tisdag 30 april 2013

Bokpresentation: The Road to Missional av Michael Frost

De sista åren har vi börjat använda begreppet missionell på svenska. Vi talar alltmer om en missionell kyrka och en rörelse av missionella församlingar. Jag har tidigare skrivit om begreppets innebörd (här, här, här och här).

Missionell är en översättning av det engelska missional. Ordet missional började användas för att markera att missionsperspektivet gäller även i västvärlden. En av dem som var bland de första att använda det var australiensaren Michael Frost och han har varit en av dem som varit tongivande i samtalet om det missionella. Frost var också talare på en konferens i Stockholm i jan 2011. Konferensen hade temat En missionell kyrka i ett efterkristet Sverige och den bidrog till att ge begreppet ett genomslag i Sverige. Ett referat från konferensen och en länk till alla föreläsningarna finns här.

2011 kom också boken The Road to Missional - Journey to the Center of the Church och boken. Den tar upp ungefär samma ämnen som behandlades på konferensen i Stockholm. Jag har just läst den och kan rekommendera den varmt.

Michael Frost skriver boken för att förklara vad det betyder att vara missionell. Han är bekymrad över att missional har blivit ett inneord i den kristna världen och att det används vitt och brett i alla sammanhang. Det har plötsligt blivit inne att vara missionell och många börjar att kalla sig missionella fast de inte förstår vad det handlar om. När ett ord blir populärt är det en risk att det förlorar sin specifika innebörd och det är bakgrunden till den här boken. Författaren vill helt enkelt att den kristna kyrkan ska bli missionell på riktigt och inte bara börja använda ordet.

The Road to Missional är på 150 sidor och har sex välskrivna kapitel. Boken tar sin utgångspunkt i Guds mission (missio dei), som är större än evangelisation, förtsätter med att tala om vikten av både proklamation och demonstration, om hur evangelisation fungerar i vår tid och vikten av gemenskaper som lever ut Guds rike i sin lokala miljö. Kapitel fem handlar om att föra försoning, rättvisa och skönhet till en trasig värld och det avslutande kapitlet är en stark presentation av vad det innebär att låta missionen präglas av inkarnationens verklighet. Michael Frost utmanar och inspirerar. Här följer ett par kommentarer om boken:

"A prophetic call to examine all we do in the light of the mission of God. I'm thankful to have Frost's provocative voice in the missional conversation."
Ed Stetzer, författare till Planting Missional Churches.

"It's all here - divine origins, shifting evangelism, cross, resurrection, and holistic redemption - in accessible form. This is the first book to give to someone who says 'What is missional?'"
Scot McKnight, författare till The King Jesus Gospel.

Till sist vill jag också ge en kritisk kommentar. I det fjärde kapitlet skapar Frost en kontrast mellan missionella lärjungar och kristna som är självupptagna, självrättfärdiga och lagiska. Han gör en skarp karikatyr av de senare och den är säkert sann i vissa sammanhang. Det olyckliga är att han kallar dessa lagiska och självrättfärdiga lärjungar för pietister. Pietismen var en genuin väckelserörelse i Europa på 1600- och 1700-talen. Hela den svenska folkväckelsen har sina rötter i pietismen. Visst kunde pietismen vara både lagisk och självrättfärdig ibland, men det har hänt i de flesta väckelserörelser och att använda ordet pietist som ett negativt skällsord känns både onödigt och orättvist. Jag vill bevara ordet pietist som något positivt och vackert. Michael Frost slår ett slag för att ordet missional ska få behålla sin ursprungliga betydelse. Jag vill slå ett slag för att ordet pietist också ska få behålla sin ursprungliga positiva betydelse.

Trots detta lilla skönhetsfel är The Road to Missional en viktig bok. Läs den och sprid den. Vi behöver missionella församlingar i Sverige.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar