måndag 8 maj 2017

Lärjungaskap på fem fingrar

I mitt förra inlägg gjorde jag ett försök att skapa en enkel definition av lärjungaskap och bad om respons. Jag har fått många olika synpunkter och förslag och det är jag mycket tacksam för. Med hjälp av all input har jag nu utvecklat min definition.

Jag har valt att hålla isär begreppen lärjungaskap och lärjungaträning. De är förstås nära sammanlänkade men jag ser en poäng i att hålla isär dem. Min definition av lärjungaskap handlar om vad det är att vara lärjunge till Jesus. När jag talar om lärjungaträning handlar det om hur man hjälper människor att växa sitt lärjungaskap.

Så här ser min definition ut nu. Lärjungaskap handlar om att följa Jesus. Det är fem viktiga saker som vi behöver förstå när det gäller lärjungaskap och därför innehåller min definition fem punkter. Dessa kan illustreras på handens fem fingrar.

Tummen står för grunden. Den har kontakt med alla de andra fingrarna. Alla delar i lärjungaskapet måste bygga på grunden. Grunden är evangeliet om Jesus Kristus, hans person, liv, undervisning, död, uppståndelse och himmelsfärd. Det är viktigt att vi förstår att allt börjar med Jesus och det han har gjort för oss. Lärjungaskap bygger inte på vad vi ska göra, utan på vad han har gjort. Han har dött och uppstått för oss och vi blir rättfärdiga och accepterade av Gud genom tron på honom. Om vi inte har grunden rätt kan lärjungaskap bli bara egna ansträngningar, krav och lagiskhet. Då blir det inte bra.

Pekfingret pekar ut målet. Lärjungaskapets mål är att formas till att bli lik Jesus och att bära frukt. Det betyder att våra liv både enskilt och gemensamt ska göra skillnad. Lärjungaskapets mål är också att Guds rike ska bli mer och mer synligt genom den kristna gemenskapen.


Långfingret visar på kärnan. Eftersom långfingret sitter i mitten av handen får det illustrera det som är kärnan i lärjungaskapet. Kärnan är gemenskap med Jesus Kristus och hans folk, församlingen. Det handlar i kärnan om kärlek och relationer, om att älska Gud, varandra och andra. Det finns en viktig poäng med att betona den kristna gemenskapens roll i lärjungaskapet så att det inte uppfattas som ett soloprojekt med bara jag och Jesus.

Ringfingret påminner om den helige Andes kraft. Vi kan inte vara lärjungar i vår egen kraft. Vi behöver den helige Ande. När vi blir födda på nytt kommer den helige Ande in i våra liv och förändrar oss från insidan. När vi blir uppfyllda med Anden får vi kraft att tjäna Gud. Andens frukt formar vår karaktär och Andens gåvor ger oss nya möjligheter. Anden är dessutom ett tecken på att vi tillhör Gud och en garanti för att vi en gång i framtiden ska bli helt befriade och upprättade. Därför passar det bra att det är ringfingret som får påminna om Anden.

Lillfingret talar om att gå lydnadens väg. Lärjungaskap handlar om lydnad. Jesus säger i missionsbefallningen att vi gör lärjungar genom att lära dem att hålla alla de bud som han har gett oss. Det går därför inte att tala definiera lärjungaskap utan att tala om lydnad. "Om ni älskar mig, kommer ni att hålla mina bud", sa Jesus i Joh 14:15. Men lydnaden får illustreras av det minsta fingret, eftersom det alltid finns risker när lydnad betonas för mycket. Det är lätt att hamna i lagiskhet, kontroll och prestationstänkande.

Det har är alltså min nya uppdaterade definition av lärjungaskap. Vad tänker ni om den? Jag vill fortfarande ha respons och synpunkter.

Uppdatering: Här fortsätter jag med att skriva om Lärjungaträningens ABC.

5 kommentarer:

