torsdag 29 december 2016

Bokpresentation: The Emotionally Healthy Church

Idag vill jag presentera en av de bästa böcker jag läst under 2016. Det är The Emotionally Healthy Church - A Strategy for Discipleship that Actually Changes Lives av Peter Scazzero.

Det talas mycket om lärjungaskap i våra dagar, men alltför ofta verkar lärjungaskap definieras ganska ytligt. Den här boken utmanar till att gå på djupet och visar att man inte kan ignorera den känslomässiga hälsan om man vill bli lik Jesus och bygga sunda församlingar. Känslomässig hälsa och lärjungaskap hänger ihop. Det visar Peter Scazzero på ett övertygande sätt. Bokens grundtes formuleras i inledningen:

"The overall health of any church or ministry depends primarily on the emotional and spiritual health of its leadership."

Författaren bygger på sin egen erfarenhet som församlingsgrundare och pastor i den mångkulturella och multietniska församlingen New Life Fellowship Church i New York. Efter åtta år som pastor fick han ompröva mycket i sitt liv och de lärdomar som han presenterar i den här boken är resultatet av den dramatiska förändringen. 2010 kom den uppdaterade och utökade utgåvan som jag nu har läst.

Peter Scazzero är några år äldre än mig och hans resa har många likheter med min. Vi planterade båda församlingar på 80-talet och båda gjorde liknande omprövningar av synen på det kristna livet vid ungefär samma tidpunkt. Mina lärdomar presenterade jag först i tre predikningar 1990 och de är nu tillgängliga i tre blogginlägg.

Bibeln och våra känslor
Att hantera sin vrede
Ett annat sätt att se på förlåtelse

För Peter Scazzero blev det istället en bok där han först lägger den bibliska grunden och sen presenterar sju principer för känslomässig hälsa.

söndag 18 december 2016

Född av jungfrun Maria

Jag är med i en församling som heter Råslätts församlingsgemenskap och finns i höghusförorten Råslätt utanför Jönköping. Idag predikade jag på vår gudstjänst i Råslättskyrkan. I år har vi följt kyrkoårets texter och idag hade jag temat Maria - Herrens mor. Texten jag predikade över var Luk 1:39-45, som handlar om när Maria besökte sin släkting Elisabeth, som också väntade barn. Elisabeth blev uppfylld av den helige Ande och talade profetiskt till Maria och kallade henne "min herres mor" (Luk 1:43).

Det är något speciellt med barnet Maria bär. Han är Herren. Han har inte blivit till på samma sätt som andra människor blivit till. Han har blivit till genom att Anden kom över Maria. Det är ett mirakel. Han föddes av jungfrun Maria.

Både Lukas och Matteus berättar om hur Jesus föddes. Båda betonar att Maria blev gravid utan att någon man var inblandad. Matteus skriver två gånger att hon blev med barn "genom helig Ande" (Matt 1:18, 20). Lukas berättar att när Maria frågade ängeln Gabriel hur hon ska kunna föda en son när hon inte har varit med någon man, så svarade han att det ska ske genom att den helige Anden kommer över henne (Luk 1:34-35). Det är detta som brukar kallas för jungfrufödelsen.

I vår tid är det många som tycker att det är svårt att tro att det verkligen gick till på det viset. Det verkar ju omöjligt och eftersom det är helt mot naturens lagar, är det väldigt svårt att tro på det för den som inte räknar med att Gud gör mirakel. En del förklarar det därför som att jungfrufödelsen är en poetisk omskrivning för att säga att Jesus är viktig, men att den inte är en verklig historisk händelse.

Hur är det med detta? Är det viktigt att tro på jungfrufödelsen?

tisdag 13 december 2016

De tio budorden (eller kanske snarare: De tio orden)

Vilket är det andra budet? Svaret på den frågan är inte helt givet. Det finns faktiskt tre olika svar, vilket du kan se i listorna nedan.

De tio budorden gavs till Israels folk och de finns nedtecknade två gånger i Bibeln. Först i 2 Mos 20:1-17 när Moses tog emot dem på berget Sinai och sen i 5 Mos 5:6-22 när folket fyrtio år senare skulle gå in i Kanaans land. I texterna är inte buden numrerade och därför är det lite svårt att veta hur de ska delas in. Vi vet dock att det ska vara tio. Det står nämligen nämnt vid tre tillfällen, 2 Mos 34:28, 5 Mos 4:13 och 5 Mos 10:4. Jag citerar ett av dem:

"Han (Gud) förkunnade sitt förbund för er och befallde er att hålla det: de tio budorden, som han skrev på två stentavlor" (5 Mos 10:4).

Hur ska man då få det till tio? Det finns faktiskt tre huvudalternativ. I Sverige följer vi i regel den lutherska och katolska indelningen av buden. Den ser ut så här: (Av utrymmesskäl citerar jag inte alla bud i deras helhet.)

  1. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig...
  2. Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn...
  3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig...
  4. Visa aktning för din far och din mor...
  5. Du ska inte dräpa.
  6. Du ska inte begå äktenskapsbrott.
  7. Du ska inte stjäla.
  8. Du ska inte vittna falskt mot din nästa.
  9. Du ska inte ha begär till din nästas hus.
  10. Du ska inte ha begär till din nästas hustru... eller något annat som tillhör din nästa.
Svagheten med den indelningen är att det sista budet mot begär delas upp i två bud. Det är faktiskt ganska ologiskt, särskilt om man jämför 2 Mos 20:17 med 5 Mos 5:21. Eftersom ordningsföljden i verserna är olika kan man dra slutsatsen att det bara är ett bud mot begär, inte två. 

Den här svagheten slipper man om man istället följer den indelning som används av ortodoxa och reformerta kyrkor. Den är vanlig i många olika protestantiska samfund runtom i världen och används till exempel av Bill Hybels i boken Hjärtats lagar - de tio budorden för moderna människor. Den ortodoxa och reformerta indelningen ser ut så här:

torsdag 8 december 2016

När drömmen krockar med verkligheten

Häromdagen lyssnade jag på en predikan av Niklas Piensoho. Jag lyssnade på nätet och predikan var från den 20 november i år. Som så ofta hade Niklas något viktigt att säga.

I början på predikan citerade han Dietrich Bonhoeffer med orden: "Den som älskar sin dröm om församlingen mer än den verkliga församlingen kommer att bidra till dess upplösning." Citatet kommer från boken boken Liv i gemenskap som nu kommit ut på svenska i nytryck. Jag antar att Niklas har gjort en egen översättning av den engelska texten som lyder: "Those who love their dream of a Christian community more than they love the Christian community itself become destroyers of that Christian community". I den svenska översättningen står det: "Den som älskar sin dröm om vad en kristen gemenskap bör vara, högre än denna gemenskap själv, kommer att bidra till upplösningen..."

Nicklas tillämpade principen även på andra relationer. 

Den som älskar drömmen om sina barn mer än sina verkliga barn kommer att bidra till deras undergång.

Den som älskar sin dröm om den perfekta livskamraten mer än den man eller hustru man faktiskt har kommer att bidra till äktenskapets upplösning. 

fredag 2 december 2016

Den utvidgade familjen

Efter mitt förra inlägg om att leva i gemenskap fick jag ett tips från David Höjgaard, som är församlingsplanterare i Danmark. Han skrev att tanken på den utvidgade familjen hade varit en stor hjälp i deras församlingsarbete och bifogade länken till en liten skrift i ämnet. Nu har jag läst den och vill också tipsa om den. Här finns tankar som är viktiga för oss som vill bygga gemenskap i en nordeuropeisk kultur. Den är på danska, men det hoppas jag att du klarar av att läsa. Du kan ladda ner skriften gratis på den här länken: Oikos - den udvidede familie
.
Tankarna i boken bygger delvis på boken Family on Mission - Integrating discipleship into the fabric of everyday life av Mike och Sally Breen.

När vi pratar om familj är det viktigt att inte bara tänka kärnfamilj, utan tänka storfamilj, eller utvidgad familj. Alla behöver gemenskap och i det här lilla häftet får vi både sociala och teologiska argument för att lyfta fram den utvidgade familjen, eller som den kallas på grekiska "Oikos".



torsdag 1 december 2016

Leva i gemenskap - tio praktiska tips

För några veckor sedan såg jag dokumentären The Swedish Theory of Love. En film om varför svenskarna är världens ensammaste folk. Den berörde mig starkt. Man kan se den på SVT Play fram till 1 april 2017. Missa den inte! Igår skrev Sara på bloggen Hela Pingsten ett intressent referat av filmen under rubriken Varför jag vill fly Sverige och leva någon annanstans. Jag uppmanar henne och andra att stanna i Sverige och bygga gemenskap istället. För att inspirera till det publicerar jag en av mina gamla texter som handlar om att leva i gemenskap. Den kommer här: 

Vi pratar ofta om att församlingen är en familj. Är det bara tomma ord eller är det en verklighet vi lever i? Hur kan man rent konkret utveckla gemenskapslivet i församlingen? Från boken Building the House Church hämtar jag tio praktiska tips som kan vara till hjälp för att leva i gemenskap.

Församlingen kan upplevas som en familj när vi delar de saker som en familj delar - mat, tid, praktisk hjälp, kärlek, pengar, beslutsfattande. När vi delar livet med varandra utvecklas en känsla av närhet och Andens enhet. När vi vågar avslöja vilka vi är, var vi har varit och vart vi vill komma, och lyssnar stilla när andra gör samma sak, då blir vi en familj.

1. Församlingen blir en familj när vi får möjlighet att dela veckans händelser med varandra - vad som har gjort oss glada, vad som har gjort oss ledsna. Vi kan dela detta när vi samlas i våra husförsamlingar och be för varandra.

2. Församlingen blir en familj när vi står vid människors sida i tider av kris. Ibland kan någon behöva att en hel samling (eller annan tidpunkt) ägnas åt samtal och bön omkring hennes/hans svåra situation.

3. Församlingen blir en familj när vi har roligt tillsammans. Vi behöver träffas och ha roligt: äta, idrotta, skapa, göra utflykter, läger, fester mm. Om det ska fungera är det viktigt att många tar initiativ och hittar på saker.

tisdag 18 oktober 2016

Flexibel evangelisation - hitta din egen stil

Igår skrev jag ett blogginlägg om evangelisation som livsstil och påpekade att alla kristna är kallade att vara vittnen, även om alla inte är evangelister. Idag fortsätter jag med en text som handlar om att vi alla kan hitta vår egen stil för hur vi är vittnen. Vi är alla olika och det finns en stil som passar var och en. 

Många kristna tycker att det här med personlig evangelisation är jobbigt. Vi har hört predikningar och läst böcker av frimodiga evangelister som fått det att verka så enkelt, för att sedan kraschlanda i verkligheten. Vi kanske har försökt likna någon annan, varit motiverade av skuldkänslor och kanske känt att det inte blivit så bra. Den goda nyheten är att Herren kallar dig att vara ett vittne i enlighet med din personlighet - på ett sätt som passar dig och dina gåvor och ditt sätt att fungera. I boken Att söka äktheten av Bill Hybels, finns ett kapitel med rubriken Flexibel evangelisation, som tar upp detta. Författaren ställer frågan ”Vilken stil har du?” och visar på sex olika stilar, sex olika sätt att vara vittnen. Kanske kan du känna igen dig i en eller flera av dessa stilar.

  • Den konfronterande stilen utmanar och säger sanningen direkt. Den går rakt på sak och är inte rädd för att irritera och skapa konflikt. Den här stilen tycker om att ställa människor mot väggen. Bill Hybels har själv den stilen och nämner Petrus som ett bibliskt exempel på den.
  • Den intellektuella stilen gillar samtal och dialog. Den här stilen tycker om att argumentera för och emot och gillar teoretiska resonemang. Paulus i Aten (Apg 17) kan vara ett bibliskt exempel på den intellektuella stilen. 
  • Den personliga stilen gillar framför allt att berätta sitt eget personliga vittnesbörd om hur han/hon mötte Jesus. "Jesus har förvandlat mitt liv. Förut var det så här, men så mötte jag Jesus och allt förvandlades." Den här stilen gillar inte konfrontation, och är inte heller så bra på intellektuella resonemang. Den bara ger sin  berättelse. Den blinde mannen som Jesus helade i Johannes nionde kapitel kan vara ett exempel på detta. 

måndag 17 oktober 2016

Evangelisation som livsstil

Alla kristna är kallade att vara vittnen, men alla är inte evangelister. Alla kristna ska vara beredda att svara om de får frågor om sin tro, men alla är inte kallade att gå ut och evangelisera på gatorna. Vi har nämligen fått olika gåvor och olika uppgifter.

I Nya testamentet finns det två saker som för evangeliet vidare. Dels är det missionerande apostlateam, som reser, predikar, gör under och tecken och grundar församlingar och dels är det lokala församlingar, som lever ut Guds rike i en mörk värld. Dessa två kompletterar varandra. Betoningen för församlingen ligger i livets vittnesbörd (se t.ex. Matt 5:13-16, 1 Thess 4:11-12, Kol 4:5-6). Ingenstans i Nya testamentet uppmanas vanliga församlingsmedlemmar att gå ut och evangelisera. En författare som utvecklat detta perspektiv är Jim Petersen, som jobbat många år inom missionsorganisationen Navigatörerna. Det gör han i de mycket läsvärda böckerna Evangelisation som livsstil (1983) och Kyrka utan väggar (1992). 

Här citerar jag ett avsnitt ur Kyrka utan väggar där Petersen skriver om skillnaden mellan apostlateamen (som han kallar skördetröskor) och lokala församlingar (som mer är att likna vid dem som plöjer, sår och skördar). Han skriver så här om dem som blivit omvända genom Paulus evangeliserande verksamhet:

Den andra uppgiften för dessa nyomvända blev att påverka sin omgivning med de goda nyheterna. Paulus skrev till efesierna: ”En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn... Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar... för överallt där något blir synligt finns ljus... Se alltså noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda.”

Det här bibelsammanhanget uttrycker en grundtanke, som återkommer i de nytestamentliga breven. Hur skulle de troende på lokalplanet ta sitt ansvar för omvärlden? De skulle inte vara passiva eller dra sig undan från samhället. De skulle känna att de hade ett ansvar för människor i sin omgivning, men taktiken de skulle använda skilde sig från den apostlateamet använde.

fredag 9 september 2016

BibelVinter - en bibelskola i fyra veckor

Jag var bibellärare på Mariannelunds folkhögskola i 20 år. Det var en fantastisk tid och ett jobb jag verkligen älskade. Nu har jag lämnat skolvärlden och jobbar i församlingsvärlden istället. Jag tycker fortfarande om att jobba med utbildning och får göra det en del. Jag leder till exempel en distanskurs i församlingsplantering som heter Paulusprogrammet och i vinter ska jag vara med i en spännande nysatsning. Jag är med i lärarteamet i den nya bibelkursen BibelVinter på Mullsjö folkhögskola. Det är en fyra veckors bibelskola (16 januari - 10 februari 2017) och den är öppen för alla intresserade, ung som gammal.



BibelVinter är för den som vill växa i sin tro och kan göra ett avbrott mitt i vintern för att satsa fyra veckor på att lära sig mer om Bibeln och det kristna livet. Den här kursen är för den som vill växa som kristen. Under den första veckan läser vi Gamla testamentet och talar om livet i gemenskap med Gud. Under den andra veckan läser vi ett par av evangelierna och fokuserar på vad det betyder att följa Jesus. Den tredje veckan handlar om Apostlagärningarna och uppdraget att sprida budskapet vidare. Den fjärde veckan fokuserar vi på några av Nya testamentets brev och talar om Guds tanke med församlingen.

Kursen har ett team av duktiga lärare.


I anslutning till kursen finns möjlighet att följa med på en resa till Israel den 11-19 februari och själv uppleva platserna där Bibelns händelser utspelade sig. Mer information om resan finns här. Den kan man anmäla sig till även om man inte går kursen. 

BibelVinter kanske passar för dig just nu eller någon du känner. Sprid gärna informationen vidare. Själv ser jag fram emot att få jobba i klassrummet igen. Det är verkligen en arbetsplats där jag trivs. 

Mer information och länk till anmälan finns här.

onsdag 7 september 2016

Neil Cole kommer till Sverige

Det är en stor glädje att meddela att Neil Cole kommer till Sverige i november. Han ska tala på den allkristna pionjärkonferensen RE:BOOT i Södertörnkyrkan i Huddinge den 4-6 november 2016.

Här är en hälsning från Neil inför konferensen:




Neil Cole är född och uppväxt i Los Angeles, Kalifornien. När han studerade på universitetet hörde han de goda nyheterna om Jesus Kristus och gav sitt liv till Honom för att aldrig mer vända tillbaka. Hans resa i Guds rike tog honom till en tjänst i en megakyrka, senare en lokal stadsdelsförsamling och numera snabbt multiplicerande organiska församlingar som träffas i hem, universitet och affärssammanhang.


måndag 29 augusti 2016

Bokpresentation: Guds Ord räcker av Anders Gerdmar

På sommarens OAS-möte i Jönköping hade Anders Gerdmar ett seminarium om bibelsyn. Jag var där och lyssnade. Då passade jag också på att köpa hans nya bok Guds ord räcker - evangelisk tro kontra romersk-katolsk och fick den signerad av honom.

Anders Gerdmar är docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och rektor för Skandinavisk teologisk högskola.

I seminariet talade Gerdmar om att Bibeln angrips på två olika sätt i vår tid. Det ena kallar han för Bibel Minus och det syftar på liberalteologin som tar bort från Bibeln. Det andra kallar han för Bibel Plus och det syftar bland annat på den Katolska kyrkan som lägger Traditionen (med stort T) till Bibeln. I seminariet talade Gerdmar om båda sakerna, men den här boken handlar bara om det senare: Bibel Plus. Bokens budskap är tydligt. Det behövs inget mer än Bibeln, Guds ord räcker.

Baksidestexten presenterar boken så här:

"Måste jag bli katolik för att vara en riktig kristen?" Den frågan från en syster i tron fick Anders Gerdmar att skriva den här boken. Det själavårdande svaret genomsyrar den: Nej, Bibelns tro räcker. På ett personligt sätt berättar han om mötet med trossyskon inom romersk-katolska kyrkan och varför han själv inte valt att konvertera, trots att flera i hans närhet gått den vägen. 

Det är en korrekt beskrivning av boken. Den har en personlig och själavårdande utgångspunkt och är samtidigt en grundlig och systematisk genomgång av skillnaden mellan evangelisk och romersk-katolsk tro. Det här är framför allt en teologisk lärobok och Anders Gerdmar är förmodligen en av dem i Sverige som är bäst skickade att skriva en sån här bok. I bokens första kapitel berättar han sin egen historia. Han är, liksom jag, prästson och uppvuxen i högkyrkliga kretsar inom Svenska kyrkan, där närheten till den katolska kyrkan ofta var påtaglig. Flera av hans närstående har konverterat till den romersk-katolska kyrkan och han har själv brottats med frågan. (Han är fem år äldre än jag, men faktum är att vi som ungdomar vid några tillfällen deltog på samma kyrkliga läger och möten, sen blev jag baptist och han gick till Livets Ord.) Som medlem och teolog inom Livets Ord har han på senare år upplevt förändringarna som ledde fram till att Ulf Ekman konverterade och blev katolik. Den här boken är resultatet av många års studier och reflektion och jag tror att den kommer i alldeles rätt tid.

söndag 21 augusti 2016

Att sjunga om gemenskap

I fredagskväll var jag på en bönesamling med en grupp internationella missionärer och församlingsplanterare i Sverige. Vi bad för missionsarbetet i olika länder. Plötsligt började någon sjunga en gammal sång från 70-talet.

Genom allt Guds folk går ett band av kärlek,
och det håller oss tätt intill varandra.
Det bevarar oss vid vår faders hjärta,
slutna i Jesu famn. 

Några av de äldre missionärerna tog varandras händer och snart var ringen sluten och alla höll varandra i händerna. När vi sjungit färdigt skrattade jag lite och sa att nu har 70-talet kommit tillbaka. De yngre fattade ingenting och några av dem hade aldrig hört sången. Men de äldre kände igen sig och förstod precis vad jag menade. På 70-talet sjöng vi mycket om gemenskap och den här enkla kören med okänd författare sjöngs väldigt ofta, och det hörde liksom till att man skulle hålla varandras händer. Det var en härlig känsla att sjunga den igen och jag började fundera på varför vi inte sjunger några sånger om gemenskap på 2000-talet.

På lördagskvällen var samma gäng samlade till bön igen. Nu skulle vi be för våra pionjärer i Sverige. Mitt i samlingen tog någon (samma person som på fredagen) upp en annan gammal sång från 70-talet.

Vi ska älska varann, vi ska tjäna varann,
glädja, trösta och förlåta varann. 
Och vi ska ha gemenskap så att världen kan se 
att Jesus lever än. 

De äldre kände igen den och sjöng med. De yngre missionärerna och pionjärerna däremot hade aldrig hört den, men de tyckte om den och vi sjöng den många gånger under kvällen, så att alla skulle lära sig den. Det måste vara mer än 30 år sedan jag sjöng den senast och det slog mig att vi måste börja sjunga om gemenskap igen. Sånger skapar kultur och undervisar i teologi. Båda dessa sånger innehåller god och biblisk undervisning om gemenskap och relationer. Plötsligt kom sångtexter som jag inte sjungit på många år tillbaka i mina tankar.

Vad sägs om den här fina sången från 1973 av Lars Mörlid och Peter Sandwall.

söndag 7 augusti 2016

Kristi regel i Matt 18:15-20

I mitt förra inlägg presenterade jag boken Reconcile, som handlar om konflikthantering och bland annat tar upp det Jesus säger i Matt 18:15-20. Idag tänker jag se lite närmare på den texten.

 I Matt 18 håller Jesus ett fantastiskt tal om barn, omvändelse, ödmjukhet, förförelser, förlorade får, synd, tillrättavisning och förlåtelse. Mitt i talet talar han om hur vi ska göra när en broder (eller syster) gör orätt mot oss och han ger tre konkreta steg. Jag brukar kalla den här texten för Jesusmodellen för konflikthantering. Anabaptisterna på 1500-talet kallade den för Kristi regel och den var helt avgörande för deras syn på församlingen. Det här är nämligen en av de endast två gånger som Jesus nämner ordet församling i evangelierna (ordet är ekklesia på grekiska och den andra gången det nämns är i Matt 16:18). Den här texten handlar om vad det är att vara församling och de första anabaptisterna var övertygade om att en kristen församling måste tillämpa Kristi regel (se den äldsta församlingsordningen från 1527, punkt 4). Så här lyder texten i Matt 18:15-20:

Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgörasOm han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

Det handlar alltså om hur man ska handla när en broder eller syster syndar (sammanhanget visar att det i första hand gäller en som är medlem i samma församling eller kristna gemenskap). "Om din broder har syndat", översätter folkbibeln, en del översättningar har "syndat mot dig", som i Bibel 2000 ovan: "Om din broder har gjort dig någon orätt". Skillnaden beror på att en del handskrifter har tillägget "mot dig" medan några av de äldsta saknar detta tillägg. De flesta tycks mena originalet troligen saknade tillägget och att Jesus helt enkelt sa: "Om din broder har syndat." Jag tror att man kan använda den här modellen både när min broder har gjort orätt mot mig personligen och när jag ser min broder synda på annat sätt, Inte i alla småsaker förstås, men när det gäller lite allvarligare saker. Det här är en praktisk process som kan användas i olika typer av konflikter. Nu ska vi se närmare på de olika stegen. 

onsdag 3 augusti 2016

Ett boktips om konflikthantering: Reconcile

Semestern är en bra tid för läsning. De sista dagarna har jag läst en bok som jag nu vill presentera. Det är bara ett par veckor sedan jag hörde talas om den för första gången och nu har jag läst den. Boken heter Reconcile - Conflict Transformation for Ordinary Christians och är skriven av John Paul Lederach.

Bill och Lynne Hybels har skrivit förordet och rekommenderar boken varmt oavsett vilken typ av konfliktsituation man befinner sig i. De skriver:

"Extended family dispute? Read Reconcile. Neighborhodd conflict? Read Reconcile. Church split? Read Reconcile. Countries at war? Honestly, if there were a way to lock up world leaders until they read Reconcile, the world would be a different place."

Jag håller med. Det här är en bra och användbar bok.

John Paul Lederach har över trettio års erfarenhet av internationellt fredsarbete. Han är professor i International Peacebuilding vid University of Notre Dame och grundare och ledare för the Center for Justice and Peacebuilding vid Eastern Mennonite University, Harrisonburg, Virginia. Han har skrivit över tjugo böcker om fredsarbete och konflikthantering. Det här är en av hans senaste.

måndag 18 juli 2016

Anders Wiberg - prästen som blev baptistpionjär


Igår var det 200 år sedan Anders Wiberg föddes. Det är värt att uppmärksamma. Han föddes den 17 juli 1816, i byn Wi, utanför Hudiksvall och han blev en av de mest betydelsefulla ledarna inom den svenska baptismen. Här berättar jag kortfattat om hans livshistoria. 

När Anders var sju år dog hans far efter ett fylleslagsmål och därefter skötte hans mor ensam gården. Hon lät sin son studera och vid 19 års ålder skrevs han in vid Uppsala universitet för att studera teologi och bli präst. Han hade under uppväxtåren lyssnat till många väckelsepredikanter och varit andligt sökande, men under studierna i Uppsala svalnade det andliga intresset. 1839 avbröt han studierna och flyttade till Stockholm. 

I Stockholm lärde han känna den engelske metodistpredikanten George Scott och lyssnade mycket till honom. Här upplevde han ett andligt uppvaknande och blev Scotts medarbetare. En annan av Scotts unga medarbetare var C.O. Rosenius, som senare kom att bli ledare för EFS. 1842 blev George Scott utvisad från Sverige på grund av sim missionsverksamhet och då lämnade även Wiberg Stockholm och återupptog sina präststudier i Uppsala. 

Anders Wiberg prästvigdes i juni 1843 och fick sin första prästtjänst i hemtrakterna utanför Hudiksvall. Där var han en verklig väckelsepräst som arbetade flitigt och förde många till en levande tro på Kristus. Han hade olika prästtjänster fram till 1849 då han bad om tjänstledighet. Hans samvete förbjöd honom nämligen att dela ut nattvarden till människor som inte levde i tron på Kristus. Under sin tjänstledighet var han verksam som predikant bland de norrländska separatisterna. Han blev alltmer tveksam till statskyrkan och tog avsked från prästämbetet på våren 1851.

Under en vistelse i Stockholm stötte Wiberg för första gången på baptistiska åsikter, men han var övertygad i sin tro på barndopet. Han började studera dopfrågan för att ge ut en bok som försvarade barndopet, men då hände något som ändrade hela hans livsinriktning. Wiberg fick följa med en god vän till Hamburg som tolk. Där besökte de baptistförsamlingen och samtalade med pastorerna Oncken och Köbner. De diskuterade bl.a. dopet och Wiberg försvarade ivrigt barndopet. Han blev dock mycket tilltalad av församlingens liv och ansåg sig för första gången ha mött en församling som levde efter Nya testamentets mönster. På hemresan studerade han några dopskrifter han fått i Hamburg. Här fann han några nya synpunkter som rubbade hans övertygelse och han började studera dopfrågan med ny iver och kom så småningom fram till en baptistisk övertygelse. Så här berättar han själv i ett brev:

lördag 16 juli 2016

Sjukdom och helande, "redan nu... men ännu inte..."

Jag tror att Jesus kan hela den som är sjuk. Han gjorde det när han gick här på jorden och han gör det än idag. Jag ber gärna för den som är sjuk och ibland får jag se att Gud gör under, men det händer inte alltid. Det är i och för sig inte så konstigt, för vi lever i en trasig värld och Jesus har inte lovat att hela alla våra sjukdomar här och nu, men en dag i framtiden kommer han att göra det. På uppståndelsens dag får vi nya kroppar och då är det slut på all sjukdom och allt lidande, men vi är inte där än. Nu lever vi i en tidsperiod som kännetecknas av uttrycket "redan nu... men ännu inte..." Redan nu kan vi få uppleva en försmak på Guds rikes krafter, men Guds rike har ännu inte kommit i sin fullhet. Redan nu kan vi få uppleva helande till både kropp och själ, men ännu får vi inte uppleva fullständig hälsa.

Även aposteln Paulus levde i den här spänningen mellan "redan nu..." och "ännu inte..." Vi kan läsa i Apostlagärningarna om hur han fick vara med om mäktiga under och mirakel. Det nämner han också i sina brev (se t.ex. Rom 15:18-19 och 2 Kor 12:12). En del tänker att Paulus levde i fullständig hälsa och att han kunde hela alla, men så var det inte. I hans brev ser man både att han själv fick uppleva sjukdom och att han hade sjuka medarbetare. De texterna är viktiga att ta med när vi ska formulera en biblisk teologi om sjukdom och helande.

Paulus egen sjukdom
I Galaterbrevet 4:13-15 skriver Paulus om sin sjukdom.

"Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er. Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig".  

Den sista meningen gör att man spekulerar i att det kan ha varit en ögonsjukdom. Gal 6:11 tyder också på det, men det kan vi förstås inte veta säkert. Någon typ av kroppslig svaghet eller sjukdom hade han i alla fall.

En annan intressant text om detta är 2 Kor 12:7-10 där Paulus skriver om att han har fått en tagg som sticker honom (ordagrant "en tagg i köttet").

torsdag 7 juli 2016

Gullbrannafestivalen och församlingsplantering

Idag börjar Gullbrannafestivalen på Gullbrannagården, en mil söder om Halmstad. Det är en av sommarens höjdpunkter för många inom SAM och SAU. Närmare 7 000 personer väntas komma hit under helgen. Läs mer om festivalen här: Festival med unga i fokus.

Jag är här i jobbet för att knyta kontakter, samtala, informera om Alliansmissionens arbete och framför allt rekrytera framtida pionjärer och församlingsplanterare. Skörden är stor men arbetarna få och jag är ständigt på jakt efter nya arbetare. Jag är övertygad om att det är många som är kallade av Gud, men att det finns saker som hindrar. Därför är jag här för att utmana och uppmuntra.

Lagom till festivalen har jag skrivit en debattartikel i Världen idag om vikten av att vi som kristna i Sverige prioriterar församlingsplantering. Den är skriven tillsammans med SAM:s missionsföreståndare Kjell Larsson och missionssekreterare Lars-Gunnar Jonsson. Så här skriver vi bland annat:

"Som kristna i Sverige lägger vi ner dubbelt så många församlingar som vi planterar. Så kan det inte fortsätta. Det behövs många nya församlingar över hela Sverige. Behoven är enorma, inte minst i våra storstäder. Vårt uppdrag är att sprida evangeliet, göra lärjungar och plantera församlingar. Det finns många intressanta och viktiga frågor att diskutera, men det här är en fråga som borde engagera alla.
Vi är övertygade om att den nuvarande situationen kräver att vi satsar fullt ut på mission och församlingsplantering i Sverige. Det handlar inte främst om att vi vill rädda något samfund, utan om att vi vill att Jesus Kristus ska bli förkunnad, känd och efterföljd i vårt land.
Jesus är den enda vägen till Gud och han blir känd genom lokala församlingar som lever ut Guds rike och gör honom synlig. Vi håller med Bill Hybels när han säger att den lokala församlingen är världens hopp, och därför är ett av Alliansmissionens övergripande mål att intensifiera församlingsplantering."
Läs hela artikeln här: Prioritera församlingsplantering

tisdag 5 juli 2016

Bergspredikan börjar med nåd

Har du läst bergspredikan? Det är en undervisning av Jesus som finns nedtecknad i Matteusevangeliet, kapitel 5-7. Många tycker att bergspredikan är svår att förstå och känner att Jesus kommer med omöjliga krav och hårda bud. En del anser att bergspredikan är lag och inte evangelium. Jag menar att det är en missuppfattning. Låt mig förklara varför. 

