torsdag 27 februari 2014

Kalvinism i Sverige?

Denna text är bearbetad efter kommentarer från United (se kommentarsfältet nedan).

Det är med stort intresse jag noterar att pingstförsamlingen United i Malmö har blivit alltmer reformert och kalvinistisk i sin teologi. Jag var inne på deras hemsida och lyssnade (här) på några predikningar från United (20/1 och 17/2 2013, 9/2 2014) och jag uppfattade det som klassisk kalvinism när den är som bäst. Jag har dock förstått att United inte beskriver sig själva som kalvinister, utan snarare som reformatoriska och står närmare Luther än Calvin.

Kalvinism är ganska ovanligt i Sverige och det är inte så vanligt att man kallar sig kalvinist, eftersom det har en dålig klang för många. Jag har faktiskt själv många gånger försvarat kalvinismen och försökt reda ut fördomar och missförstånd om vad den står för. Även om inte United använder beteckningen kalvinism om sin teologi så anser jag att det finns en tendens åt det hållet i synen på utkorelse och förutbestämmelse och det är de frågorna man oftast tänker på när det gäller kalvinism. Det blir intressant att se hur Pingströrelsen kommer att reagera på den här utvecklingen. Uniteds pastor är en känd och profilerad ledare med stort inflytande i Pingströrelsen och en reformert teologi om frälsningen (monergism = Gud räddar dem som han har utvalt och förutbestämt till frälsning, frälsningen beror helt och hållet på Guds nåd och beslut och det är endast Guds kraft som är verksam när någon blir frälst) är ändå ett ganska långt steg från klassisk pingstteologi, som ju brukar vara konsekvent arminiansk (frälsningen beror helt och hållet på Guds nåd, men människan kan stå emot nåden och säga nej till den, frälsningen beror inte enbart på Guds beslut, utan även på människans gensvar = synergism).

Jag är inte kalvinist, men jag har stor respekt för kalvinistisk teologi. Den tar bibelordet på allvar och vill vara trogen mot Bibelns budskap. Båda Uniteds predikanter predikar bibelutläggande på ett föredömligt sätt, även om jag anser att de i viss mån missförstår vad Paulus skriver om nåden, utkorelsen och förutbestämmelsen i Efesierbrevets två första kapitel (det är de texterna de predikar över i ovan nämnda predikningar).

Jag har kortfattat presenterat kalvinismen och dess främsta alternativ arminianismen i ett blogginlägg med rubriken Utkorelsen och den fria viljan - Hur hänger det ihop?

Om du vill veta mer om den här debatten ger jag några intressanta boktips i följande inlägg:
Guds suveränitet och människans ansvar - Hur hänger det ihop?
Bokpresentation - Arminian Theology
Bokpresentation - Against Calvinism

Min förhoppning är att denna utveckling inte leder till splittring, utan att det kan finnas utrymme för reformert teologi i våra svenska frikyrkosamfund. Jag tror och hoppas att vi kan respektera varandra och missionera tillsammans i en allians för Guds rike. För pingströrelsen blir det avgörande hur den ställer sig till utvecklingen i United, och för United blir det avgörande hur de ställer sig till dem i det egna sammanhanget som inte följer med på resan mot en monergistisk syn på frälsningen. Kan det finnas utrymme för både arminianism och kalvinism i samma församling eller i samma samfund? Jag hoppas det. Vad tror du?

Uppdatering den 6 mars 2014. Igår skrev jag ett nytt inlägg för att förklara hur jag tolkar Ef 1:4-5. Det finns här: Utvalda i Kristus.

36 kommentarer:

  1. Det är inte korrekt att vi predikar "kalvinism". Vi betecknar vår teologi som reformatorisk, och det är ett bredare begrepp. Vi predikar ingenting som inte Luther skulle kunnat predika. Rent tekniskt innebär det när det gäller predestinationen, för att ta ta ett exempel, att vi omfattar "enkel predestination" (som Luther), inte dubbel (som Calvin). Vi har en monergistisk syn på frälsningen, precis som samtliga reformatorer, inte bara Calvin. Däremot är det riktigt att vi inte är arminianistiska i vår teologi, eftersom detta innebär en form av synergism och gränsar till semi-pelagianism. Att vår teologi skulle vara ett "missförstånd" av nåden håller vi naturligtvis inte med om.

    Alles gut,

    Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jonasq för din kommentar. Roligt att du var så snabb att svara.
      Jag förstår förstås att ni inte tror att ni missförstår Paulus, även om jag tror att ni gör det. Skillnaden mellan enkel och dubbel predestination tycker jag är hårfin och det är monergismen som är det centrala problemet från min synvinkel.

      Däremot är det mycket viktigt att göra en tydlig distinktion mellan arminianism och semipelagianism. De blandas ofta ihop, särskilt av kalvinister som argumenterar mot varje form av synergism. Roger Olsson gör denna distinktion mycket tydlig i sin välskrivna bok Arminian Theology.

      Jag måste för övrigt påpeka att det fanns reformatorer på 1500-talet som inte hade en monergistisk syn på frälsningen och då syftar jag på anabaptistiska teologer som Balthasar Hubmaier och Menno Simons. Jag anser att även de måste räknas till reformationen.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  2. Jo, visst, anabaptisterna är synergister. Det är ju helt riktigt förstås. Men jag menar förstås Luther, Swingli, Calvin, Knox, Bullinger mfl. Det är dessa som formulerar reformationens grundläggande teologi med centrum i de fem "solarna": Sola Scriptura, Sola Fide, Sola Gratia, Solos Christus osh Soli Deo gloria. Det är i alla fall huvudfåran i reformationen och den som jag ansluter mig till. Det är inte korrekt att bunta i ihop dessas syn på frälsning som monergistisk - vilket de alla delar - som "kalvinistiskt". Det var det jag hade mest problem med i ditt inlägg. Vi är helt enkelt inte kalvinister och det vore sympatiskt om du inte använde den etiketten på oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://www.contra-mundum.org/essays/mattson/Luther-predestination.pdf

