torsdag 1 december 2016

Leva i gemenskap - tio praktiska tips

För några veckor sedan såg jag dokumentären The Swedish Theory of Love. En film om varför svenskarna är världens ensammaste folk. Den berörde mig starkt. Man kan se den på SVT Play fram till 1 april 2017. Missa den inte! Igår skrev Sara på bloggen Hela Pingsten ett intressent referat av filmen under rubriken Varför jag vill fly Sverige och leva någon annanstans. Jag uppmanar henne och andra att stanna i Sverige och bygga gemenskap istället. För att inspirera till det publicerar jag en av mina gamla texter som handlar om att leva i gemenskap. Den kommer här: 

Vi pratar ofta om att församlingen är en familj. Är det bara tomma ord eller är det en verklighet vi lever i? Hur kan man rent konkret utveckla gemenskapslivet i församlingen? Från boken Building the House Church hämtar jag tio praktiska tips som kan vara till hjälp för att leva i gemenskap.

Församlingen kan upplevas som en familj när vi delar de saker som en familj delar - mat, tid, praktisk hjälp, kärlek, pengar, beslutsfattande. När vi delar livet med varandra utvecklas en känsla av närhet och Andens enhet. När vi vågar avslöja vilka vi är, var vi har varit och vart vi vill komma, och lyssnar stilla när andra gör samma sak, då blir vi en familj.

1. Församlingen blir en familj när vi får möjlighet att dela veckans händelser med varandra - vad som har gjort oss glada, vad som har gjort oss ledsna. Vi kan dela detta när vi samlas i våra husförsamlingar och be för varandra.

2. Församlingen blir en familj när vi står vid människors sida i tider av kris. Ibland kan någon behöva att en hel samling (eller annan tidpunkt) ägnas åt samtal och bön omkring hennes/hans svåra situation.

3. Församlingen blir en familj när vi har roligt tillsammans. Vi behöver träffas och ha roligt: äta, idrotta, skapa, göra utflykter, läger, fester mm. Om det ska fungera är det viktigt att många tar initiativ och hittar på saker.


4. Församlingen blir en familj när vi rör vid varandra. Ibland är det bättre att hålla den som sörjer i handen än att prata. Att våga röra vid varandra är viktigt om vi vill bygga varma familjerelationer - en kram, en klapp på axeln eller ett varmt handslag kan förmedla kärlek och omtanke.

5. Församlingen blir en familj när vi bor nära varandra. De många spontana möten, fika, småprat, som uppstår när man bor nära varandra betyder mycket. Det blir också lättare att be om hjälp och att hjälpa.

6. Församlingen blir en familj när vi delar våra andliga upptäckter och tvivel med varandra. Vi låtsas inte som om vi har alla svar eller att allt alltid är bra, utan är ärliga om vår andliga vandring. Vi delar våra tankar och upplevelser med Herren, likaväl som vår kamp, våra nederlag och tvivel.

7. Församlingen blir en familj när vi arbetar tillsammans. Det kan vara enkla arbeten som flyttning eller städning, eller mer krävande som att utveckla en ny verksamhetsgren i gemenskapen. Gemenskapen fördjupas när vi delar både barnpassning och bilreparationer.

8. Församlingen blir en familj när vi upplever konflikt med varandra. Att dela meningsskiljaktigheter och ta itu med problem vi har med varandra kan föra oss närmare varandra. Vi kan lära oss uppskatta att Herren ger olika gåvor till sin församling och stå fasta i vår överlåtelse till honom och till varandra. Att dölja problemen skapar distans och ökar gradvis antalet ämnen vi inte kan samtala om.

9. Församlingen blir en familj när vi fattar beslut tillsammans. När vi kämpar med svåra beslut, blir de tankar och relationer som håller oss samman ännu tydligare. Vi lär oss uppskatta varandra och växer i visionen av vad vi kan bli tillsammans. Vi kommer närmare varandra när vi delar stora personliga beslut - om man ska gifta sig, byta jobb, flytta m.m.

10. Församlingen blir en familj när vi delar våra pengar och ägodelar med varandra. Ekonomiskt delande kan ske spontant eller organiseras. Det viktiga är att vi inte håller fast vid våra ägodelar utan delar med varandra och ”har allt gemensamt” (Apg 4:32).

Efter en idé från: Lois Barrett, Building the House Church, Herald Press 1986, sid 77-81.

Har du erfarenhet av att leva i gemenskap? Har du fler praktiska tips för hur man kan utveckla gemenskapen? Skriv en kommentar och berätta!

5 kommentarer:

  1. I Danmark har tanken om "den udvidede familie"/oikos være til stor hjælp for os. Der er en artikkel her om det: http://aarhusvalgmenighed.dk/uploads/media/Oikos_folder.pdf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack David, för en mycket intressant artikel. Det är verkligen ett viktigt perspektiv med den utvidgade familjen. Jag tror att vi ofta har betonat kärnfamiljen för mycket, även i församlingen. Jag ska sprida texten vidare. Vem är författaren? Kan du berätta lite om honom?

      Radera
  2. Jag har erfarenheter av cellgrupp, hemgrupp (kärt barn många namn) sedan 20 år. Min erfarenhet är att det faller på en eller flera av punkterna. Det fungerar och lever en tid för att sedan falna. Dynamiken försvinner och det rinner ut i sanden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Martin! Jag känner igen det där. Jag har också sett det hända i husförsamlingar och hemgrupper. Risken är alltid att smågrupper blir inåtvända och förlorar dynamiken.

      Jag tror att det är viktigt att husförsamlingar och hemgrupper har ett missionellt fokus och inte bara finns till för sig själva. Det behöver regelbundet komma in nya människor och varje grupp behöver sända ut människor för att plantera nya husförsamlingar/hemgrupper. Någon har sagt att det finns ett "bäst före-datum" för alla smågrupper. De ska inte se likadana ut för länge, utan behöver förnyas , växa och förändras. Så tänker jag och det försöker jag också praktisera.

      Radera
  3. Det ligger något i det, Jonas. Värt att fundera på och pröva i praktiken.

    SvaraRadera