Om man ska förstå bergspredikan rätt är det viktigt att läsa inledningen ordentligt. Den börjar med åtta saligprisningar (se Matt 5:1-12). Jesus talar om vilka som är saliga (saliga betyder ungefär lyckliga och välsignade, på engelska översätts det med blessed). Det finns en tydlig och viktig struktur i saligprisningarna.

De fyra första är grunden och handlar om att vi kommer tomhänta inför Gud. Jesus visar att frälsningen och gemenskapen med Gud bygger på Guds nåd och inte på gärningar.

De tre som kommer sen handlar om hur vi ska leva som Jesus lärjungar och vårt uppdrag i världen. Ordningen visar att nåden kommer först och att livet är en frukt av nåden.  

Den sista saligprisningen handlar om konsekvenserna av att följa Jesus. Det kommer att kosta på. Priset lärjungarna får betala är förföljelser och förtal. Den sista saligprisningen utvecklas med en extra förklaring. 

Jag har skrivit om alla åtta saligprisningarna i separata inlägg tidigare. Här nedan finns korta förklaringar och länkar för den som vill gräva djupare. 


Grunden

"Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket." Det handlar om att vi kommer tomhänta inför Gud. Vi har inga egna gärningar att komma med, utan är helt beroende av hans nåd.  

"Saliga de som sörjer, de ska bli tröstade." Det handlar om att vi sörjer över synden och bristen i våra egna liv och i världen. 

"Saliga de ödmjuka, de ska ärva landet" ("ärva jorden" SFB 15). Det handlar om att komma med ödmjukhet inför Gud och erkänna sitt beroende av honom. Ödmjukhet inför Gud leder också till ödmjukhet inför människor. 

"Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de ska bli mättade." Det handlar om att längta efter ett rätt förhållande till Gud, efter den rättfärdighet som man inte kan bygga upp med egna gärningar, utan som man får som gåva av Gud, Den rättfärdighet som överträffar de skriftlärdas och fariseernas och som också kommer att synas i livet. (se Matt 5:20).

måndag 20 juni 2016

Samfundsledarna uttalar sig

Förra veckan publicerades rapporten Frikyrkokartan ritas om. Ledarna för nio olika samfund och rörelser i Sverige har nu gjort ett gemensamt uttalande om utmaningen att plantera fler församlingar än vi lägger ner. Uttalandet är publicerat både i Dagen och i Världen idag. Och idag publiceras det även här på Barnabasbloggen. Sprid det gärna vidare. Det är viktigt att det blir känt att alla samfund står bakom att det planteras nya församlingar i Sverige. Så här skriver samfundsledarna: 

Vi har tagit del av resultatet av rapporten ”Frikyrkokartan ritas om” och den ger oss både glädje och oro, samtidigt som den förnyar vårt uppdrag i att sprida evangeliet om Jesus Kristus i vårt land. Vi gläds över att grundandet av nya församlingar innebär att nya människor nås av evangeliet, inte minst i våra större städer. Vi gläds också över att den nedåtgående medlemskurvan håller på att planas ut, men vi är oroliga över att vi fortfarande lägger ner fler församlingar än vi planterar. Det vill vi ändra på.

Undersökningen visar att det är i de områden där det planteras flest nya församlingar som det totala antalet medlemmar växer.  Nya kristna gemenskaper innebär inte att redan kristna bara flyttar runt utan att nya människor nås av evangeliet och kommer till tro. Rapporten visar på en försiktigt positiv utveckling i några regioner, men i större delen av landet fortsätter den kraftiga tillbakagången i både antal medlemmar och antal församlingar.  Det finns alltså positiva tecken, men utmaningarna är fortfarande gigantiska.

Därför formas en innerlig bön hos oss som ledare för olika rörelser och samfund i Sverige. Vi ber om Guds hjälp att på ett än mer fördjupat vis ta gemensamt ansvar för att predika evangeliet, göra lärjungar och plantera församlingar i vårt land. Vår bön och längtan är att vi ska få se alltfler människor komma till tro och hitta in i både lärjungaskap och församlingsgemenskap. Här ser vi också vikten av att vi som kristenhet i Sverige verkar tillsammans oavsett vilken kyrkofamilj vi tillhör.

Rapporten ”Frikyrkokartan ritas om” lyfter fram utmaningar som ger förnyad tyngd åt det missionsuppdrag vi har fått av Herren Jesus Kristus. Vi vill fokusera våra böner och våra resurser på att göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd. Därför menar vi att det är högsta prioritet att plantera nya församlingar och kristna gemenskaper över hela vårt land. Låt oss tillsammans se till att vi i fortsättningen planterar fler församlingar och gemenskaper än vi lägger ner. 

Kjell Larsson, Svenska Alliansmissionen
Daniel Alm, Pingst fria församlingar i samverkan
Erik J Andersson, Evangelisk Luthersk Mission/BV
Janne Blom, Trosrörelsen
Göran Hansen, Adventistsamfundet
Jörn Hjort, Vineyardrörelsen
Daniel Norburg, Evangeliska frikyrkan
Lasse Svensson, Equmeniakyrkan
Marie Willermark, Frälsningsarmén

Alliansmissionens missionsföreståndare Kjell Larsson blev intervjuad av Världen idag med anledningen av undersökningen och han betonar att Alliansmissionen nu satsar på att plantera nya församlingar. Vill du vara med? Läs mer här.

söndag 19 juni 2016

Frikyrkokartan ritas om

För min del har den här veckan präglats av rapporten Frikyrkokartan ritas om. Jag var på plats på Götabro i måndags när Öyvind Tholvsen presenterade rapporten för ett femtiotal inbjudna. Det var bl.a. samfundsledare, nätverket för församlingsutveckling (NäFU) och det församlingsgrundande nätverket i Sverige (FG-nätverket). Det här var den fjärde mätpunkten i Tholvsens omfattande statistik över frikyrkornas utveckling i Sverige och vi har nu en tydlig bild av hur det har sett ut från 2000 till 2015. Undersökningen görs på uppdrag av nätverken får församlingsutveckling och församlingsgrundande.

Så här sammanfattas rapporten av Öyvind Tholvsen

"Frikyrkan går igenom en geografisk omfördelning som har ett påfallande mönster. Frikyrkorna fortsätter att tappa i de områden av Sverige där hon traditionellt har stått som starkast, som till exempel Småland, Östergötland och Västerbotten. Däremot växer frikyrkan i län som Mälardalen och i storstäderna Malmö och Göteborg. I flera delar, och särskilt i Stockholm, är växten dessutom större än befolkningsväxten. I Stockholms län har frikyrkornas medlemsantal växt med 14,4 % mellan 2010 och 2015. Frikyrkan flyttar till staden och i synnerhet till storstaden.
                                                                                  
Frikyrkornas medlemsminskning har avstannat. Under senaste femårsperioden från 2010-12-31 till 2015-12-31 har frikyrkan inte minskat nämnvärt i antal medlemmar. Detta beror på 1) att antalet församlingar som grundas har ökat ganska dramatiskt under senare år, 2) att nya ej samfundsanslutna församlingar etableras främst i storstäderna, 3) att medlemsminskningen i de traditionella samfunden också har avtagit. Alla dessa faktorer hänger i sin tur samman med 4) invandringen till Sverige som bidrar till att såväl nya församlingar etableras som att befintliga församlingar inom samfunden får nya medlemmar.

Antalet församlingar i Sverige minskar däremot fortfarande kraftigt. Särskilt gäller detta i mer glesbefolkade områden av landet, men inte bara där. Detta beror främst på att fler och fler av de många små församlingar som funnits väljer att lägga ner sin verksamhet.

Läget är lite ljusare, utmaningarna lika stora."

torsdag 9 juni 2016

Anabaptistiskt bibliotek i Jönköping

Idag har jag glädjen att meddela att det nu finns ett anabaptistiskt bibliotek i Jönköping. I biblioteket finns mer än 330 böcker och lika många tidskrifter, som handlar om anabaptistisk historia, teologi och praktik. 

Biblioteket har skänkts av Stephen Longley och Margot Kottelin-Longley (bilden).


Margot är finlandssvenska och Stephen är engelsman. De träffades för över fyrtio år sedan när de jobbade inom YWAM. De kom i kontakt med anabaptismen genom London Mennonite Center på 70-talet och var med i den kommunitet och den församling som fanns där. Efter sju år som mennonitmissionärer i Nepal flyttade de till Åbo i Finland där Margot läste teologi och Stephen arbetade som ekonom. Margot är teol. mag. och skrev sin avhandling om Schleitheimbekännelsen. Nu bor de på Korpo i Åbolands skärgård och är med i en liten ekumenisk kristen gemenskap där. De har under många år byggt upp ett anabaptistiskt bibliotek, som nu alltså får ett nytt hem i Jönköping och det är deras förhoppning att det ska bli till glädje för många.

Biblioteket finns i vårt hus på Cirkelvägen 2 i Jönköping. Det går bra att komma till hem till oss och använda biblioteket. En del kan man bara läsa på plats, annat kan man låna med sig. Vi har även ett gästrum om man vill stanna några dagar.

fredag 3 juni 2016

Det här med addition och multiplikation

Det pratas mycket om multiplikation i mina kretsar. Det har verkligen blivit ett inneord för oss som jobbar med församlingsutveckling och församlingsplantering. En av modulerna i M4 handlar om multiplikation och en av de sex växtkrafterna i NFU är just multiplikation. Vi pratar om att vi måste gå från addition till multiplikation och häromveckan hörde jag till och med någon säga att addition och multiplikation är varandras motsatser. Matematiskt är det förstås rent nonsens och det fick mig att börja fundera på hur det egentligen hänger ihop. Vad menar vi när vi talar om multiplikation i församlingsarbetet och hur förhåller sig multiplikation och addition till varandra? Hur ska vi tala om detta på ett begripligt sätt?

Idag har jag faktiskt hittat ett svar på den frågan. Jag fann det i den bok jag presenterade igår (här), nämligen Becoming a Level Five Multiplying Church av Todd Wilson, Dave Ferguson och Alan Hirsch.

I boken ger författarna en bra och tydlig modell för hur vi kan prata om och praktisera addition och multiplikation i församlingsutveckling och församlingsplantering.

Först och främst betonar de att vi behöver både addition och multiplikation. De är inte motsatser, utan kompletterar varandra. Vi ska inte säga att vi ska ha multiplikation istället för addition, utan vi ska betona att vi behöver både addition och multiplikation. Det tycker jag är klargörande och befriande.

Sen presenterar de fyra olika begrepp som ger oss två nödvändiga nivåer av addition och två nödvändiga nivåer av multiplikation.

torsdag 2 juni 2016

Vilken nivå har din församling?

Det finns flera olika nätverk för församlingsplantering i Europa. I fredags mötte jag en av de europeiska ledarna för nätverket New Thing, som är kopplat till den stora församlingsplanteringskonferensen Exponential i USA. Det var Anthony Delaney från Manchester som talade vid en pastorssamling i Folkungakyrkan i Stockholm.

Anthony Delaney är pastor i Ivy Church och ledare för ett nätverk av församlingar som planterats utifrån den församlingen. Han är också en av ledarna för New Thing Europe, som vill inspirera och utrusta för församlingsplantering i Europa. Genom sin kontakt med Daniel Norburg i EFK hade han nu fått möjlighet att komma till Sverige. Samlingen var främst för pastorer inom EFK, men vi som jobbar med församlingsplantering i andra samfund var också inbjudna och därför var jag där. Det var intressant att vara med.

Det var i och för sig inte så mycket nytt, och jag känner att jag och SAM inte ska gå in i några nya internationella nätverk för församlingsplantering. Det räcker med dem vi redan har i M4 Europe och IFFEC. Jag fick dock både inspiration, goda samtal och personliga utmaningar och jag fick med mig en ny bok, som jag nu har läst. Den är tunn och lättläst och gav mig flera nya viktiga lärdomar, som jag kommer att ta med mig i  mitt fortsatta arbete. Den heter Becoming a Level Five Multiplying Church och är skriven av Exponentials grundare Todd Wilson och Dave Fergusson, tillsammans med Alan Hirsch. Boken kan laddas ner gratis här.

Som titeln antyder handlar boken bland annat om att församlingar kan vara på fem olika nivåer av tillväxt, eller som boken uttrycker det: olika nivåer av multiplikation.

fredag 27 maj 2016

Praktiskt lärjungaskap i tolv punkter

Hebreerbrevets sista kapitel innehåller många praktiska förmaningar. Liksom många andra av Nya testamentets brev börjar brevet med trons innehåll (läran) och landar i praktiken. Båda sidorna är viktiga. Jag tycker om att systematisera det jag läser och Hebreerbrevets trettonde kapitel kan delas in i tolv punkter. Det ger oss en praktisk översikt över vad en kristen livsstil innebär. Den kan man använda som en mall när man studerar vad lärjungaskap betyder i vår tid. Därför ger jag det här kapitlet rubriken: Praktiskt lärjungaskap i tolv punkter. Kom ihåg att detta bygger på allt det som skrivits tidigare i brevet om Jesus och hans död och uppståndelse. Det är evangeliet om Jesus som är grunden för en kristen livsstil.

1. Håll syskonkärleken levande (Heb 13:1)
Det börjar förstås med kärleken. Kärleksbudet sammanfattar allt det andra och det är en utmärkt introduktion till det här kapitlet. Här handlar det om kärleken till varandra i den kristna gemenskapen. Detta går tillbaka på det nya budet, som Jesus gav till sina lärjungar den sista kvällen innan han korsfästes. "Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek" (Joh 13:34-35). Detta är ett nytt bud. Det här är första gången Jesus ger detta bud till lärjungarna. Det gamla kärleksbudet lyder "du ska älska din nästa som dig själv" (3 Mos 19:18) och det har Jesus redan citerat flera gånger tidigare. Men nu ger han ett nytt bud: "Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra." Märkte du att det nya budet har en högre nivå av kärlek. Vad det betyder i praktiken har jag skrivit om tidigare: Kärlek är inte bara känslor.

2. Visa gästfrihet (Heb 13:2)
Ett praktiskt uttryck för kärlek är att visa gästfrihet och ha ett öppet hem. "Kom ihåg att visa gästfrihet", skriver författaren. Det är mycket viktigt även i vår tid. Hemmen är basen för gemenskap och församlingsliv och därför är det avgörande med gästfrihet.

3. Tänk på dem som sitter i fängelse (Heb 13:3)
Ett annat sätt att visa kärlek till bröder och systrar är att tänka på dem som sitter i fängelse och förföljs för sin tro. Att tänka på inkluderar förstås både att be för dem och att stötta dem på olika sätt. Även i vår tid är det många som sitter i fängelse och misshandlas för att de följer Jesus. Genom organisationer som Ljus i Öster eller Open Doors kan du vara med och tänka på dem. Ge gärna ett ekonomiskt bidrag till Barnabasfonden, som ger stöd till förföljda och deras familjer.

4. Äktenskapet ska hållas i ära (Heb 13:4)
Frågorna om äktenskap och sexualitet hör till de mest kontroversiella i vår kultur. Därför är det viktigt att vi håller fast vid att hur vi hanterar detta också handlar om lärjungaskap och kristen livsstil. Äktenskapet ska hållas i ära skriver författaren. Jag gillar det uttrycket. Bibelns äktenskapssyn är grundad i 1 Mos 2:24. "Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött." Både Jesus och Paulus citerar den texten när de talar om äktenskapets innebörd. Äktenskapet är ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna. Det är det äktenskapet som Gud har tänkt som ramen för det sexuella samlivet. Sexuellt umgänge utanför äktenskapet är enligt författaren antingen otukt eller äktenskapsbrott och det är något som han påstår att Gud kommer att döma. Om du vill läsa mer om detta ämne kan jag tipsa om några andra texter jag skrivit: Gud och sexEn kristen syn på sexAtt tjäna Gud som singelSkilsmässa och omgifte i kyrkan

5. Lev inte för pengar (Heb 13:5-6)
Ett annat viktigt område för kristen livsstil är pengar. Man brukar säga att pengar, sex och makt är de tre stora frestelserna. Jesus talade mycket om alla tre, men mest talade han faktiskt om pengar. "Samla inte skatter här på jorden" (Matt 6:19a), "Ni kan inte tjäna både Gud och mammon" (Matt 6:24b) och "Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga" (Luk 12:33a) är tre av hans mest kända uttalanden i ämnet. Hebreerbrevets författare sammanfattar det bra i tre punkter: För det första ska vi inte leva för pengar. Girigheten är avgudadyrkan. Det är antingen pengar eller Jesus som styr våra liv. För det andra ska vi vara nöjda med det vi har. För det tredje ska vi lita på att Gud tar hand om oss, även när det gäller ekonomin. Vad detta kan betyda i praktiken har jag skrivit om här: Vad ska vi göra med våra pengar?

lördag 14 maj 2016

Det är pingst - Låt oss uppfyllas av Anden

Imorgon firar vi pingstdagen till minne av att den helige Ande blev utgjuten över alla de troende den första pingstdagen i Jerusalem. Samma erfarenhet är tillgänglig för oss idag. 

I vår tid finns det ett sökande efter andlig verklighet. Man vill ha något som fungerar i vardagen, något som släcker den inre törsten. Man vill ha något som ger kraft och gudsnärvaro i livet. Den kristna tron handlar om andlig verklighet. Den handlar inte bara om att tro på en Gud som har skapat allting. Den handlar inte bara om att tro på Jesus Kristus som levde här på jorden för två tusen år sedan, dog på ett kors och uppstod på tredje dagen. Kristendom handlar inte bara om att gå till kyrkan eller följa vissa levnadsregler. Levande kristendom är mycket mer: det är andlig verklighet som fungerar i vardagen, det är kraft och gudsnärvaro, det är levande vatten som släcker den inre törsten. Det är den helige Ande som gör den kristna tron till en personlig erfarenhet. Det är den helige Andes närvaro som ger andlig verklighet. 

Om pingstdagen står det att "Alla fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem" (Apg 2:4).

Vad var det egentligen som hände på pingstdagen och vad har det för betydelse för oss? Varje bibelläsare vet att den helige Ande var verksam även i Gamla testamentet och under Jesus liv, så vad är egentligen det nya? 

Jag tror att det är så här: Före pingstdagen var Anden utgjuten över ett fåtal utvalda personer. Efter pingstdagen är Anden utgjuten över allt Guds folk. Varje kristen kan idag uppleva övernaturlig kraft och profetisk uppenbarelse. Pingsterfarenheten öppnar dörren in i den profetiska dimensionen. I 4 Mos 11:29 önskar Mose att allt Guds folk ska profetera:  "Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!" Moses önskan går i uppfyllelse på pingstdagen. Man brukar säga att alla troende är präster –  man kan även säga att alla troende är profeter. 

torsdag 12 maj 2016

Arbetarna är få

Under Kristi himmelsfärdshelgen hade Alliansmissionen årskonferens på Gullbrannagården. Det var några härliga och soliga dagar med lovsång, förbön, förkunnelse, gemenskap, förhandlingar, seminarier och mycket mer. Temat i år var Guds hjärtslag och fokus var på missionsuppdraget.

Foto: Mikael Good

SAM:s avsiktsförklaring ekade genom hela konferensen.

SAM vill mission

Vi tror att mission är en ständigt pågående rörelse i världen med ursprung i Guds hjärta. Vi vill vara en aktiv del i denna rörelse i ord och handling, nationellt och internationellt. Mission är våra rötter, vår identitet och vår framtid. Gud har betalat ett pris, och vi vill utmana varandra att låta mission få kosta. 

Jag gillar verkligen den formuleringen och jag är glad att få jobba inom en missionsrörelse som Svenska Alliansmissionen.

Konferensen hade många internationella gäster från våra systerkyrkor i Afrika och Asien och bland talarna fanns bland annat Tsitsi Chauke från Zimbabwe och George Verwer från England. Det var märkligt att se hur Gud hade gett samma bibelsammanhang till båda talarna. Det var tydligt att Gud hade något viktigt att säga till SAM:s folk dessa dagar.

lördag 30 april 2016

Kärlek är inte bara känslor

Imorgon ska jag predika om kärlek och den text jag ska utgå ifrån är Joh 13:34-35. Den är från Jesus sista måltid med lärjungarna kvällen innan han skulle korsfästas. Jesus sa så här till lärjungarna:

"Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."

Detta är ett nytt bud. Det här är första gången Jesus ger detta bud till lärjungarna. Det gamla kärleksbudet lyder "du ska älska din nästa som dig själv" (3 Mos 19:18) och det har Jesus redan citerat flera gånger tidigare. Men nu ger han ett nytt bud: "Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra." Märkte du att det nya budet har en högre nivå av kärlek.

Det gamla budet gäller fortfarande och det handlar om att vi ska älska alla människor, som oss själva. Det nya budet handlar om att vi ska älska varandra i den kristna gemenskapen, så som Jesus har älskat oss.

Vad tror du att lärjungarna tänkte på när han sa detta? Du kan vara säker på att de inte tänkte på korset. Det här var ju kvällen innan Jesus dog på korset och de hade inte fattat vad som skulle ske. Jesus talade i förfluten tid: "Så som jag har älskat er". Jag tror att de tänkte tillbaka på de tre år som de hade varit tillsammans med Jesus. De hade alla sina minnen av hur Jesus hade visat kärlek till dem var och en personligt. Han hade uppmuntrat, tillrättavisat, förklarat och undervisat. Han hade lyssnat på deras frågor och samtalat långt in på nätterna. De hade delat både ekonomi, sovplats och många måltider. Han hade förlåtit dem när de syndat och gjort honom besviken och gett dem en ny chans när de misslyckats. Han hade haft tålamod med deras otro och oförstånd. De hade alla många personliga minnen av Jesus och nu säger han: "så som jag har älskat er ska också ni älska varandra". Kärlek är inte bara känslor. Det handlar om praktiska vardagshandlingar.

Dagen efter dog Jesus på korset. Han gav sitt liv för sina lärjungar och det blev det yttersta beviset på hans kärlek. Johannes skriver om detta i sitt första brev:

"Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna" (1 Joh 3:16).

måndag 18 april 2016

Paulusprogrammet - en distanskurs i församlingsplantering


Nu har vi snart genomfört det första läsåret av Paulusprogrammet. Det har gått väldigt bra och det är nio entusiastiska deltagare som nu skriver på sina slutrapporter. Nu hoppas vi att vi får ett lika bra gäng till nästa läsår, som börjar i september. Kanske är du en av dem som ska vara med. 

Paulusprogrammet är en 1-årig distanskurs i församlingsplantering. Kursen vänder sig till dig som på ett eller annat sätt är intresserad av att plantera nya församlingar. Du kanske brottas med frågan om detta är din kallelse eller redan är på gång att plantera en ny församling.  Du kanske har en vision som du inte har börjat förverkliga än. Din församling kanske ska bli moderförsamling till en ny församling. Den här utbildningen är för dig.

