: "I nedkortningen av debattartikeln vi sände in ser jag att titeln på boken vi citerar har fallit bort. Boken heter ”Uppdraget" och är en läsvärd essäsamling som publicerades 2008 i samband med Missionsskolans hundraårsjublileum."


Uppdatering 29/12: Idag svarar lärare vid Örebro Missionsskola här och jag kommenterar artikeln här

Krister Leimola växte upp på Råslätt. Han var en av de stökiga tonåringar jag träffade när jag flyttade till Råslätt för mer än 30 år sedan. Idag är han pastor och företagare och har dessutom blivit utsedd till årets mentor av Nyföretagarcentrum i Jönköping. Tillsammans med sin fru JoEllyn har han startat den karismatiska församlingen Jönköping International Church. Herren gör stora ting genom vanliga människor. Grattis till utmärkelsen Krister!

I en annan artikel basuneras det ut att det nu finns 2,18 miljarder kristna i världen. Jag tycker verkligen illa om den här sortens statistik, som räknar antalet medlemmar i världens alla kyrkor. Antalet personligt kristna är definitivt inte 2,18 miljarder. Det är naturligvtis endast Herren Jesus själv som vet vilka som verkligen är levande kristna och födda på nytt, men den här sortens statistik är enbart förvirrande. Det skulle vara intressant om Dagen kunde följa upp artikeln, med någon typ av statistik om antalet Jesuslärjungar i olika delar av världen. Det kanske är omöjligt, men ändå värt ett försök, och ur ett missionsperspektiv är det viktigt att vi vet var vi ska sätta in resurserna. Europa är definitivt ett av de områden där vi måste satsa allra mest. 

Till sist vill jag också nämna en liten insändare av Stefan Gustavsson. Han ger ett försvar för varför vi kan hävda att vi firar jul till minne av Jesu födelse. Inte för att vi tror att Jesus föddes den 25 december, utan för att vi minns hur det stora ljuset bröt in i världen när det var som allra mörkast. Även Anders Piltz har skrivit om detta i en krönika, men den har jag tyvärr bara hittat i papperstidningen. Jag hoppas att Dagen lägger upp den på hemsidan snart. 

Med de orden önskar jag alla mina läsare en riktigt god jul. Jag tänker i alla fall fira jul till minne av Jesu födelse. Hur gör du? Läs även min julbetraktelse När Gud blev människa.

onsdag 21 december 2011

En växtplats för hela livet

"Vi borde ha ett målmedvetet tänk om församlingen som en växtplats för hela livet", säger Magnus Sternegård, Equmenias barn- och ungdomskonsulent. Han intervjuas i Dagen om Equmenias nya satsning på hemsida och resursbank för att ge församlingarna verktyg till en mer genomtänkt barn- och ungdomsverksamhet. Hela materialet genomsyras av fyra saker. De är en sorts nyckelbegrepp i hela tänkandet om församlingen. De fyra är berättelser, relationer, upplevelser och delaktighet

Det tänkandet tilltalar mig. Jag tror att man fångat in några viktiga saker för en levande församling, där människor kan komma till tro, utvecklas, växa och bevaras genom hela livet. Låt mig utveckla det lite grann.

Berättelser
Den kristna församlingen byggs runt den stora berättelsen om Gud och världen. Den börjar med att Gud skapade hela världen och slutar med att allt blir återupprättat på den nya jorden. I centrum av Bibelns stora berättelse finns berättelsen om Jesus. Lukas gör anspråk på att berättelsen är tillförlitlig. Han skriver: "Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga." (Luk 1:1-4). Den stora bibliska berättelsen är församlingens budskap och grund. Där kan man inte kompromissa.

Det finns också många små berättelser. Varje människa är en berättelse och var och en av oss har något att berätta. Framför allt kan vi berätta om vår egen vandring med Gud. När de personliga berättelserna får leva i församlingens mitt visar vi på äktheten och relevansen i vår tro. Livet med Gud fungerar i vardagen och alla kan se det. 