      Radera
  3. Luther och Calvin skiljde sig inte så jättemycket åt egentligen. Det de diskuterade mest på den tiden var sakrament synen I min mening lite svårare med Luthers teologi eftersom han inte skrev någon systematisk teologi. Läser man hans bok den trälbundna viljan så verkade han där presentera på samma syn som Calvin hade när det gällde utkorelsen, sedan finns det andra skrifter från Luther som säger annat. Jag glädjs åt den positiva utvecklingen i UNITED. Jag har varit kritisk mot dem innan eftersom man hade Halloween fester och försökte ta in världen i kyrkan och vinna folk genom relevans. Men nu går dem åt rätt håll och det är glädjande.

    För att se lite hur det ser ut i dag:
    Det finns två grenar av reformerta som egentligen är lite avståndstagande från varandra. Du har de reformerta, John. F. MacArthur m.fl och sedan har du något som kallas för New Calvinism som är mycket av det som kommer via Mark Driscoll.

    SvaraRadera
  4. Jonas,

    Jag har mailat dig.

    SvaraRadera
  5. Tillsammans med ett par vänner som nyligt fått en fördjupad syn på nådens ordning startade vi en bibelstudiegrupp i Stockholm för många år sedan (den finns kvar idag, www.reformert.se).

    Själv är jag inte kvar i Stockholm utan pastor i en pingstförsamling i Norrland. Församlingen jag jobbar i är ganska teologiskt omedveten. Jag skyltar inte med min bibliska (reformerta) övertygelse utan strör den som salt i min förkunnelse. Jag betonar saker som Bibelns auktoritet, allvaret i människans synd, Guds verk i frälsningen, Guds bevarande av sina barn, Guds storhet på alla områden i det kristna livet och Guds ära och härlighet, Guds förbund.

    Pingströrelsen har en liten och odefinierad gemensam teologisk hållning med grund i bibelorden 2 Tim 3:16 och Apg 2:42. Utöver detta är pingströrelsen mycket kongregationalistisk. Pingst samfund heter ju Pingst Fria Församlingar i Samverkan. Så länge pingstförsamlingarna i grunden vill åt samma håll så kommer de att hålla ihop. Det hoppas och tror jag att de allra flesta också gör trots en del teologiskt skilda uppfattningar.

    Jag känner för övrigt ytterligare ett par reformerta pingstpastorer!

    SvaraRadera
  6. Tack för era kommentarer. Jag har nu bearbetat texten i inlägget och skrivit om den lite grann så att den blir mer korrekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas,

      Tänkte på detta du skrev om att jag "missförstår" Paulus ord om nåd, utväljelse och predestination. Och jag respekterar såklart din synpunkt, även om du inte specificerar på vilket sätt jag missförstår. Och visst tycker jag att det känns lite magstarkt att jag skulle bära runt på och undervisa om något som bygger på ett missförstånd. Jag blir därför lite nyfiken på hur din egen exeges av exempelvis Ef 1:3-14, med fokus på v.4-5, ser ut. Du har ju hört min predikan och vet hur min exeges, i huvuddrag ser ut, och argumenten för den. Men hur ser din egen ut? Du hänvisade till texter du har skrivit tidigare, och jag har nu läst dem. Men där finns ingen exeges att tala om, utan ganska svepande hänvisningar till två alternativa tolkningar:

      1. Att det är Kristus som är utvald, inte kyrkan. Kyrkan är endast utvald för att den genom tron är förenad med Kristus. 2. Utväljelsen vilar på Guds förutvetande av vilka som kommer att sätta tro till Kristus och därigenom ingå i det utvalda folket.

      Detta är ju relativt vanliga tolkningar, även om de inte är det bland exegeter. Den första är starkt förknippad med Karl Barth och den andra är förknippad med Jakob Arminius . Problemet med dessa tolkningar, menar jag, är att de vilar på mycket bräcklig exeges av de relevanta texterna. När det gäller tolkning 1 så läser man ju helt klart in något i texten som den inte säger. Det står ju att han har "utvalt oss" i honom, utväljelsen är således direkt kopplad till kyrkan, även om utväljelsen av kyrkan sägs ha skett "i honom". Det är dock kyrkan som är utvald enligt denna text. När det gäller tolkning 2 bygger den på Rom 8:28ff primärt. Men ordet för "förutvetande" där syftar knappast på Guds vetande i någon sorts allmän mening, utan pekar snarare på att Gud har "känt" sitt folk i förväg; det pekar på Guds ömhet i relation till sitt folk, redan innan de är skapade, dvs i princip samma innebörd som ligger utväljelsebegreppet. Men jag vill gärna höra hur din exeges mer psecifikt ser ut, och därmed hur en tolkning av utväljelse ser ut när den inte bygger på ett "missförstånd" av det slag som du menar att jag gör mig skyldig till.

      En annan fråga jag har rör vilka exegeter du stöder dig på för din tolkning? Självfallet måste vi göra vår egen exeges och själva göra reda för hur en bibeltext bör förstås och presentera skälen för detta. Men vi måste ju också läsa och ta in vad bra exegeter har att säga om de bibliska texterna, något annat vore inte ansvarsfullt. Min exeges av Ef 1:3-14 är genomlyst och bearbetad av en rad olika exegetiska arbeten. Inte för att "name dropping" ska betyda något, men man kommer inte ifrån att det vinns bra och dålig exegetik. Några av de viktigaste för mig har varit:

      För Efesierbrevet: Peter T. O’Briens, Harold Hoehners, Ernest Bests och John Stotts kommentarer över Efesierbrevet.

      För Rom 8:28ff: Douglas Moo's, Cranfields, Charles Hodges och NT Wrights kommentarer över Romarbrevet

      Min exeges är alltså i samstämmighet med ovanstående kommentarer. Ändå anser du att jag har missförstått Paulus. Då undrar jag vilka kommentarer som stöder din egen exeges?

      Jag vet inte om du vill reda ut detta här, jag har full förståelse för att du vlill använda din blogg för andra saker. Men ska vi vara seriösa med de här frågorna så är det nog den här typen av samtal vi behöver ha.

      /Jonas

      Radera
    2. Jonasq. Tack för utmaningen. Att jag anser att du missförstår Paulus betyder inte mer än att jag inte delar din tolkning. Jag antar att du anser att jag missförstår Paulus. Min tolkning ligger mest i linje med punkt 1 ovan. Jag argumenterar inte för den här, utan har skrivit ett nytt blogginlägg där jag kortfattat presenterar och ger några argument för min tolkning. Jag ger också ett par kommentarer som stöder min förståelse av texten. Du finner mitt inlägg här: http://barnabasbloggen.blogspot.se/2014/03/utvalda-i-kristus.html

      Radera
    3. Jonas,

      Ok, jag förstår. Ja, jag ser i ditt nya inlägg att du går på Barths linje och menar att det är "Kristus" som är utvald trots att det står att det är "oss", dvs kyrkan som är utvald, inte Kristus. Men tack för din framställning och dina argument. Jag uppskattar ditt inlägg och förstår hur du tänker. Jag har nämligen en gång i tiden tänkt och argumenterat exakt likadant. Jag återkommer med några kommentarer ur mitt perspektiv när jag får tid.

      Radera
  7. Jonas,

    Bra att du något reviderar din text. Måste dock göra ytterligare ett påpekande. Monergism ska inte beskrivas så här: "Gud räddar dem som han har utvalt och förutbestämt till frälsning, frälsningen beror helt och hållet på Guds nåd och beslut". Monergism handlar mnämligen inte om predestinationen eller utväljelsen, det är ett begrepp som pekar på något annat, nämligen den kraft som verkar i människans omvändelse. Monergism handlar om att det en kraft (ergo = kraft, mono = en) som verkar i människans omvändelse och frälsning. Reformationens monergism handlar om att människan väcks till tro av Andens kraft i evangeliet, snarare än att hon själv söker Gud utifrån en egen längtan och att Gud då tar emot henne. Monergismen utgår ifrån att människan är död i sina synder (Ef 2) och inte har någon egen vilja eller längtan efter den frälsning som Gud erbjuder i Kristus ("ingen finns som söker Gud" som Paulus säger i Rom 3). Evangeliet är inte en information som människan har att ta ställning till, det är något mycket mer storslaget, det är Guds redskap för nyskapande av i synd fallna människor. Som Luther säger i sin lilla katekes under artikeln om Anden:

    "Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron."

    Monergism innebär att frälsningen inte är ett sorts samarbetsprojekt mellan Gud och människa, utan Guds suveräna nådesingripande. Evangeliet skapar tro och omvändelse och förenar människan med Kristus och bevarar henne där genom Andens kraft. Det är bara en kraft, Gud själv, som verkar i människans frälsning, det är helt och hållet Guds initiativ, det är därför det kallas nåd och det är därför all ära går till Gud. Synergismen innebär att det är två krafter som verkar, Gud och människa, det tog alla reformatorer avstånd ifrån. Monergismen gifter sig såklart väl med den bibliska teologin om utväljelse, men den är knuten till det NT kallar "kallelse" (alltså omvändelseögonblicket), inte utväljelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för detta. Jag gjorde ett litet tillägg i texten.

      Radera
  8. Jonas Q

    Håller med dig om definitionen på monergism samt att även Luther hade en monergistisk syn på frälsningen. Jonas M verkar blanda ihop begreppen.

    Det gläder mig att du nu skriver "Rent tekniskt innebär det när det gäller predestinationen, för att ta ta ett exempel, att vi omfattar "enkel predestination" (som Luther), inte dubbel (som Calvin)". Undrar bara varför du inte kunde svara som du nu gör rakt ut på Twitter när jag ställde den frågan?

    När jag ändå har dig på tråden s a s kanske du nu kunde svara på min Twitterfråga om du även avvisar partikulär försoning, L i TULIP (Limited atonement), d v s att Jesus endast dog för de utvalda, som kalvinister lär? Majoriteten av kristna lär som bekant att Jesus dog för ALLA människor. Lutheraner talar om objektiv försoning/rättfärdiggörelse men endast de blir frälsta som kommer till tro.

    Hur ställer du dig till P:t, Perseverance o the saints, som vi förenklat kallar en gg frälst alltid frälst? D v s kan kristna avfalla? Om jag örstår rätt så menar kalvinister att äkta kristna inte kan avfalla?

    SvaraRadera
  9. Christian,

    Twitter lämpar sig inte för teologisk diskussion. Inte för diskussion överhuvudtaget egentligen. Det är den enkla anledningen till att jag inte besvarade dina frågor, vilket jag också klargjorde.

    När det gäller partikulär försoning så sätter alla evangelikala kristna en sorts begränsning på försoningen. Endast universalister tror att alla blir frälsta. Vad de reformerta velat betona är att frälsningen inte är en generell och abstrakt sak som människor kopplar in sig själva i genom ett eget viljebeslut. De betonar alltså effekten av kristi försoning mer än någonting annat. Jag håller med de reformerta om att Kristus dör för människor personligen, tar bort deras synd helt utan egen inblandning från människans sida. Jag håller alltså med dem i det de bejakar, men jag tror att de har fel i det de förnekar, att Kristus dog för alla. Åtminstone som det hela formuleras i tulip-schemat. Det klassiska reformerta synen innebär dock inte att man talar om en begränsning av försoningen, man säger att "the atonement is sufficient for all and effective for the elect". I praktiken är detta samma sak som att försoningen endast omfattar de som tror på Kristus. Det är bara det att de reformerta bakom tron ser Guds initiativ och plan. Men det blir lätt en underlig diskussion där det låter som om man vill sätta upp gränser för något så underbart och storslaget som Kristi försoning där Jesus som "Guds lamm tar bort världens synd".

    När det gäller final perseverance of the saints så delar jag helt och hållet den reformerta synen. Gud skänker inte frälsning på villkorlig basis, utan han frälser helt och fullt. Jag är naturligtvis fullt medveten om den exegetiska och teologiska diskussionen om detta, men är personligen övertygad om att de reformerta här har rätt.


    Hoppas att jag nu har svarat på frågorna du har ställt.

    /Jonas

    SvaraRadera
  10. Jonas Q

    OK men du hade tydligen kunnat svara nej i a f på frågan om dubbel predestination... :)

    Låter som att du delvis försvarar partikulär försoning eller i v f som att du inte helt vill ta avstånd från den. Att som kalvinister gör förneka att Jesus dog för alla människor trots det stora antal bibelverser som förhållandevis tydligt visar på detta faktum är anmärkningsvärt.

    OM man hävdar att Jesus inte dog för alla människor, så öppnar man upp för dubbel predestination. Omfattas inte alla människor av Jesu försoning så blir den logiska följden att Gud har förutbestämt vissa till förtappelse. Dessa har m a o ingen reell möjlighet att komma till tro och bli frälsta eftersom de i så fall inte omfattas av Jesu försoning. Partikulär försoning och dubbel predestination hänger alltså ihop och är som jag ser det två sidor av samma mynt.

    Hur ser du på den lutherska läran om objektiv resp subjektiv försoning/rättärdiggörelse? är den inte mer Skriftenlig?

    Vad gäller P:t kan jag på sätt och vis hålla med dig i ditt resonemang men samtidigt så menar jag att det inte går att förena men vad Skriften lär. Tron är alltid villkoret ör frälsning. Utan den ingen frälsning Mk 16:16. Finns ett flretal verser som talar för att kristna kan avfalla.

    Är det inte ofta så med kalvinism att läran verkar logisk och genomtänkt men att det inte visar sig stämma med Skriften vid ett närmare studium? D v s att Skriften anpassas till läran i st f tvärtom inom kalvinismen.

    Av ditt svar att döma kanske inte Jonas M hade så fel ändå? Ni verkar ligga rätt nära kalvinister/reformerta och som jag förstår det omfattar du åtminstone 4.5 av 5 TULIP-punkter?

    Tro det eller ej men hade faktiskt några fler frågor som jag ställt ovan på din första kommentar...

    SvaraRadera
  11. Hej!

    Alltså, jag menar att det som bejakas i "L" är riktigt, men det som förnekas är fel. Denna syn kallas "multipurpose view of the Atonement" och inkluderar alltså både den reformerta betoningen och den mer gängse om att Kristus har dött för allas synder. Som du känneer till finns det ett antal texter om försoningen i NT som specifikt talar om att Kristus dött för de sina. Hela GTs offerkult omfattade också enbart förbundsfolket, ingen annan. Det är den aspekten som här kan lyftas fram. Men det behöver man alltså inte göra på bekostnad av den universella innebörden.

    När det gäller "P" så får vi väl agree to disagree helt enkelt.

    När det gäller logiken så håller jag med dig om att Tulip-kalvinismen kan hamna i en sorts logisk argumentation som inte tar tillräcklig hänsyn till exeges av texterna. Det gäller dock även andra mindre genomtänkta system än just kalvinismen. Alla teologier har ett uttalat eller icke uttalat system som binder samman trons centrala teman. Men eftersom den reformerta teologin i nordamerika har kommit att förknippat med de fem tulip-punkterna så framstår dem som mer logisk-systematiska än andra traditioner, en slutsats som jag inte helt delar.

    Du ville ha in mig i tulip-schemat och nu tycker du tydligen att att du har lyckats. Grattis till det. Men sanningen är den att jag överhuvudtaget inte använder mig av detta schema. Men visst finns det vissa reformatoriska sanningar där, även om jag inte är förtjust i upplägget. Alla evangelikala kristna blir väl någon "punkt-variant" om man ska låta det schemat vara utgångspunkten för teologin. Men vad är poängen med den typen av bedömning egentligen? Den känns rätt ointressant tycker jag, så jag vill inte gärna delta i det spelet.

    SvaraRadera
  12. Jonas Q

    Ja som sagt vi får väl agree to disagree om L och P. Ville inte ha in dig i TULIP-schemat tvärsom åtminstone v g L och P... :-)

    Varför taggarna utåt så fort man skiver något som inte passar dig? Bakgrunden är förstås vad Jonas M skriver ovan om kalvinism i Sverige och vad han uppfattar som Uniteds kalvinistiska/reformerta teologi. Du förnekar att så skulle vara fallet och hävdar
    "Det är inte korrekt att vi predikar "kalvinism". Vi betecknar vår teologi som reformatorisk, och det är ett bredare begrepp. Vi predikar ingenting som inte Luther skulle kunnat predika."

    Det som de facto blivit utmärkande för kalvinism är trots allt TULIP-punkterna och av dina svar att döma får jag intrycket att du ligger närmare en kalvinistisk uppfattning än en luthersk i a f på dessa punkter men jag kanske har missförstått dig? Du omfattar alltså 4-4.5 av dem men Lutheraner förnekar både L och P. De talar om objektiv och subjektiv rättfärdiggörelse med tron som villkor för frälsningen även om den är en gåva etc. Mot denna bakgrund kanske Jonas Ms funderingar var så märkliga? Ni verkar i a f tangera kalvinistisk/reformert teologi. På vilka punkter menar du att ni skiljer er förutom dubbel predestination?

    Jag antar alltså att det är en sanning med viss modifikation att ni inte predikar något som Luther inte skulle kunnat predika. Tänker då t ex på dopet men antar att ni även lutar mer åt Calvin/Zwingli v g nattvarden eller håller ni lika benhårt som Luther på "hoc est corpus meum"? Som varande verksamma inom pingst(?) hoppas jag att ni även tror på och undervisar om nådegåvorna? En del hävdar i o f s att Luther var andedöpt. Han bad i a f för sjuka och Melanchton sägs ha blivit helad genom hans förböner.

    SvaraRadera
  13. Jag har inga "taggar utåt", jag försöker svara på dina frågor, och de är av ett slag som jag inte hade valt själv om jag fått välja. Och som du säkert själv förstår är det inte så intressant för mig att diskutera inom ramar som jag inte själv är bekväm med, kontexten är viktig för vilket slags samtal man får. Jag är ingen försvarare av tulip-schemat, men du vill ha mig där och avgöra hur mycket eller lite jag omfattar av de punkterna. Jag tycker att det är en ointressant diskussion helt enkelt.

    Det är inte heller så intressant för mig vad "lutheraner" tror. Luther är jag mycket förtjust i och jag har stor respekt för den lutherska teologin, men jag känner mig inte pliktig att ställa mig vare sig på deras eller på de reformertas sida när det gäller tupli-schemat eller andra scheman; tulip-schemat är för övrigt är så ungt som början av 1900-talet. Jag tycker att det är ett dåligt schema med illa valda formuleringar.

    Det är klart att vi tangerar reformert teologi i vår förkunnelse, det har vi väl inte förnekat? Vi har ju en reformatorisk teologi, och den reformerta strömmen är ju jämte den lutherska teologin den andra stora strömmen inom reformationsteologin. Det finns fantastiskt mycket god reformert teologi. Det är också i princip omöjligt att inte komma i kontakt med reformert teologi om man tar del av evangelikala systematiska teologier och kommentarer. John Stott har precis samma syn som vi på alla frågor om Guds suveränitet och utväljelse, men han brukar inte figurera i snäva tulipdiskussioner. Och vi utgår ju inte från de reformerta bekännelserna, och inte Augsburg heller för den delen, så det är ju inte riktigt att placera oss strikt inom någon av dessa traditioner. Vi kommer ju ur frikyrkan och tillhör i många och mycket denna tradition med sin lågkyrklighet och innerlighet. Men vi betraktar reformationens teologi som långt mer attraktiv än den teologi som växt fram i relation till väckelsekristendomen. Och i den mån denna teologi har varit bra så har den ju varit just en upprepning av reformationens teologi. Vi tar oss alltså friheten att ösa ur de rika reformationsteologiska källorna utan att skriva in oss specifikt i vare sig det lutherska och det reformerta. Att det här med utväljelsen blev en sådan skräll här beror ju bara på att vi nyligen har undervisat igenom Efesierbrevet. Ef 1-2 är som bekant laddade med en teologi om utväljelse och predestination. Det är alltså inget ämne vi har valt att tala om utifrån någon sorts spontan idé om vad vi tycker är intressant.

    Ja, när det gäller dopet avviker vi från Luther, och från Calvin och Swingli också. Vi är övertygade baptister både när det gäller dopsyn och församlingssyn (i bemärkelsen "synlig kyrka"). När det gäller nattvardssyn är vi mycket nära Calvin, snarare än Luther.

    Vi tror på Andens kraft och närvaro i kyrkan och även på det som har kommit att kallas "nådegåvor". Vad det gäller vad vi specifikt "undervisar" så har vi ingen mall för det, förutom de parametrar som är givna utifrån att vi är allmänkristna och reformatoriska. vi undervisar oss igenom bibelböckerna och försöker vara trofasta mot texten. Så om vi undervisar över 1 Kor så behandlas nådegåvorna. Men inte om vi undervisar genom Kolosserbrevet, eftersom inget sägs om detta där. Det är vår filosofi, lectio continua således.

    Hoppas att jag nu har besvarat alla din frågor.

    /Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kalvinismens fem punkter (TULIP) formulerades 1618-1619 vid synoden i Dort (även känt som Dordt eller Dordrecht). De var den holländska reformerta kyrkans svar på de fem punkterna som 1610 hade presenterats av lärjungar till Jacob Arminius. Dessa brukar kallas The Five Articles of Remonstrance och sammanfattas ibland i akronymen FACTS’: Freed by grace to believe, Atonement for all, Conditional election, Total depravity of man, and Security in Christ.

      Radera
    2. Jonas,

      Nej, Tulip formulerades faktiskt inte vid synoden i Dort, även om många tror det. Dessa möten, och formuleringen av Dort-deklarationen, var ett gensvar till vissa läropunkter som remonstranterna, Arminius efterföljare, hade lyft fram och ville diskutera. Och det var inte hela den reformerta tron som stod på spel utan vissa delar av soteriologin och hur denna var förbunden med Guds suveränitet och rådslut. Den första punkten gällde utväljelse, den andra gällde försoningen, den tredje och fjärde (som behandlades som en punkt egentligen) gällde syndafördärv och evangeliets verkan i kallelse och omvändelse, och den femte punkten gällde Guds bevarande av de sina in i evigheten. Dortdeklarationen är en mycket gedigen och nyanserad framställning av dessa läropunkter och speglade en konsensus bland de reformerta kyrkorna i Europa. Att tulip-schemat formulerades här är alltså en sanning med modifikation, minst sagt.

      Tulip-schemat bygger visserligen på Dort men är alltså inte en framställning som formulerades i Dort, utan i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Ingen vet egentligen vem som ligger bakom detta schema. Problemet med det är bland annat att de ofta uppfattas som en sammanfattning av den reformerta tron, vilket är helt fel. Reformert kristendom är, precis som den lutherska teologin, en hel teologi som vilar på allmänkristen grund. Lika fel som det är att identifiera hela den lutherska teologin med läran om rättfärdiggörelse, eller baptistisk teologi med dopläran eller pentekostal teologi med läran om andedopet, är det att identifiera hela den reformerta teologin med Dort-deklarationen och det mycket senare tulip-schemat.

      De reformerta kyrkorna har en konsensus kring vad man kallar "the three forms of unity" och innefattar den Belgiska bekännelsen, Heidelberg-katekesen och Dort-deklarationen. Den belgiska bekännelsen inrymmer hela den reformerta teologin i bekännelseform och Heidelberg är den allmänt vedertagna katekesen. Dortdeklarationen står som en formulering av vissa reformerta särdrag i soteriologin i relation till arminianismen, den har aldrig betraktats som den reformerta tron i helhet.

      Den reformerta traditionen finns i två huvudströmmar, den holländska och den skotska. Den holländska inrymmer de tre dokumenten som nämns ovan, den skotska är starkt förknippad med Westminsterbekännelsen och Westminsterkatekesen. Det är denna ström som är den stora strömmen i USA. Ingen av dessa stora traditioner har Tulip som sin bekännelse, och många reformerta bekännelser känner sig obekväma med schemat som sådant, inte minst valet av begrepp som nästan alltid formuleras om av reformerta teologer när det beskrivs.

      Här kan man läsa "the tree forms of unity"-dokumenten: http://www.crcna.org/welcome/beliefs/confessions/canons-dort

      Och här kan man läsa en kort beskrivning av de två reformerta strömmarna: http://thegospelcoalition.org/blogs/tgc/2012/09/24/two-major-streams-of-reformed-theology/

      Radera
    3. Jag har kollat i flera olika böcker och alla hänvisar till synoden i Dort som ursprunget till de fem punkterna. Jag tycker att du själv också räknar upp alla fem som behandlade vid Dort-synoden. Jag är medveten om att reformert teologi är mycket större än de fem punkterna. Det är väl i så fall att organisera och formulera de fem punkterna med hjälp av akronymen TULIP som är ett senare och engelskspråkigt fenomen någon gång under 1800-talet, även om innehållet fanns redan i Dort. Eller tycker du att jag har missförstått något?

      Radera
    4. Jag vet inte vad det är för böcker du har läst, men tulip formulerades inte där, utan långt senare. Du skrev nämligen: "Kalvinismens fem punkter (TULIP) formulerades 1618-1619 vid synoden i Dort". Du vet hur det är med text, man kan missförstå. Jag trodde att du korrigerade min post där jag beskrev tulip som en mycket senare konstruktion. Alltså att du kom en en sakupplysning i frågan. Men en felaktig sådan. Det var det jag försökte besvara.

      Akronymen tulip är med stor säkerhet ett försök att fånga de punkter som diskuterades i Dort, men ska alltså inte identifieras med Dort-dokumentet som sådant. Det är ju bara att läsa dokumentet, jag länkade till det, så ser man att begreppen är annorlunda, ordningen en annan, och att det finns en helt annan diskussion om innebörden i framställningen än som brukar göras i anslutning till tulip-schemat. Till exempel termen "total depravity" i "T". Det låter ju som om människan, varje individ, är så syndfull som det bara är möjligt. Det är inte alls poängen i Dort-dokumentet där syndafördärvet handlar om att ingen del av människan, vilja, känslor, förnuft osv, är orört av synden. Punkten "L", Limited atonement, låter som om försoningen har en snäv gräns och inte täcker all världens synd. Det är inte vad Dort säger. Det här citatet visar till exempel det:

      "This death of God’s Son is the only and entirely complete sacrifice and satisfaction for sins; it is of infinite value and worth, more than sufficient to atone for the sins of the whole world."

      Dessutom finner man i Dort-dokumentet en förklaring där evangeliet hela tiden står i centrum. Risken med tulip-schemat är att det framställer Guds frälsningsplan som en mycket rigid historia där inte Guds självuppenbarelse i Kristus är det centrala.

      Även reformerta teologer som använder tulip använder mycket tid till att definiera om i princip alla begrepp i schemat för att få till en bra framställning av innebörden i dem. En teolog som Michael Horton, som du väl kanske har läst?, väljer helt andra begrepp när han i sin bok "Putting Amazing back into Grace" gör en sorts genomgång över dessa teman. Total Depravity kallar han istället Rebels Without A Cause, Unconditional Election döper han till Grace Before Time, Limited Atonement blir Mission Accomplished, Irresistible Grace kallar han Intoxicating Grace och the Final Perseverance of The Saints kallar han No Lost Causes. Och orsaken till denna omskrivning är ju att han inte känner sig bekväm med tulip-framställningen. Även han korrigerar idén om att tulip formulerades av Dort.

      Så, javisst, det är fem punkter som är föremål för diskussion i Dort-dokumentet. Och detta eftersom det var vem punkter som hade presenterats av remonstranterna. Men de fem punkterna är inte helt korrekt återgivna i tulip-schemat. Och tulip-schemat har ju inneburit att många har fått en mycket skev bild av den reformerta traditionen, vilket du säkert håller med om.

      En mycket bra modern reformert teolog (som jag varmt rekommenderar) är Todd Billings. Han har skrivit en artikel om problemet med tulip-schemat, och där ger han också en bra bakgrund av relationen till Dort och visar varför inte tulip är en så bra sammanfattning av Dort, och definitivt inte är en sammanfattning av reformert teologi: http://www.rca.org/Page.aspx?pid=7222

      Radera
  14. Tack för dina svar!

