lördag 26 maj 2012

Det är pingst - Låt oss uppfyllas av Anden


Imorgon firar vi pingstdagen till minne av att den helige Ande blev utgjuten över alla de troende den första pingstdagen i Jerusalem. Samma erfarenhet är tillgänglig för oss idag. 

I vår tid finns det ett sökande efter andlig verklighet. Man vill ha något som fungerar i vardagen, något som släcker den inre törsten. Man vill ha något som ger kraft och gudsnärvaro i livet. Den kristna tron handlar om andlig verklighet. Den handlar inte bara om att tro på en Gud som har skapat allting. Den handlar inte bara om att tro på Jesus Kristus som levde här på jorden för två tusen år sedan, dog på ett kors och uppstod på tredje dagen. Kristendom handlar inte bara om att gå till kyrkan eller följa vissa levnadsregler. Levande kristendom är mycket mer: det är andlig verklighet som fungerar i vardagen, det är kraft och gudsnärvaro, det är levande vatten som släcker den inre törsten. Det är den helige Ande som gör den kristna tron till en personlig erfarenhet. Det är den helige Andes närvaro som ger andlig verklighet. 

Om pingstdagen står det att "Alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål (språk), med de ord som Anden ingav dem" (Apg 2:4).

Vad var det egentligen som hände på pingstdagen och vad har det för betydelse för oss? Varje bibelläsare vet att den helige Ande var verksam även i Gamla testamentet och under Jesus liv, så vad är egentligen det nya? 

Jag tror att det är så här: Före pingstdagen var Anden utgjuten över ett fåtal utvalda personer. Efter pingstdagen är Anden utgjuten över allt Guds folk. Varje kristen kan idag uppleva övernaturlig kraft och profetisk uppenbarelse. Pingsterfarenheten öppnar dörren in i den profetiska dimensionen. I 4 Mos 11:29 önskar Mose att allt Guds folk ska profetera:  "Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!" Moses önskan går i uppfyllelse på pingstdagen. Man brukar säga att alla troende är präster –  man kan även säga att alla troende är profeter. 

fredag 25 maj 2012

Gudsbilden i Gamla testamentet

För två år sedan skrev jag ett inlägg om Krigen i Gamla testamentet i samband med att jag förberedde undervisning i ämnet. För en kristen som tror att Bibeln är Guds ord är det en viktig fråga, eftersom Gamla testamentets Gud ofta anklagas för att vara ett moraliskt monster av den kristna trons kritiker. Jag har sammanställt undervisning om detta och lett seminarier i ämnet vid ett par tillfällen, men det har inte blivit något blogginlägg ännu, eftersom jag känner att ämnet är lite för stort och komplicerat för att rymmas i en bloggtext. Vi får väl se om jag lyckas med att sammanfatta mina tankar så småningom. I väntan på det vill jag tipsa om tre böcker som tar upp frågan om gudsbilden i Gamla testamentet på ett mycket bra sätt.

I den mycket intressanta och välskrivna antologin Gud och hans kritiker - en antologi om nyateismen, med Mats Selander som redaktör har Stefan Gustavsson ett mycket bra kapitel med rubriken "Är Gud ett ondskefullt monster?" Texten är på 27 sidor och riktar in sig på nyateismens kritik av GT. Gustavsson menar att det finns fem grundläggande problem med nyateismens kritik: Den bortser från Bibelns "storyline", den bortser från gudsbegreppet, den bortser från Guds plan att arbeta inifrån historien, den misstolkar Mose lag och den missförstår den kristna synen på Mose lag. Det är en mycket bra genomgång och bearbetning av dessa svåra frågor. Den rekommenderas varmt. För den som vill läsa ännu mer rekommenderar jag dessutom två andra böcker, som även Stefan Gustavsson kallar för "obligatorisk läsning för var och en som vill förstå eller diskutera Gamla testamentet".

söndag 13 maj 2012

Bönedag, Jesusmanifestation och läger.

Igår var det Jesusmanifestation i Stockholm. Tusentals kristna från hela landet samlades för att manifestera sin kärlek till Jesus och be för Sverige. Dagen berättar om evenemanget i en rad artiklar (1,2,3,4,5,6,7,8). Även Svenska Dagbladet och Aftonbladet uppmärksammade manifestationen positivt.

Jesus är centrum i den kristna tron. Det är honom vi tror på, älskar, tillber och följer. Därför är det naturligt för kristna att samlas runt Jesus och peka på honom. Han är inte bara vår frälsare, utan så mycket mer. I det anabaptistiska nätverkets kärnvärderingar säger vi följande:

Jesus är vår förebild, lärare, vän, frälsare och Herre. Han är källan till vårt liv och den centrala referenspunkten för vår tro och vår livsstil. Han är också utgångspunkten för vår förståelse av församlingen och vårt engagemang i samhället. Vi är fast beslutna att både följa Jesus och att tillbe honom.