Relationer
Den kristna församlingen är framför allt en gemenskap. Den är en gemenskap av lärjungar. Därför är det oerhört viktigt att bygga allt runt relationer. Församlingen måste vara relationsorienterad. Församlingen är inte en kyrkobyggnad, inte en verksamhet och inte en förening. Den kan förvisso ha dessa saker, men i sin kärna är den en gemenskap av lärjungar som tror på Jesus och delar sina liv med varandra i tjänst för världen. "Framför allt skall ni älska varandra hängivet", skriver Petrus till de troende (1 Petr 4:8). Jesus talar mycket om vikten av att älska varandra på ett praktiskt och synligt sätt. Han säger: "Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh 13:34). I vår kultur där ensamheten och rotlösheten är så utbredd är det helt avgörande att församlingen är en varm miljö, som präglas av vänskap och omtanke. Därför är det viktigt att satsa på relationer.

Upplevelser
Det är också viktigt att göra upplevelser. Det kan handla om upplevelser av gemenskap och fest, men framför allt handlar det om upplevelser av Gud. Den helige Ande gör den kristna tron till en personlig erfarenhet. Den kristna tron blir levande och verklig när vi upplever Guds närvaro tillsammans. Det handlar både om att uppleva hans kärlek och hans kraft. Vi ser hur detta sker gång på gång i Apostlagärningarna med början på pingstdagen då Anden utgöts över alla de troende. Uttryck som "Alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål" (Apg 2:4), "Orden träffade dem i hjärtat" (2:37), "många under och tecken gjordes genom apostlarna" (2:43), de "höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje" (2:46) och "de fick alla riklig del av Guds nåd" (4:33) handlar alla om att de troende gjorde upplevelser tillsammans. Det är helt avgörande att det finns andlig verklighet i församlingen och att det får konkreta uttryck i bön, lovsång, förbön, gemenskap, profetiska tilltal, under och tecken med mera. 

Delaktighet
Det sista nyckelordet är delaktighet. I längden vill ingen få allt serverat. Man vill vara med och ta ansvar och få ha ett inflytande. Man vill helt enkelt vara delaktig. Om vi vill bygga hållbara församlingar där människor stannar kvar och växer hela livet, måste alla få känna delaktighet. Petrus skriver: "Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått" (1 Petr 4:10). Alla har gåvor och alla behövs. För att må bra och känna oss värdefulla behöver vi få vara delaktiga. Vi behöver både vara älskade och ha en meningsfull uppgift. Var och en behöver få känna att han eller hon är viktig och gör skillnad. Man stannar inte kvar i en gemenskap om man inte får vara delaktig. Paulus betonar att församlingen är Kristi kropp och skriver att Kristus "låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek." (Ef 4:16). En fungerande församling måste skapa delaktighet om människor ska stanna kvar och växa hela livet.

Detta tror jag är fyra nycklar för församlingens framtid i Sverige. Jag är glad över att Equmenia lyfter fram detta och jag hoppas att många tar vara på detta sätt att tänka. Jag tänker i alla fall göra det i mitt sammanhang.

Jag vill vara med i en församling som berättar om vad Gud har gjort och gör, som bygger nära och djupa relationer där alla känner sig hemma, där vi upplever Guds kärlek och kraft tillsammans och där alla är delaktiga och tar ansvar. I en sån församling kan man växa som kristen hela livet. En sån församling kan växa även i Sverige. Eller vad tror du?

tisdag 20 december 2011

En alternativ jul och en gåva till Somalia

Bloggaren och aktivisten Micael Grenholm intervjuas i Dagen om sin syn på julklappar och konsumtion. Micael är radikal! Och han utmanar oss alla att radikalt förändra vårt sätt att fira jul och köpa julklappar. Han har många bra synpunkter. Själv är jag inte riktigt lika radikal. Men jag försöker fira en enklare jul tillsammans med min familj. Jag försöker ge barn och barnbarn sådant som jag tycker att de behöver utan att det går till överdrift. Det är roligt att ge gåvor och glädjas tillsammans.

