fredag 25 oktober 2013

Stuart Murray på youtube

I somras talade Stuart Murray i Jakobstad i Finland. Han besökte de svensktalande baptisternas sommarkonferens. Hans föreläsningar spelades in och finns nu på baptisternas hemsida (här) och på youtube. Detta är mycket glädjande eftersom det tidigare inte funnits så mycket inspelat med Stuart Murray på nätet.

Föreläsningarna handlar om kyrkans roll i efterkristendomstiden, lärjungaskap och en del annat som Stuart också tar upp i sina böcker Radikalt lärjungaskap - med inspiration från anabaptismen och Flerstämmig församling.

Föreläsningarna tolkas till svenska.


fredag 18 oktober 2013

Min föreläsning om en handbok för de församlingar som ännu inte grundats

Förra veckan hade jag förmånen att föreläsa vid Equmeniakyrkans hearing inför arbetet med den nya kyrkohandboken för Equmeniakyrkan. Det var en mycket intressant dag. För att få en stor bredd hade man bjudit in sex föreläsare. Två präster från Svenska kyrkan, en katolsk biskop, en missionspastor, en baptistpastor och så mig. Föreläsningarna handlade förstås mycket om gudstjänsten, men mitt ämne stack ut lite grann. Jag talade nämligen över ämnet: En handbok för de församlingar som ännu inte grundats.

Biträdande kyrkoledaren Sofia Camnerin sammanfattar de sex föreläsningarna här. Länkar till föreläsningarnas manus har också lagts upp på sidan. Mitt manus finner du här.

Jag lyfte fram tre saker i min föreläsning.

Först ifrågasatte jag påståendet att gudstjänsten är församlingslivets centrum. Nya församlingar ser ofta församlingslivet på ett annat sätt och sätter missionsuppdraget, gemenskapen, smågrupperna eller lärjungaskapet i centrum, inte gudstjänsterna.

För det andra lyfte jag fram andra områden som borde vara med i en handbok. Från den anabaptistiska traditionen lyfte jag fram Matt 18:15-18 och önskade att den nya handboken skulle innehålla enkla ordningar för broderlig förmaning, medling, konflikthantering och beslutsfattande.

För det tredje föreslog jag några förslag på nya gudstjänstordningar för den nya handboken. Jag tänkte bland annat på nattvard i husförsamling, nattvard som knytkalas, gudstjänst på flera språk, gudstjänst på lätt svenska och en storstadsliturgi.

Allt detta tror jag är viktiga frågor för de församlingar som kommer att grundas i framtiden. Jag hoppas att Equmeniakyrkans nya handbok tar med det perspektivet.

Läs gärna min föreläsning och kommentera den här på bloggen.

tisdag 15 oktober 2013

Trons minimum

Idag har Svenska kyrkan valt en ny ärkebiskop. Det blev som väntat storfavoriten Antje Jackelén som valdes. Valet har föregåtts av en intensiv debatt om Svenska kyrkans tro. Kandidaterna verkar inte tro att Jesus ger en bättre bild av Gud än Muhammed. Teologen Eva Hamberg har lämnat Svenska kyrkan i protest och prästen Anna Sophia Bonde undrar vad som är vitsen med att tro på en Gud som inte förmår att göra det omöjliga. Kyrkans tidning ställer frågan var gränsen går för att kunna kalla sig en kristen kyrka och undrar om Kristus är på väg ut i marginalen. Elisabeth Sandlund funderar på om Svenska kyrkan håller på att klyvas och inom EFS diskuteras om man ska lämna Svenska kyrkan.

Frågan om trons minimum dyker upp gång på gång i debatten. Vad måste en kyrka och dess ledare hålla fast vid för att kunna kallas en kristen kyrka? Svaret är egentligen ganska självklart. Det är den apostoliska trosbekännelsen som utgör den kristna trons minimum. Den har sitt ursprung i 200-talet och grundar sig på den trosregel som formulerades i den tidiga kyrkan. Här följer den i en nyare översättning:

Vi tror på Gud, allsmäktig Fader,
himlens och jordens skapare.


Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre,
som blev till som människa genom den heliga Anden,
föddes av jungfrun Maria,
led under Pontius Pilatus,
korsfästes, dog och begravdes,
steg ner till dödsriket,
uppstod från de döda på tredje dagen,
steg upp till himlen,
sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida
och skall komma därifrån för att döma levande och döda.


Vi tror på den heliga Anden,
den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap,
syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet.