söndag 24 januari 2016

Följ med på en bussresa till Schweiz

Den anabaptistiska rörelsen föddes i Zürich den 21 januari 1525. Jag har länge haft en dröm om att få resa till Schweiz och besöka de platser som var viktiga i den tidiga frikyrkorörelsens historia. I september 2016 ska det äntligen bli av.

Tillsammans med Exodusresor och P-O Ängegärd (reseledare, bussförare och pastor) ska jag arrangera en bussresa till Schweiz och vi ska bland annat besöka Zürich, Bern, Zollikon och Schleitheim. På vägen dit besöker vi både Münster i Tyskland och Strasbourg i Frankrike. Det blir ett mycket varierat och intressant program, där vi både lär oss om historien och samtalar om vad den betyder för oss som Jesus lärjungar idag.

Kanske du ska följa med på denna spännande och lärorika resa. Läs mer om resan här: Resa i Anabaptisternas fotspår (detaljerat program, pris, anmälan och en nedladdningsbar pdf).

Jag har skrivit mycket om anabaptisternas historia här på Barnabasbloggen. Du hittar alla texterna här: Anabaptismens historia - mina texter.

måndag 11 januari 2016

Mitt dop - för 40 år sedan

Idag är det fyrtio år sedan jag döptes. Det var den 11 januari 1976 i Baptistkyrkan Betania i Jönköping.  Jag var sexton år. Det var en stor dag och den hade föregåtts av en lång brottningskamp.

Jag hade som de flesta andra blivit döpt som barn redan när jag var ett par månader gammal. Min pappa är präst i Svenska kyrkan och barndopet var en självklarhet när jag växte upp. Mina föräldrar uppmärksammade min dopdag varje år och påminde om att jag var döpt. 

När jag var femton år mötte jag Jesus och började följa honom på allvar (hur det gick till kan du läsa här). Ganska snart mötte jag kristna i andra sammanhang och då började jag också fundera över dopet. Det blev en lång process och en tuff brottningskamp. Den avgörande frågan för mig var: Är jag döpt eller inte? Alternativen var väldigt klara för mig. Om jag är döpt kan jag inte döpa om mig. Om jag inte är döpt måste jag låta döpa mig. Efter att ha studerat Bibeln, läst ett antal böcker och samtalat med flera personer från olika sammanhang kom jag fram till att jag inte längre trodde på att barndopet var ett riktigt dop. Alltså ville jag bli döpt. 

Jag sköt ändå på beslutet. Jag kände stor lojalitet mot Svenska kyrkan och ville inte lämna den i första taget. Jag ville stanna kvar och verka för andlig förnyelse i det sammanhang där jag var. Det skapade en hel del spänningar i ungdomsgruppen i Svenska kyrkan och till slut blev jag ställd mot väggen av ledarna där. Jag fick välja på att anpassa mig till ordningen eller lämna gruppen. De gjorde klart för mig att jag inte fick göra om Svenska kyrkan till en frikyrka. I den situationen var det helt klart för mig vad jag skulle göra. Då kände jag mig fri att gå vidare och kontaktade en av de få frikyrkopastor jag kände till, nämligen Erik Nilsson i Betania. Han tog emot mig direkt. Erik var vid den tiden vice ordförande i predikantförbundet i Jönköping, där min pappa var ordförande. Medan vi pratade ringde Erik till pappa och frågade vad han tyckte om att Erik skulle döpa hans son. 

Det var lite dramatiskt att tala om för mina föräldrar att jag skull döpas i Baptistkyrkan och därmed lämna Svenska kyrkan. Men de respekterade mitt beslut och det skapade inga problem, "Jag tycker inte om det, men jag respekterar det", sa pappa till mig och jag uppskattar hans generositet. Men det var allt en och annan i stan höjde på ögonbrynen när det blev känt att prästens son hade blivit döpt i Baptistkyrkan. Jag har aldrig ångrat att jag lät döpa mig. Efter fyrtio år är jag fortfarande en övertygad baptist. 

Jag döper några lärjungar i Mariannelund


Det som är centralt i en baptistisk dopsyn är att dop och tro hänger ihop. Det handlar om det vi brukar kalla för troendedop. Nya testamentet visar att omvändelse, tro och dop hänger samman. Ett dop, utan tro hos den som blir döpt är inget riktigt dop.  Jag menar att det utesluter dop av små barn, och därför kunde jag inte tro på mitt egen barndop. Jag är alltså baptist i min syn på dopet, men jag har respekt för att andra tänker annorlunda. Numera jobbar jag till och med i ett samfund där båda dopsynerna lever sida vid sida (Svenska Alliansmissionen). Troendedopet är klart dominerande inom SAM, men barndop förekommer också. 

Här vill jag dock helt kort peka på några bibeltexter som hade avgörande betydelse för mig på vägen fram till en baptistisk övertygelse.

torsdag 7 januari 2016

En frikyrklig syn på kyrkans enhet

Idag har jag en debattartikel i Dagen. Den har fått rubriken En frikyrklig syn på kristen enhet, men om jag själv hade satt rubriken hade jag valt det här blogginläggets rubrik. Men jag får ju inte sätta rubriken själv när jag skriver artiklar. Så är ordningen.

För trogna läsare på Barnabasbloggen är den här artikeln ingen nyhet. Den är nämligen en bearbetning och förkortning av ett av mina mest lästa blogginlägg, som publicerades i samband med Ulf Ekmans konvertering till den romerskt katolska kyrkan och har rubriken Ulf Ekman, påven och kyrkans enhet.

Frågan om grunden för kyrkans enhet är fortfarande aktuell och jag kände att det var dags att publicera en bearbetad version av blogginlägget i Dagen. Det är viktigt att stå upp för en frikyrklig församlingssyn i dessa dagar, då den ofta blir kritiserad från olika håll. Det här är ett av mina bidrag i samtalet om vad församlingen är.

Ett annat viktigt bidrag i det samtalet har i dagarna kommit ut i bokform. Det är Holger Klintenberg som gör sin författardebut med boken Den fria kyrkan. Så här skriver Roland Spjuth i förordet:

Författaren vill ge oss ”ett redskap för att tvinga oss att ställa de grundläggande frågorna. Innan vi börjar tillämpa några kyrkliga förnyelseprogram, behöver vi ägna tid åt att reflektera över och samtala om vad kyrka egentligen är. Framför allt skulle jag hoppas att Holgers bok skulle kunna användas som underlag för samtal i många kristna gemenskaper som likt författaren längtar efter att hitta en väg framåt för hur Jesu lärjungar ska leva tillsammans.”

Jag har köpt boken och ser fram emot att läsa den. Boken kan beställas på förlaget Evangelies hemsida.

fredag 1 januari 2016

Gud har gett oss allt vi behöver för 2016

På årets första dag vill jag dela med mig av en bibeltext som betyder mycket för mig och håller att leva på under hela 2016. Den är hämtad från aposteln Petrus andra brev och lyder så här:

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår herre. Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss. Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. 

Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. 

Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt. Men den som saknar detta ser ingenting i sin närsynthet; han har glömt hur han blev renad från sina tidigare synder. (2 Pet 1:2-9)

Den här texten kan delas in i tre avsnitt. Det första avsnittet handlar om vad Gud har gett oss (1:2-4). Det andra handlar om vad vi ska göra i respons till vad Gud har gett oss (1:5-7). Det tredje avsnittet talar om vad som blir resultatet av detta (1:8-9).

Gud har gett oss allt vi behöver
I det första avsnittet använder Petrus ett mycket poetiskt språk och det kan vara svårt att förstå vad han menar. I klartext säger han att Gud har gett oss allt det vi behöver för att kunna leva det kristna livet ("allt som leder till liv och gudsfruktan"). Petrus betonar tre viktiga saker.

  • Vi får allt genom kunskapen om Gud och Jesus. I vers 2 skriver Petrus att vi får nåd och frid genom kunskapen om Gud och Jesus och han betonar samma sak i vers 3. Det kristna livet handlar om att lära känna Gud och få kunskap om honom. Kunskap betonas i hela den här texten (v 2, 3, 5, 8) och det är viktigt att förstå att det handlar både om relation och fakta. 
  • Gud har gett oss sina stora och dyrbara löften. Det finns många löften i Bibeln. Ett av de viktigaste löftena är löftet om den helige Ande och det är det Petrus syftar på när han skriver att vi i kraft av löftena får del av gudomlig natur. När vi får den helige Ande bor Gud i oss. Hans kraft finns i oss och det gör att vi kan göra hans vilja, eftersom vi har fått del av gudomlig natur. Det betyder inte att vi blir gudar, men att Guds ande bor i oss. 
Det är verkligen fantastiskt vad Gud har gett oss och det är allt vi behöver.