    Tycker att det är glädjande att ni söker er tillbaka till reformationens källor. Ad fontes! Det är verkligen nödvändigt att vi står upp för reformationens sanningar i dessa tider när katolsk villolära vinner ökat inlytande t o m i frikyrkan, inte minst i Livets ord och "trosrörelsen". Rättfärdiggörelsen genom tro allena, sola fide, var så viktig för reformatorerna med Luther i spetsen att de hävdade att det var den lära med vilken kyrkan står och faller, articulos stantis et cadensis ecclesiae.

    Jag tror alltså att vi står närmare varandras uppfattningar än det kan verka även om jag generellt lutar mer åt luthersk syn dock m u a dopet och nattvarden där vi verkar dela uppfattning.

    Hoppas som sagt att ni även förblir pingstvänner i betydelsen vänner till pingsten och att ni fullt ut bejakar dess gåvor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läser nyfiket era reflektioner!

      Själv blev jag genom min bibelläsning övertygad om "5point-calvinism". Lutheraner kritiserar ofta kalvinister om att de kommit till sina slutsatser genom logisk slutledning. Kanske kan det vara sant om någon, men det är sannerligen inte sant om majoriteten. Det är bara att läsa dem och se!

      Jag tror att de "stort antal bibeltexter som säger att Jesus dog för alla människor" som du hänvisar till Christian är missförstådda av många lutheraner. Man läser in en teologi som jag inte uppfattar finns där om man gör en djupare exeges. T ex beror det på förhastade slutsatser om hur man ska förstå ordet världen (kosmos) i Johanneslitteraturen.

      Jag rekommenderar dig Christian att studera hur reformerta tolkar bibeltexterna du tror motsäger dem. T ex här: http://www.monergism.com/topics/doctrines-grace

      För övrigt så tror jag att det finns en ganska stor skillnad på lutherdomen efter augsburgska bekännelsen och Luther själv i fråga om dubbel predestination. Efter att ha läst en del av Luther själv tycker jag att det verkar som att han lärde och trodde på dubbel predestination. För att få klarhet i vad en människa tror om detta ämne kan man lämpligen gå till Romarbrevet 9. Såhär kommenterar Luther i sitt förord till Romarbrevet.

      "The apostle’s teaching in the ninth, tenth, and eleventh chapters is concerning the eternal predestination of God, whence it originally flows, whether a person is to believe or not, become rid of his sins or not, in
      order that our becoming godly may be taken entirely out of our own hands and placed in the hands of God."

      Markus Holmbom
      Pastor i Pingstkyrkan Skellefteå

      Radera
  15. Mycket intressant att följa ert samtal, Jonas Q och Christian. För mig blir det uppenbart att United står väldigt nära reformert/kalvinistisk teologi, även om ni föredrar att kalla er reformatoriska. Jag tycker diskussionen om TULIP är spännande och tack Markus för ditt inlägg där. Själv håller jag, (liksom Arminius och Wesley), bara med om T (total depravity), de övriga (unconditional election, limited atonement, irresistable grace och perseverance of the saints) uppfattar jag inte som bibliska och därför håller jag inte med om dem. Men det får jag återkomma till en annan gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas,

      Ja, jag får tacka för utrymmet! Det är många viktiga frågor samtidigt som ligger på bordet i den här diskussionen. För många på en gång om du frågar mig. Djupast sett handlar det om evangeliet, vad det är för slags budskap och vad det åstadkommer i människors liv, och hur.

      Ska man ta de här frågorna på allvar så måste man nog sätta sig ner, föra samtal, läsa bibeln, undervisa, be och lovsjunga tillsammans. Och jag tror inte att det är särskilt produktivt att låta tulip-schemat bilda utgångspunkt för detta. Men däremot skulle det kunna vara fruktsamt att ställa reformationsteologin i relation till den arminianska teologin. Och då med evangeliet i centrum. Jag har undervisat om frälsningslära utifrån ett enkelt påstående som alla kristna kan stämma in i: Gud frälser syndare. Utifrån detta påstående skulle man kunna låta de olika frälsningslärorna få presentera sig och lägga fram sitt stöd.

      Då skulle man alltså ägna sig åt frågor som: "Vad innebär det att vara syndare"? Vad är detta för slags tillstånd, vad betyder det, vilka möjligheter har man inför Gud givet detta predikament? Vad är "den fria viljan" för en syndare? Och gå vidare med frågorna om "Vem är den Gud som frälser, hur har han uppenbarat sin frälsningsplan i Skriften och vilket mönster finner vi där i Guds frälsningshandlande? Och slutligen frälsning: "Hur blir syndare frälsta enligt Skriften?" "Vad åstadkommer evangeliet och hur"?

      När man utgår från den här typen av frågor och utifrån dem tecknar en teologi om frälsning hamnar alla dessa frågor om Guds plan, nåd, syndafördärv, utväljelse, kallelse, tro, omvändelse osv i rätt ljus. Och mot den bakgrunden blir skillnaderna mellan reformatorisk frälsningslära och arminianismen tydliga och mer gripbara. Det är då enklare att förstå vad exakt som står på spel och vilka konsekvenser de olika teologierna får för kyrkans tro och liv.

      En sådan dag kanske vi skulle arrangera någon gång? Det vore mer fruktbart än att använda etiketter och spekulera om predestinationen. Tror jag i alla fall.

      Alles gut,

      Jonas

      Radera
    2. En sidnotering. Personligen läser jag då och då personer av annan uppfattning i teologiska frågor än vad jag själv har. Jag tror att det kan hjälpa att "stay sharp" och att bättre förstå och möta andra.

      Har bland annat läst "Against Calvinism" av Roger Olson som du hänvisar till. Nästan hela hans kritik av kalvinismen beror på vad jag skulle beskriva som felaktiga premisser om kärlek. Därför varken förstår han eller kritiserar 5-punktskalvinism riktigt (låt mig bara säga att kalvinism är mycket mer än 5punkter, men det är just dem han förhåller sig mest till).

