torsdag 3 augusti 2017

Eskatologi, del 5: Den yttersta domen

I den femte delen i serien om de yttersta tingen har vi kommit fram till läran om den yttersta domen. Enligt Hebreerbrevets författare hör läran om "evig dom" till trons grunder (Heb 6:1-2). Domen nämns också i den apostoliska trosbekännelsen, när det står att Jesus ska komma tillbaka "för att döma levande och döda". Domen är en central del av kristen tro och det är viktigt att veta något om vad Bibeln säger om den yttersta domen. Ändå är det ett ämne som vi ofta undviker och inte gärna pratar eller predikar om. Idag tar jag upp tre saker som är viktiga att förstå när det gäller den yttersta domen. Det handlar om att alla ska stå inför Guds domstol och att det är två olika frågor som ska avgöras på domens dag.

1. Alla ska stå inför Guds domstol
Det står helt klart att alla människor ska stå inför Guds domstol och göra räkenskap för sina liv. Detta slås fast på många olika ställen i Bibeln. Här följer några exempel:

"Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud. Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud." (Rom 14:10-12)

"Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont." (2 Kor 5:10)

"Och liksom det är människans lott att en gång dö och sedan dömas" (Heb 9:27)

"Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” (Matt 12:36-37)

Det här är mycket viktigt att förstå och det ger ett allvar åt livet. Vi bör leva i respekt för Gud, eftersom vi vet att vi en dag ska avlägga räkenskap för våra liv. Bibeln kallar det för att leva i gudsfruktan. Det är två olika saker som ska prövas i den yttersta domen. Först och främst ska det avgöras om man får evigt liv, eller inte. För det andra ska det avgöras om man får lön, eller inte. Det ska vi nu se närmare på. 

2. Frågan om evigt liv
Två av de viktigaste texterna om domen är Matt 25:31-46 och Upp 20:11-15. Båda tar upp frågan om vilka som får evigt liv. Jesus avslutar sin undervisning med orden: " Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv” (Matt 25:46). Texten i Uppenbarelseboken kommer direkt efter avsnittet om tusenårsriket och lyder så här i sin helhet:

"Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön." 
(Upp 20:11-15)

Båda dessa texter talar om att det är gärningarna som är avgörande i domen. Samma sak nämns i andra texter om domen (t.ex. Rom 2:5-10) och det kan vara förvirrande eftersom vi har fått lära oss att vi blir frälsta genom tro, utan gärningar. Joh 3:16 säger ju att var och en som tror på Jesus har evigt liv. Hur hänger det ihop egentligen?

Det är helt riktigt att det är tron på Jesus som är avgörande för frälsningen. Men glöm inte att Paulus skriver att allt hänger på en tro som är verksam genom kärleken: "I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek" (Gal 5:6), och Jakob skriver: "Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död" (Jak 2:26). Det är alltså gärningarna som visar om man har en levande tro på Jesus, eller inte och därför är gärningarna avgörande på domens dag. Lägg också märke till att Uppenbarelseboken nämner livets bok. Det är inte gärningarna som gör att man får evigt liv, utan det handlar om ifall man har sitt namn i livets bok eller inte. Jag tror att det är ett bildligt sätt att säga att det är tron på Jesus som är avgörande.

Den som tror på Jesus behöver inte frukta domen, utan kan vara viss om att ha evigt liv. Lyssna till följande löften: 

"Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet." (Joh 5:24)

"Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus" (Rom 8:1)

"Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv." (1 Joh 5:13)

3. Frågan om lönen
Det andra som ska prövas på domens dag är vilken lön den troende ska få. Det här är något inte många har tänkt på, men Paulus använder faktiskt tanken på lön för att motivera till goda gärningar.

"Tjäna villigt och glatt, det gäller ju Herren och inte människor. Ni vet att var och en som gör något gott får sin lön för det av Herren, vare sig han är slav eller fri."

"Vad ni gör skall ni göra helhjärtat, det gäller ju Herren och inte människor: tänk på att det är Herren som skall ge er belöningen, er del av arvet. Kristus är er herre, och ni skall tjäna honom."

Liknelsen om talenterna som Jesus berättar handlar om samma sak. Vi får olika gåvor och olika ansvar, men vi ska alla redovisa hur vi har förvaltat våra gåvor och skött vårt uppdrag (se Matt 25:12-30). Den här frågan gäller framför allt församlingens ledare och lärare. De får nämligen en strängare dom.

"Mina bröder, bli inte lärare allesammans, ni vet att vi får en strängare dom," (Jak 3:1)

"Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång skall avlägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem och inte till en tung börda; det skulle inte vara lyckligt för er." (Heb 13:17)

Den viktigaste texten om domen över ledarna finns i Första Korinthierbrevet. 

"Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld."  (1 Kor 3:10-15)

Här ser man tydligt att ledarna ska stå till svars för hur de har byggt församlingen. Om det har gjort ett bra jobb kommer de att få lön. Om de har byggt med dåligt material kommer de att gå miste om lönen, men de kommer inte att förlora sin frälsning.

Vad lönen innebär är svårt att säga. Det finns faktiskt ingen tydlig information om det. Vi får vänta och se.  

Till sist
Domens syfte är att allt ska avslöjas och klarläggas och att slutlig rättvisa ska skipas. Även om det finns mycket om domen som vi inte förstår kan vi lita på att Gud dömer rättvist och barmhärtigt. Jag avslutar med några bibeltexter som ger hopp och tröst inför domens dag. 

"Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er." (Matt 7:1-2)

"Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen." (Jak 2:12-13)


Du hittar de övriga delarna i serien här: 

1 kommentar:

  1. Tack, Jonas, för en mycket intressant undervisning. De här frågorna har verkligen kommit lite i skymundan under en lång tid bland Guds folk i vårt land. Jag tror att Gud manar oss att sätta oss in i de här texterna på nytt igen. På 70-talet var de mycket aktuella. Så också för mig. De upptog en hel del av mitt Bibelstudium då.
    Jag vill bara dela med mig av en tanke som jag har fått när det gäller beskrivningen av den yttersta domen i Upp.20. Det står ju både om böcker som blev upplåtna och om Livets bok. Det står ju uttryckligen att böckerna handlar om de liv vi har levt och att vi skall dömas efter vad som står där. Man kanske skulle kunna tänka sig en bok för var och en av oss. Men hur ser vi på Livets bok? I Upp.21:27 står det: "...utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet." I 1917 års översättning stod det: "...de som är skrivna i livets bok, Lammets bok." Livets bok är alltså Lammets bok. Jag ser det som att Lammets bok handlar om Jesu, om hans liv, död och uppståndelse. Han har uppfyllt alla rättfärdighetskrav genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse. Allt för vår frälsnings skull. Livets bok handlar därmed också om gärningar: Jesu gärningar för oss, något som kommer oss till del genom tron på Jesus. Samtidigt gör detta inte att våra gärningar blir överflödiga. De är tänkta som en följd av att vi bygger våra liv på Jesu gärning. Och det är nog så, att om kärlekens gärningar blir oviktiga för en troende så finns risken att tron dör till slut. Det handlar ju om en gemenskap med Gud genom tron på Jesus Kristus. Blir Guds vilja med våra liv oviktigt för oss tar relationen skada. Men förblir vi i tron, förblir vi också i Lammets bok. Jesu gärning gäller ju oss. Om vi tar emot det, bygger på det och förblir där, är också vi medräknade i Lammets bok.
    /Peter Larsson.

    SvaraRadera