En viktig aspekt av att följa Jesus är att leva i bön, att be regelbundet och ofta. Därför var bön en av programpunkterna på Jesusmanifestationen. Det är bra att regelbundet avsätta tid för gemensam bön, eftersom det är lätt att bönen avtar och tappas bort om man bara är hänvisad till den enskilda bönen. 

Jag var inte i Stockholm, men idag hade vi bönedag i vår församling. Vi hade bön pågående i ett bönerum från 9-16 och sen hade vi en gudstjänst som vi kallade Bönefokus, med mycket tid för lovsång, tillbedjan och bön i olika former. Det var mycket inspirerande. Det är påtagligt hur gemensam bön och bönedagar skapar andlig förnyelse och förväntan. Och hur Gud talar till oss när vi tar tid för att söka honom. Det var många som blev berörda av Hans närvaro. Idag handlade det mycket om att be för Råslätt och för församlingslägret som vi ska ha på Nyhemsgården under Kristihimmelsfärdshelgen 17-20 maj. Lägret kommer att ha ca 150 deltagare från församlingens nätverk. Det är en av årets höjdpunkter i vår gemenskap. Vi ber att många ska lära känna Jesus under dessa dagar.

Till sist några bibelord om vikten av bön:

"Han (Jesus) gav dem denna liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp" (Luk 18:1).

"Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen" (Rom 12:11-12). 

"Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse" (Kol 4:2).

Så detta är min uppmaning idag: Följ Jesus och lev i bön!




fredag 11 maj 2012

M4 - en utbildning för församlingsplanterare


Från och med hösten 2012 går fem svenska samfund in i en gemensam utbildningssatsning för att träna församlingsplanterande team. Det är EFK, GF, SAM, EFS och Frälsningsarmén som tillsammans startar M4, som presenteras som ett processverktyg för församlingsplantering. Så här står det i informationsfoldern:

"Med utgångspunkt i Guds ord och egna erfarenheter vill vi hjälpa er att reflektera över områden som är viktiga för alla som startar nya församlingsgemenskaper, och vi vill hjälpa er att gå från ord till handling. Om ni drömmer om att starta något nytt, kan M4 hjälpa er att förverkliga den drömmen."

M4 bygger på missionsbefallningen i Matt 28:18-20 och de fyra nyckelorden på M är Master, Mission, Multiplication, Movement. Övertygelsen "är att alla Jesu efterföljare kan vara med och starta och multiplicera gemenskaper och församlingar. Alla är inte pionjärer eller församlingsplanterare, men de flesta kan delta i ett team och vara med och starta något nytt. Missionsbefallningen gäller alla. Om vi ska se den uppfylld måste vi starta nya församlingar i Sverige, Skandinavien och Europa."

M4 består av fyra moduler (en för varje M) och sträcker sig över 18 månader. Helst ska man delta som team. Den första modulen är i Uppsala den 5-6 oktober 2012. Varje samfund har sin kontaktperson och handledare. Teamet får handledning under hela processen. Jag kommer att jobba med M4 för SAM:s räkning. Det ser jag verkligen fram emot.

Information om M4 finns på m4europe.se och m4europe.com. Informationsfoldern kan beställas som pdf från mig; jonas(at)mariannelund.nu eller laddas ner här.

Länkar i Dagen: 1, 2.

fredag 4 maj 2012

Har frikyrkan en framtid? del 3

Debatten om frikyrkornas situation i Sverige har fortsatt. Den är fortfarande intensiv och i veckan har det kommit några nya intressanta inlägg, som jag gärna vill kommentera. 
Mina tidigare inlägg i debatten finns här:


Debatten går i några olika riktningar. Här kommer några funderingar från mig.