      Den andra stora grunden till hans kritik fann jag mycket intressantare i min läsning. Den skulle jag beskriva går att finna i teologiska/bibliska inkonsekvenser hos de reformerta personer han förhåller sig till. Somliga citat av dem är representativa och bra, men många anser i alla fall jag inte är det.

      Jag finner ofta hans kritik god och riktig i dessa fall. Men även här skjuter han i sin kritik inte på en "biblisk kalvinism" utan på förledande nyanser av en sådan.

      I detta uppskattar jag hans arbete i sin läsning av dessa personer och hans kommentarer av dem. Det hjälper nämligen mig att formulera och kommunicera en bibliskt renare, mer genomtänkt och välformulerad tro i de avseenden det gäller.

      Jag uppskattade alltså läsningen men upplevde mig inte ifrågasatt i min övertygelse av de skäl jag nämnt.

      Jag var (som de flesta frikyrkliga i Sverige) omedveten arminian. Men en dag (under mina teologistudier) bestämde jag mig för att läsa Romarbrevet och fundera på människans frihet. Rom 6:22 blev en dominobricka för mig som gjorde att jag förstod att den största friheten är att vara som mest slav under Gud.

      Rom 6:22 "Nu däremot, när ni blivit fria från synden men är slavar under Gud, blir frukten ni skördar helighet och till slut evigt liv."

      Gud sa också till Israels folk att han fört dem ut ur slaveriet i Egypten för att de skulle bli hans slavar.

      3 Mos 25:55 "Ty israeliterna är mina slavar och tillhör mig, de är mina slavar som jag har fört ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud."

      I himlen kommer vi fullständigt vara slavar under Gud. Vi kommer inte att kunna synda därför att vår vilja kommer vara helt slav under Gud och bara vilja lyda honom. Detta hjälpte mig förstå att vår vilja är bunden och inte neutral. Detta gjorde att jag såg en mängd av andra saker om ansvar, frälsningen osv.

      Tänkte bara att ett sådant perspektiv och vittnesbörd kunde vara intressant, eftersom det fortfarande är ganska ovanligt i Sverige med reformerta.

      Mvh Markus

      Radera
    3. Tack själv Jonas Q, för att du tar tid att skriva och förklarar hur du tänker. Det uppskattas. En sådan samtalsdag skulle det vara ett nöje att var med på. Tack också Markus, för ditt vittnesbörd. Kul att du har läst Roger Olson. Jag håller med dig om att det är bra att läsa författare med olika perspektiv. Det skärper tankarna och ibland inser man att man måste tänka om.

      Radera
  16. Tack för en intressant inläggning och följande samtal. Läste också debatt på facebook men kunde inte kommentär där. Jag är med en Newfrontiers församling i Stockholm (Grace Church). Newfrontiers har sitt egen debätt över dessa frågor, om du är intresserad kan du läser mer here och here.

    Terry Virgo som är grundare till Newfrontiers kommer till Stockholm och predika på Guds nåd. Reign in Life Välkommen och höra sig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Phil, och välkommen hit. Tack också för intressanta länkar. Jag har läst den första om TULIP, FACTS och seven points of armalvinism och den var lite rolig.

      Radera
  17. http://job25-masken.blogspot.se/2012/04/nagra-saker-om-kalvinismen.html

    SvaraRadera
  18. Hej Daniel
    Har du tagit bort Erevna? Jag letade efter ett par inlägg jag skrev där; t ex "Jesus dog för alla" och "Kan troende kristna avfalla" el dyl titlar. I så fall, går det att få tillbaka dem på något sätt?

    SvaraRadera
  19. Markus Holmbom

    Ja även du och jag får väl "agree to disagree" i de här frågorna.

    Jag tar bestämt avstånd från partikulär försoning (L) och dubbel predestination (DP) samt "en gg frälst alltid frälst" (P). Jag hävdar motsatsen, att dessa kalvinistiska läror är ohållbara, i synnerhet vid en djupare exeges.

    Argumentet att ”kosmos” skulle vara missförstått har jag hört till leda i ändlösa diskussioner på Erevna och jag håller givetvis inte med om det. Dessutom skiljer sig kalvinistisk tolkning på denna punkt inte bara från luthersk utan från de flesta andra kristna inriktningar.

    Här tycker jag alltså att vi har ett exempel på att kalvinister försöker anpassa Skriften efter läran och inte tvärtom läran efter Skriften. När det står ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd” eller ”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv” så betyder kosmos inte hela världens synd enligt kalvinister. Inte ens när det uttryckligen står hela världens synd ”Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens” kan kalvinister gå med på denna självklara tolkning.

    Den kalvinistiska förståelsen av Rom 9, som ofta tas som intäkt för deras läror, menar jag i många stycken bygger på missförstånd av kontexten. "Vredens kärl, som var färdiga att förstöras" (v22) är Israel och Gud har inte förskjutit dem. Paulus själv säger ju i Rom 11 "Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt".

    Det finns som sagt många andra verser som motsäger dessa läror. Dessa två sammanhang talar sitt tydliga språk:

    Hes 33:11 "Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva.

    samt 1 Tim 2 "... Gud, vår Frälsare, 4 som vill att ALLA människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen... Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i ALLAS ställe".

    SvaraRadera
  20. Ja, kanske kan olika syn rymmas i samma gemenskap! Hoppfullt. Jag jobbar själv med en artikel kring människans (och Guds) frihet just nu, där frågan blir aktuell. När det är en så komplex fråga kanske det borde ses som en rikedom att olika syner ryms inom samma gemenskap, om vi tålmodigt lyssnar in varandra kanske vi kan hjälpa varandra att belysa olika delar av friheten/valet/utväljandet. Låt alltså samtalet berika, och inte splittra! Tack för goda perspektiv Jonas.

    SvaraRadera