I vår församling har vi en tradition att under hela december samla in en julgåva till något hjälpprojekt någonstans i världen. I år ger vi till Somalihope; ett hjälparbete i somaliska flyktingläger. Det brukar bli en rejäl summa och vi hoppas på ett nytt rekord i år igen. Det är härligt när vi sporrar varandra att ge generöst.

Nog kan vi ge lite julklappar till varandra, men vi vill också ge en rejäl gåva till de allra fattigaste. Det är så jag vill fira min frälsares födelse i Betlehem. Han föddes ju fattig och utlämnad, och tillbringade sina första år som flykting. Jesus finns fortfarande hos de fattigaste.


Foto: Somaliaid

Om du vill läsa mer av Micael Grenholm kan du gå till hans blogg Hela Pingsten.

Blessed

I fredags hade vi julavslutning på Mariannelunds folkhögskola. Det har varit en härlig termin. Man blir välsignad och man har kul på Mariannelunds folkhögskola. Man lär känna Gud och man får många vänner. Fotogruppen engagerade hela skolan och gjorde ett filmprojekt. Resultatet blev riktigt bra. Så här har vi det i Mariannelund. Titta och njut. Kanske blir du välsignad!

måndag 19 december 2011

Peter Maiden om gränslöst ledarskap

OM:s internationella ledare Peter Maiden besökte Sverige i höstas. Han undervisade bland annat på en ledardag i Ryttargårdskyrkan i Linköping. Temat var Gränslöst ledarskap. Nu har hans undervisning lagts ut som ljudfiler på OM:s hemsida. Jag var inte med i Linköping, men flera av mina vänner var där. Idag har jag lyssnat igenom Peter Maidens undervisning. Den gav många bra tankar om församlingens uppdrag.

Rubrikerna på de tre föreläsningarna var: 1. Forma en gemenskap som påverkar omgivningen. 2. Lev ut Guds rike i staden. 3. Ledarskap som får andra att växa.

Du kan lyssna på undervisningen här (den är på engelska utan tolkning).


måndag 12 december 2011

Att hantera konflikter

Konflikter är en del av livet. Vi hamnar alla i konflikter ibland. Det kan vara i familjen, i föreningen, i församlingen, i skolan eller på jobbet. Överallt där människor är tillsammans uppstår konflikter. Det är helt naturligt eftersom vi har olika personligheter, olika åsikter, olika behov och olika mål. Konflikter är helt enkelt oundvikliga. Och de behöver inte vara skadliga. Om man hanterar konflikter på ett bra sätt leder det till en positiv utveckling för både individerna och gemenskapen.

Därför är det viktigt att våga prata om konflikter och hur vi hanterar dem. Den som tror att konflikter är något skadligt undviker dem till varje pris och sopar dem under mattan. Den som tror att konflikter kan vara en möjlighet att utvecklas och växa vågar gå in i dem med öppna ögon. Konflikthantering är faktiskt en del av det kristna lärjungaskapet. Jesus kallar oss att hålla fred och att skapa fred (Matt 5:9). Det kan man bara göra om man kan hantera konflikter.

Den senaste veckan har jag undervisat om konflikthantering i kursen BibelOmvärldMariannelunds folkhögskola. Vi har läst några bibeltexter i ämnet (det finns många), vi har sett att vi alla har olika invanda sätt att hantera konflikter och att vi behöver bredda vår kompetens och därigenom få fler verktyg för konflikthantering och vi har pratat om vad man ska tänka på när man genomför ett jobbigt konfliktsamtal. Det har varit inspirerande, men vi har bara skummat lite på ytan. Det finns så mycket att lära sig om detta!