Ska vi sluta använda begreppen frikyrklig och frikyrka?
Det tycker i alla fall Björn Cedersjö i en artikel i Dagen idag. Jag har en viss förståelse för hans resonemang. Begreppet frikyrka har en viss belastning. Det kände vi redan på 80-talet och därför valde vi att inte använda det i namnet på vår församling, som istället fick namnet Råslätts församlingsgemenskap för att betona att vi är en gemenskap av lärjungar som delar livet med varandra. Teologin om den fria församlingen är dock viktig och får inte överges. Det fria och frivilliga medlemskapet baserat på tro och efterföljelse, friheten från staten, friheten från kyrkliga hierarkier och prästerskap, friheten för alla att tjäna med sina gåvor och påverka utvecklingen. Det kanske inte är så bra att tala om frikyrkor och frikyrklighet, men hur ska vi då beskriva oss själva? Här följer några begrepp som kanske kan fungera: gudsrikesgemenskaper, en gemenskap av lärjungar, fredskyrkor, församlingsgemenskaper eller bara kyrkor och församlingar. Det viktiga är kanske inte vilka ord vi använder, utan vilket innehåll vi fyller orden med. Vad tycker du? (Uppdatering den 21/5: Fredrik Wenell ger ett bra och intressant svar till Björn Cedersjö om frikyrkobegreppet och den fria församlingens teologi. Läs hans artikel Frikyrklig - varför inte? Uppdatering den 4/6: Björn Cedersjö svarar Fredrik Wenell i artikeln Ja och nej till "frikyrka".)

Är gudstjänsten verkligen något centralt i församlingens liv? 
Sigfrid Deminger lägger ett väldigt fokus på gudstjänsten och dess utformning och har i veckan skrivit en debattartikel om gudstjänstens centrala roll i församlingens liv. Här har jag faktiskt väldigt svårt att hänga med och känner mig ganska frustrerad. Jag är ingen entusiast för gudstjänster. Jag är med på att en församling behöver samlas. Jag kan till och med acceptera att vi kallar den där samlingen på söndagen för en "gudstjänst", även om jag egentligen tycker att det är fel begrepp för församlingens sammankomster. Gudstjänst är väl det vi gör i vardagen när vi bär fram våra liv som ett offer till Gud (Rom 12:1), tar oss an faderlösa och änkor (Jak 1:27) och på andra sätt tjänar Gud med våra liv. Församlingen är inte en gudstjänst utan en gemenskap av lärjungar som tror på Kristus och delar sina liv med varandra i tjänst för världen. När vi samlas äter vi tillsammans, studerar Bibeln, ber och tillber, sjunger och berättar, uppmuntrar och uppbygger varandra och blir utrustade för att tjäna Gud under den kommande veckan/dagen. De regelbundna samlingarna kan ske i en kyrka eller en aula, på ett café eller i ett vardagsrum. Nya testamentet säger faktiskt inte så mycket om formerna och därför kan vi vara ganska fria. Några av de få riktlinjer som finns finner vi i 1 Kor 14 där det bland annat står: "Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp" (1 Kor 14:26). Det kan man kalla för en flerstämmig församling där många röster hörs. Det tycker jag är viktigt. (Uppdatering den 5/6: Thomas Arvidsson, Aneby skriver: "Tanken att bara vissa professionella kristna kan medverka i gudstjänsterna är en ämbetssyn som saknar grund i Nya testamentet." Läs artikeln här.)


Biskop Emeritus Björn Fjärdstedt ger också ett intressant perspektiv på detta med kyrkans förnyelse. Han pekar på att det inte handlar så mycket om frikyrkan eller Svenska kyrkan utan om den levande tron och gemenskapen runt ordet, bönen, måltiden och diakonin. Han talar om glödpunkterna i svensk kristenhet som finns lite överallt bland frikyrkliga, lutheraner och katoliker (och andra), där man håller fast vid den klassiska kristna tron och lever ut den i tillbedjan, efterföljelse och tjänst. Det är nog så det är i efterkristendomstidens Sverige. Alla som bekänner sig till Jesus och vill följa honom befinner sig i marginalen, på missionsfältet, i exil, som pilgrimer i ett främmande land, som missionärer i en främmande kultur. Det är så det är i Sverige idag. Och jag tror att Guds folk och Guds församling har en framtid i Sverige just i den efterkristna kulturen. Det är där vi finner vårt missionsfält och det är där vi kan växa. Jesus sa: "Skörden är stor, men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd" (Matt 9:37-38). 

Några bloggtips
Till sist vill jag rekommendera några bloggar som på ett tydligt sätt diskuterar församlingens roll i Sverige utifrån ett perspektiv som jag uppskattar. Peter Svanberg leder församlingsplantering inom Missionskyrkan/GF och har en blogg som heter Präglad på Jesus. En ny blogg med Richard Cruz, som är pionjär i Helsingborg och leder en församlingsplantering som heter Markuskyrkan. EFK har för övrigt den mycket intressanta Pionjärbloggen med olika skribenter varje vecka. Bloggen Ett nytt Sverige tar upp frågor om den mångkulturella församlingen och drivs av ett gäng EFK-pastorer.

Några andra artiklar i Dagen som berör kyrkans framtid i Sverige: ledaren, barnen, Svenska kyrkan 1, 2, 3, 4.