fredag 16 november 2012

Bokpresentation: Ett frö av anabaptism

Lagom till konferensen med Stuart Murray har jag glädjen att presentera ännu en bok med anknytning till anabaptismen. Boken har titeln Ett frö av anabaptism – en studie i den historiska anabaptismens lära och liv och är skriven av Arnold Snyder. Även denna gång är det förlaget Evangelie som som är på bettet och vågar ge ut anabaptistisk litteratur på svenska.

C­.Arnold Snyder är ­författare och en internationellt ­erkänd anabaptistisk historiker och i Ett frö av anabaptism ­beskriver han den tidiga ana­baptismens kärn­övertygelser, praktiker och lärjungaskap. Boken är en ovärderlig ­resurs som visar att den anabaptistiska ­tolkningen av den ­kristna tron är högst relevant idag både lokalt och ­globalt. På drygt femtio sidor får du en tydlig presentation av vad de första anabaptisterna stod för. Jag rekommenderar den här boken varmt. Så här skriver Per-Axel Sverker i förordet: “Anabaptismen förser oss med ett alternativ till ”kristenheten” – en protest mot alliansen mellan kyrka och stat, kyrka och makt, kyrka och rikedom.”

Jag har tidigare presenterat både författaren och boken här. Du kan beställa boken för 55 kronor på förlagets hemsida, eller köpa den på konferensen i Linköping nästa vecka. Eller varför inte be bokhandeln i din hemstad att ta hem den.

lördag 10 november 2012

Tre olika sätt att bygga församling


Jag är övertygad om att församlingar i Sverige i framtiden kommer att se ut på många olika sätt. Jag ser framför allt tre olika modeller, även om listan skulle kunna göras längre. Det kan förstås finnas variation inom de olika modellerna, men här är huvudlinjerna:

·         Traditionell. I den traditionella strukturen är söndagsgudstjänsten veckans viktigaste samling. Församlingslivet och verksamheten sker företrädesvis i kyrkan. Medlemmar förväntas komma på gudstjänsten och andra möten i kyrkan. En del av medlemmarna deltar i smågrupper, men det är inte lika prioriterat och betonat. Den här modellen har varit och är den vanligaste och därför kallar jag den för den traditionella. Den fungerar fortfarande bra på vissa platser och i vissa kulturella sammanhang. Men jag tror ändå att det är den har stora svagheter och om man följer den här modellen bör man satsa på att bygga med smågrupper och ge smågrupperna en ökad betoning.

·         Tvåvingad. Många nystartade församlingar har en modell som ibland kallas för tvåvingad. Man har både husförsamlingar/cellgrupper i hemmen varje vecka och gudstjänster varje söndag och lägger lika stor vikt vid båda. Alla medlemmar förväntas vara med i både husförsamling och gudstjänst. Namnet kommer av synsättet att den traditionella kyrkan flyger med en vinge. Det funkar inte, man behöver två vingar för att kunna flyga. Församlingar behöver både smågrupper och storsamlingar. Så har vi tänkt ända sen vi startade vår församling på Råslätt i början på 80-talet och så fungerar vi än idag. Jag ser många fördelar med den tvåvingade modellen i och med att den både betonar relationer och gemenskap i vardagen i de små grupperna och har en tydlig offentlig mötesplats som är öppen och lättillgänglig för nya människor.

·         Husförsamling/Husförsamlingsnätverk. På många håll i världen växer det fram rörelser som lägger betoningen på husförsamlingarna och inte samlas till stora gudstjänster varje vecka, utan bara någon gång i månaden, eller ännu mer sällan. Här ses husförsamlingen som själva församlingen, och man växer genom att plantera nya husförsamlingar. Denna typ av enkla organiska församlingar klarar sig ofta utan anställda och kyrkobyggnader. Enheten byggs genom ledarstrukturer, nätverk och coachning. Endast nätverkens centrala ledare har lön eller underhåll för arbetet (om det överhuvudtaget finns några anställda). I Sverige har vi inte sett mycket av detta ännu, men det finns nystartade församlingar i Malmö, Helsingborg och Stockholm som jobbar efter denna modell. Jag tror att denna modell behövs i framtiden och att den har kapacitet att nå en kategori av människor som inte attraheras av verksamhet och organisation. Den stora utmaningen för husförsamlingarna är att verkligen vara utåtriktade och nå nya människor. Men det är å andra sidan en utmaning vilken modell vi än väljer att bygga efter.