Vi har alla nytta av att lära oss att hantera konflikter. Det är helt avgörande för hur det kommer att gå i våra liv och i vår tjänst. Det är särskilt viktigt för dem som står i ledarskap i församlingar och i kristen tjänst. Guds verk hindras ofta av att vi inte kan hantera våra konflikter på ett bra sätt. Därför erbjuder Mariannelunds folkhögskola en kortkurs i teamledarskap och konflikthantering för kristna ledare och andra intresserade. Den äger rum den 27-28 januari 2012. På den kursen går vi igenom samma saker som jag gått igenom i BibelOmvärld, men vi gör det mer på djupet och vi hinner med en dela annat också. Du är välkommen att vara med om du är intresserad. Mer information finns här.

Jag är också intresserad av tips på andra bra kurser i konflikthantering. Om du har varit med på någon sådan kan du väl skriva några rader i en kommentar. Tack för hjälpen.



lördag 3 december 2011

En teologi för lovsång

Jag blev kristen på 70-talet. Det var då de enkla lovsångskörerna slog igenom på allvar. Lovsånger som Vi upphöjer dig, Jesus vi tillhör dig, Du är på tronen, Herren är min starkhet och Han är kung (och många andra) har präglat min vandring med Gud.

Jag har alltid gillat att sjunga lovsånger för att tillbe Gud, men jag har nästan aldrig undervisat om lovsång. Det är lite konstigt, eftersom jag faktiskt undervisat och predikat Guds ord i mer än 30 år. Men nu har jag ändrat på det. Jag har insett att det behövs en teologi för lovsång och här vill jag dela lite av vad jag undervisade om detta tidigare i höst.

Det finns många uppmaningar i Bibeln till att lovsjunga Gud. David skriver: "Jag vill prisa Guds namn med sång och tacka och lova honom. Det behagar Herren mer än tjurar, offerdjur med horn och klövar" (Ps 69:31-32). I en annan psalm uppmanas vi: "Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, sjung hans lov i de trognas församling" (Ps 149:1). Även i Nya testamentet finns många uppmaningar till lovsång. "Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud", skriver Hebreerbrevets författare (Hebr 13:15).

Gud gillar lovsång! Lovsång finns i hela Bibeln, från Moseböckerna till Uppenbarelseboken. Idag vill jag ta min utgångspunkt i kung Davids tid på 1000-talet före Kristus. Det var en tid som kanske mer än någon annan präglades av sång och musik.

David själv var musiker och sångare. Han skrev många lovsånger och vi har många av dem i Psaltaren. David var framför allt kung och kunde därför inte ägna sig helt och hållet åt musiken. Därför såg han till att det fanns andra som fick göra det. I Krönikerböckerna kan vi lära oss mycket om lovsångens betydelse. Här finner vi grunden för en teologi för lovsång.

1. Ständig lovsång inför Guds tron, 1 Krön 16:4-42. En stor skara musiker och sångare skulle se till att det ständigt pågick lovsång inför Guds ark. Precis som lovsången pågår i himlen utan uppehåll, vill Gud att den ska pågå här på jorden. Lovsång och tillbedjan är en viktig del av allas vår tjänst inför Gud och den ska pågå utan uppehåll.

2. Att spela i profetisk anda, 1 Krön 25:1-8. Här får vi en närmare förteckning över alla de musiker som spelade olika instrument i lovsångsteamen inför arken. Det står att de spelade i profetisk anda. Den helige Ande utrustar musiker och sångare för en andlig tjänst. Gud ger en andlig smörjelse till dem som ska leda lovsång. Så var det då och så är det även nu. Det här är en uppmuntran till alla musiker i församlingen. Och det är en utmaning till oss som inte är musiker att rätt uppskatta och värdera deras tjänst.

3. Herrens härlighet finns i lovsången, 2 Krön 5:11-14, 7:6. När Salomo invigde det tempel han hade byggt åt Herren stod lovsången i centrum. Det var flera hundra sångare och musiker (slagverk, blåsinstrument och stränginstrument) som sjöng och spelade och resultatet blev att Herrens härlighet uppfyllde templet. Herrens närvaro och härlighet kan upplevas i lovsången. Så är det även nu. Många gånger har jag upplevt Herrens härlighet när jag sjungit lovsång tillsammans med andra. Jag känner också flera som kommit till tro efter att ha berörts av Guds närvaro i musik och lovsång.

