fredag 5 januari 2018

En illustration av församlingen

Bilder kan vara ett bra sätt att förmedla kunskap. Vår kultur är i hög grad visuell, vilket även Mike Breen tog fasta på när han skapade LifeShapes, som ett visuellt verktyg för lärjungaträning. Mike Breen använder till exempel triangeln för att illustrera församlingens tre relationer; UPP, IN och UT, relation till Gud (upp), till varandra (in) och till världen (ut).

När vi planterade församlingen på Råslätt i början av 80-talet använde vi pilar för att illustrera dessa tre dimensioner i församlingens liv. En pil uppåt, en pil inåt och en pil utåt. Beskrivningen av den första församlingen i Jerusalem i Apg 2:41-47 var avgörande för oss och jag har gjort en bild som illustrerar fem (eller sex) viktiga sanningar om församlingen som finns i denna text. Den brukar jag ofta använda när jag undervisar om församlingen. Att Jesus är grunden för församlingen sägs inte uttryckligen i Apg 2, men det är underförstått. Paulus skriver det i klartext i 1 Kor 3:11. "Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus." 


På den grunden byggs församlingen. de två grundblocken i bygget är dels apostlarnas undervisning, d.v.s. Bibelns ord och dels den personliga tron och överlåtelsen hos medlemmarna. På den grunden levs församlingslivet i tre dimensioner, tre riktningar, som kan beskrivas med orden tillbedjan, gemenskap och mission, eller som Församlingens DNA: Dynamisk gudsrelation, nära gemenskap och apostoliskt uppdrag.

Jag tycker att den här bilden på ett bra sätt fångar in det som står i Apg 2:41-47. Vad tycker du?

Så här lyder texten:

De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen (gemenskapen), i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

Känn dig fri att använda bilden om du vill. 

(Tack till Jonathan Karlsson, som gjorde den grafiska bilden efter min skiss.)

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att det är en mycket bra och användbar illustration. Biblisk, enkel och mycket tydlig. Men en sak som kan vara viktig att säga när man förklarar illustrationen, är att starkt betona Bibelns och apostlarnas undervisning när man beskriver Jesus som grunden som allt vilar på. Det är ju den Jesus som Bibeln beskriver och som apostlarna vittnar om som vi tror på. Många människor idag som vill omhulda Jesus men samtidigt inte vill underordna sig Bibeln frestas att skapa sin egen Jesus, anpassad efter personens egna önskemål. Paulus talade ju redan på sin tid om de som förkunnade en annan Jesus. Med den förklaringen kommer jag att använda illustrationen. Jag tycker det är en mycket användbar illustration av församlingen.
    /Peter Larsson.

    SvaraRadera
  2. Visst är bilden illustrativ. Fromt illustrativ som syftar till att prestera kristet leverne eller lärjungaskap. Lärjungaskap är dock ett mer djupgående personligt begrepp för vem man är lärjunge till. Låt ta gemenskapen/församlingen i Knutby som åter igen är i nyhetsflödet idag. Lärjunge är man inte till gemenskapen utan till Herre man tror på.

    Men om vi ska problematisera lite så tycker jag att vardagslivets vardagslunk och stress är lika mycket ”kristet” eller kanske till och mer kristet än etiketten ”tillbedjan”. Jag tänker mer lutherskt. Som att vara hockeymorsa, läsa sagor, tvätta, meka med bilen, gå ut med hunden, säga hej till en främling, peta navelludd ... att bara vara den man är, är att vara tillräckligt bra liv som kristen utan fromma etiketter.

    Själv är jag kristen. Men ratar, eller undviker t.ex. den lovsångskultur som många kristna verkar vara förförda av. Tror den är en känslomässig verklighetsflykt som är konstruerad. Som schamanens meditativa moment i att hamna i ett annat tillstånd. Tillbedjans hycklande sida om ni så vill. Tillbedjan, personlig tro, överlåtelse kan ske på mångahanda sett även utanför den mer intima eller ibland påtvingade gemenskapen.

    /PK

    SvaraRadera