  1. Hej igen Jonas,
    ja, jag kommenterar gärna igen ditt försök till en definition på lärjungaskap.
    Du får gärna vara lite tydligare med den poäng du ser med att skilja på lärjungaskap och lärjungaträning.
    Faran jag ser med att hålla isär dem, är att man lätt kan bli kvar i (nöja sig med) förståelse aspekten av lärjungaskap utan att komna vidare till själva lärjungaträningen. I kristenheten i Sverige (det är det jag känner till) är vi - och har under lång tid varit - "goda studenter", men ofta inte så goda "lärlingar". Det normala är att vi söndag efter söndag matas med mer och mer "information" om vad Bibeln säger.
    Det som oftast saknas dock, är någon som man kan följa, någon som fruktbärande" "lever" det kristna livet, och som kan hålla oss ansvariga för hur vi lever vårt liv, som kan ge oss såväl kritik som beröm. När det finns, så får det oss att växa och mogna som efterföljare till Kristus till allt större Kristus likhet, något som ofta saknas hos oss dom bekänner oss dom kristna.
    I en lärlingssitustion ses detta som självklart, även i varje yrkesutbildning. T ex, den elektriker som bara har "läst boken" men aldrig fått gå bredvid och lära sig hur man gör, först fått observera, se på hur en mer erfaren elektriker gör, och sedan själv fått pröva på, göra misstag, lyckas, göra misstag igen, och med tiden bli allt säkrare på hans uppdrag, han/hon kommer att vara en "rädd" och osäker elektriker, när det är dags att en dag börja fungera som en praktiserande elektriker.
    På samma sätt tror jag det är med oss kristna;
    vi behöver förstå att livet som kristen (någon som liknar Kristus) handlar mer om att vara "lärling"/lärjunge än om att vara "student".
    Därför tycker jag det är viktigt att hålla ihop begreppen Lärjungaskap och Lärjungaträning, och snarare se dem som oskiljbara. Det tror jag Jesus gjorde och alla efterföljare till Honom under de första århundradena. Att "tro" innebar då mer än att bara tro att Jesus funnits och vandrat på jorden. Han var ju mitt ibland dem, eller så kände man kanske till någon som haft ett personligt möte med Honom. Att "tro" innebar då att vara "efterföljare" i handling, lärling i livet som kristen, inte vara "student" som idag oftast är fallet.
    Därför, som sagt, tror jag det är viktigt att inte definiera Lärjungaskap och Lärjungaträning för sig, utan istället snarare än mera betona deras nära koppling till varandra, inte bara i teori utan även i praktik.
    Jag tycker de fem punkter du stoppar in i lärjungaskapet är bra Jonas, men varför inte hålla kvar vid det enklare tidigare begreppet "Uppåt", Inåt, "Utåt", där Uppåt betecknar vår relation till Gud, Inåt betecknar vår relation till varandra som tros syskon, och Utåt betecknar vårt uppdrag att nå ännu icke Jesus troende med evangeliet; eller för gör att förenkla ytterligare, en "loop", där rörelsen lyfts fram framför stillaståendet. Dins punkter blir i dessa modeller betydelsefulla beståndsdelar tycker jag.

    Guds frid

    David Dahlén D'Cruz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, David, för dina värdefulla synpunkter. De tar jag med mig. Lärjungaskap och lärjungaträning hänger ihop precis som du skriver, men jag tror inte att det är samma sak och därför ser jag en poäng med att hålla isär dem. Min definition av lärjungaskap svarar på frågan vad och min kommande beskrivning av lärjungaträning svarar på frågan hur. Min tanke är att jag stärker lärjungaträningen (som mycket riktigt ofta är försummad) genom att skriva om den separat.

      Jag tänker att lärjungaskap bör definieras i relation till Jesus. Jag är lärjunge till Jesus och inte till någon människa. Lärjungaskap handlar om att följa Jesus. Lärjungaträning däremot måste definieras utifrån relation till människor. Det är människor som utför lärjungaträning i olika sammanhang och på olika sätt.

      Det är en intressant tanke att definiera lärjungaskap utifrån "uppåt, inåt, utåt". Den illustrationen har jag mest använt för församlingen och inte så mycket om lärjungaskapet, även om den förstås kan fungera där också. I nuläget tänker jag att jag vill hålla isär illustrationerna så att de inte blandas ihop.

      Radera
  2. Tack Jonas för dina synpunkter. Nu förstår jag bättre hur du menar, och ser din poäng.

    SvaraRadera
  3. Hej, Jonas,
    Jag är fortfarande förvirrad av det du menar med 'vad' resp 'hur'. Beskrivningen i artikeln är, från mitt perspektiv, helt en beskrivning av ett 'hur'; hur man förväntar sig en lärjunge till Jesus lever sitt liv. Eller egentligen, hur en kristens liv kan beskrivas, lärjunge eller ej. Jodå, det är skillnad, man blir inte lärjunge när man blir frälst, det är ett missförstånd, det missförstånd som gör definitionen så viktig. Det missförstånd som förlamat församlingen i Sverige i decennier.
    Sedan finns det naturligtvis ett 'hur' i lärjungaträning, nämligen hur man tränar människor att bli lärjunge till en annan än en själv! Krångligt, minst sagt.

    Iaf, en definition av 'vad' en lärjunge är måste, i mitt sinne, innebära en beskrivning av vad en lärjunge är... En som lever i en nära förhållande med sin lärare/mästare, för att ta till sig allt läraren har att visa upp. En som ser, härmar, provar, lyckas och misslyckas, prövar igen och så småningom lär sig. Med målet att bli lik sin mäster i handel och vandel.
    Lärjungaskap är att vara i tajt relation med sin mästare med målet att bli som sin mästare. Det du beskriver i artikeln är mer vissa delar av Frukten av lärjungaskap. Riktigt och viktigt att beskriva, men inte som _definition_ av lärjungaskap...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Jag vet inte om jag förstår dig rätt, men låt mig förtydliga vad jag menar.

      Med "hur" syftar jag på hur man tränar lärjungar. Det har jag skrivit om i ett annat inlägg med rubriken Lärjungaträningens ABC (länk finns ovan i texten).

      Det här inlägget tycker jag handlar om vad lärjungaskap är. Kortfattad är det (som du mycket riktigt skriver) att följa Jesus och formas av honom, men det behöver förtydligas vad det innebär och det tycker jag att mina fem punkter gör.

      Radera