4. Lovsång är ett andligt vapen, 2 Krön 20:1-26. Nu är vi framme vid kung Joshafats tid i mitten av 800-talet f.Kr. I 2 Krön 20 finner vi en fascinerande berättelse. Fiender omringar Jerusalem och kungen söker Herren. När armén tågar ut mot fienderna går lovsångarna och musikerna i första ledet och det blir aldrig någon strid. Herren ger Israel segern genom lovsången. Platsen där det hände fick namnet Lovsångsdalen. Det här lär oss att lovsången också är ett andligt vapen i kampen mot de onda makterna. När vi lovsjunger och upphöjer Herren, proklamerar vi också att Han har makten och då sker det något i den andliga världen. Hans tron byggs upp och hans vilja sker. Gud tronar på Israels lovsånger står det i Ps 22:4.

Där har vi fyra viktiga byggstenar i en teologi för lovsång. Det finns mycket mer att säga om detta, men det här är vad jag vill lyfta fram idag. Vad tycker du om detta? Vad vill du lägga till?

Har du en teologi för lovsång? Hur står det till med lovsången i din församling?

fredag 2 december 2011

Andlig träning

Det är många som tränar. Det gör jag också. Det är bra att hålla sig i form. Det är bra att ägna lite tid åt fysisk träning. Jag löptränar varje vecka och spelar lite bollsport då och då, även om det har blivit mindre av det senare med åren.

Paulus skriver också att fysisk träning är bra. "Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt," skriver han till sin unge medarbetare Timotheos. Men han säger också till Timotheos att inte glömma bort den andliga träningen, för den är ännu viktigare. Här följer hela sammanhanget:

"Öva dig i gudsfruktan. Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, med sitt löfte om liv både för denna tiden och den kommande. Detta är ett ord att lita på och värt att ta till sig." (1 Tim 4:7-9)

Fysisk träning ger många vinster. Man blir piggare, friskare, gladare och fungerar bättre på många sätt. Och man lever troligen längre och bättre. Att öva sig i gudsfruktan ger också vinster, skriver Paulus, både i detta livet och i det kommande. Inte nog med att man blir piggare och gladare och troligen lever längre och bättre, dessutom har gudsfruktan ett värde för evigheten. Man samlar skatter i himlen och vinner en krans som består även i den kommande tidsåldern.

Så min utmaning till dig idag är att lägga minst lika mycket (om inte mer) energi, tid och pengar på din andliga träning som på den fysiska. Hur övar man sig i gudsfruktan? Hur kan man sköta sin andliga träning. Här kommer några tips. Du kan säkert komplettera listan med egna idéer.

1. Ta regelbundet tid för att umgås med Gud i bön och bibelläsning. Sjung lovsånger och lär dig att leva i Guds närhet vad du än gör.

2. Väx till i kunskap! Studera Bibeln. Lär dig bibeltexter utantill. Läs kristen litteratur. Lyssna till bibelundervisning.

3. Var med i en kristen gemenskap där du kan vara öppen och äkta, en gemenskap där du blir både uppmuntrad och fostrad, en gemenskap där ni vägleder och tjänar varandra.

4. Var engagerad någonstans där du arbetar ideellt för andra människors bästa.

5. Var generös och dela med dig av din tid, dina pengar och ägodelar.

6. Dela din tro, din kunskap och dina erfarenheter med andra och lär dig att lyssna på andras berättelser.

7. Bekänn dina synder och lev efter Guds bud med hjälp av den helige Andes kraft. Då kommer Andens frukt att ta form i ditt liv: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (se Gal 5:22-23).

När vi praktiserar detta regelbundet övar vi oss i gudsfruktan. Detta är inte krav, utan nåd. Du får vandra med Gud. Han vill hjälpa dig att växa. Han vill ge dig andlig träning. Han vill att du ska hålla dig i form.

Hur är det med din andliga form? Min uppmaning till dig idag är: Öva dig i gudsfruktan!

Det kommer du att ha glädje av.