Deltagarna träffas på Mullsjö folkhögskola vid fyra tillfällen under läsåret. Mellan träffarna läser vi litteratur, skriver rapporter, gör fältstudier och samtalar via nätet. Den obligatoriska litteraturen omfattar ca 900 sidor och studietiden är beräknad till i genomsnitt ca 5 timmar per vecka (12,5 %). Läsåret omfattar totalt 35 veckor.

Kurstider: 5/9 – 16/12 2016, 9/1 – 26/5 2017

Träffarna på Mullsjö folkhögskola är den: 
  • 3-4 okt 2016
  • 14-15 nov 2016
  • 9-10 jan 2017
  • 27-28 mars 2017
Träffarna börjar på måndagen kl. 10.30 och slutar med lunch på tisdagen. Det betyder att man kan åka tåg från både Malmö och Stockholm på måndagsmorgonen och hinna tillbaka i god tid på tisdagskvällen.

Kursinnehåll
Kursen tar upp en rad ämnen som är aktuella i en församlingsplantering. Bland ämnena finns bland annat följande rubriker:
  • Naturlig församlingsplantering
  • Ledarskap i Guds rike
  • Omvärldsanalys – Att förstå den kultur vi lever i
  • Att leda människor till tro i vår tid
  • Missionell kyrka
  • Olika församlingsmodeller och strukturer


Kostnad
Undervisningen är kostnadsfri. Deltagarna betalar för litteratur, mat och logi på Mullsjö folkhögskola och resor. Kostnaden för mat och logi i enkelrum är 795 kr per träff. Endast mat kostar 415 kr.


Information och anmälan:
Svenska Alliansmissionen: Jonas Melin, jonas.melin@alliansmissionen.se, 076-190 53 88
Equmeniakyrkan: Peter Svanberg, peter.svanberg@equmeniakyrkan.se, 070-600 60 48

lördag 16 april 2016

Behövs det apostlar och profeter idag?

För några veckor sedan var jag på två konferenser, som båda var i Citykyrkan i Stockholm. Först var jag med på NFU:s handledardagar och sen var det dags för New Wines ledarkonferens. Den första hade 50 deltagare och den andra hade ca 250. Båda hade deltagare från i stort sett alla frikyrkosamfund och Svenska kyrkan. Det fanns stora olikheter mellan konferenserna, men båda var mycket intressanta att vara med på och det fanns ett par saker som var gemensamt för dem och det är det jag vill ta fasta på här. Båda lyfte fram behovet av församlingsplantering och båda betonade vikten av de apostoliska och profetiska tjänsterna i vår tid.

På NFU:s handledardagar var det Daniel Alm som talade om behovet av apostlar och profeter i vår tid. Daniel är pingstpastor i Västerås och föreslagen att bli ny missionsföreståndare för Pingst FFS. Hela New Wines ledarkonferens handlade om tjänstegåvorna i vår tid, och huvudtalaren Alan Hirsch betonade särskilt apostelns och profetens tjänst.

För några år sedan var det här med apostlar en mycket kontroversiell fråga och vi hade en laddad debatt om apostoliskt ledarskap. Nu verkar inte frågan så känslig längre. Jag hörde inte många invändningar mot undervisningen och både Daniel Alm och Alan Hirsch beskriver den apostoliska tjänsten på ett helt annat sätt än dem som företrädde apostoliskt ledarskap för tio år sedan. Idag är betoningen mer missionell och mindre hierarkisk. Det känns sunt. Det är också viktigt att göra en tydlig skillnad mellan de ursprungliga tolv apostlarna och deras speciella uppgift och senare tiders apostlar.

fredag 15 april 2016

Bokpresentation: A wind in the house of Islam

Idag vill jag tipsa om en mycket spännande bok om vad som händer just nu inom den muslimska världen. Den heter A wind in the house of Islam - How God is drawing Muslims around the world to faith in Jesus Christ och är skriven av David Garrison.

Boken är ett försök att kartlägga rörelser där muslimer kommer till tro på Jesus Kristus och bygger på 1000 intervjuer med personer från Indonesien i öster till Afrikas västkust. En rörelse definieras som att minst 1000 personer har döpts eller att 100 församlingar (vanligtvis underjordiska husförsamlingar) har planterats. Författaren börjar med en historisk översikt av mission i muslimvärlden genom århundradena och visar att mellan 600-talet och 1700-talet var det inte någon sådan rörelse, under 1800-talet var det två, under 1900-talet elva och nu på 2000-talet har det tillkommit 69 nya sådana Jesusrörelser inom den muslimska världen. Det blåser en vind (Andens vind) igenom de många rummen i Islams stora hus. Vad är det som händer?

"The house of Islam" är ett uttryck som beskriver hela den muslimska världen. Detta hus har nio rum, skriver David Garrison och han går igenom rummen ett i taget. Ett kapitel för varje rum. På kartan nedan kan du se de nio rummen. De är Västafrika, Nordafrika, Östafrika, Arabvärlden, Den persiska världen, Turkestan, Västra södra Asien, Östra södra Asien och Indo-Malaysia.



Alla rummen har sin unika kultur och karaktär, och dessutom sin egen form av Islam. Det gör att de olika rörelserna ser mycket olika ut och har många olika sätt att arbeta och dela evangeliet. Det är oerhört spännande och lärorikt att läsa. Det blåser en vind! 

söndag 13 mars 2016

NFU tar nästa steg: att plantera nya församlingar

Detta är en debattartikel som publicerades i Dagen den 11 mars under rubriken: Planera för att börja plantera!

Naturlig församlingsutveckling (NFU) har blivit ett begrepp i Sverige. NFU togs till Sverige av Svenska Baptistsamfundet för femton år sedan och används nu av många kristna samfund som ett verktyg för att hjälpa församlingar att utvecklas och växa. Arbetet leds nu av Nätverket för församlingsutveckling och i början av nästa vecka samlas ett femtiotal NFU-handledare från åtta olika samfund för den årliga handledarutbildningen. Jag är en av dem som kommer att delta.

NFU är mest känt för de åtta kvalitativa särdrag som kännetecknar friska och växande församlingar. Dessa är utrustande ledarskap, gåvobaserad verksamhet, hängiven andlighet, funktionella strukturer, inspirerande gudstjänster, livsnära smågrupper, behovsorienterad evangelisation och kärleksfulla relationer. Dessa särdrag togs fram utifrån forskning som genomförts av NFU internationellt och som idag omfattar data från mer än 70 000 församlingar från 80 länder i alla världsdelar. Varje särdrag har ett starkt samband med långsiktig god växt. Grundtanken i NFU är att allt som lever växer naturligt, ”av sig självt”. Därför kommer församlingar som har god kvalitet på dessa åtta områden att växa ”av sig självt”.

NFU gör i år en stor förändring och hela materialet går igenom en uppdatering, blir ännu bättre och mer användbart. Det kommer att bli ett lyft för NFU i Sverige. En av nyheterna är att NFU nu tydligt uttalar att en frisk församling inte bara växer, utan också planterar nya församlingar. I den nya så kallade Strategiguiden skriver man ”att hälsosamma församlingar är mer benägna att plantera andra hälsosamma församlingar. Det är helt enkelt en självklar del av församlingens liv att multiplicera lärjungar, smågrupper och församlingar”. Det här tycker jag är en mycket viktig markering. Tidigare har fokus mest legat på församlingsväxt, nu handlar det även om att församlingar ska sända ut medlemmar och plantera nya församlingar. Det är naturligt att en människa som blir vuxen får barn. Det borde vara lika naturligt att en församling som blir vuxen förökar sig och får barn. Helt enkelt att den blir en moderförsamling som får dotterförsamlingar.

Därför vill jag nu uppmana svenska NFU att göra församlingsplantering till en integrerad del av arbetet och ta fram strategier för hur vi kan hjälpa församlingar att bli moderförsamlingar. Jag hoppas att detta perspektiv ska slå igenom tydligt på årets handledardagar.

Det går också att använda de åtta särdragen när man planterar en ny församling. Då gäller det att bygga in hög kvalitet i alla på en gång, men man bör göra det i rätt ordning. En sådan ordning presenteras i det som kallas för Naturlig församlingsplantering (NFP).